Vårat äventyr i Frankrike fortsätter med att vi tvingas sätta oss i bilen igen. Vårat nästa stopp skulle bli village of Eze. Vi fick nu gps:en att funka. Som röst hade vi en kirunakvinna. Hon var rätt seg och tjatig, men i alla fall bättre än stockholmaren. Även nu höll vi oss till lite lägre farter, vilket gjorde att alla tutade som galningar och ingen ville ligga bakom oss i våran fil. Vi hade tur och hittade ett litet turisttåg som vi lade oss i rygg på så vi blev "tvingade" till att köra sakta. Senare hitta vi en cementbil som vi lade oss bakom. Men trots att vi gjorde ett så bra jobb i trafiken så var dem andra bilarna dumma mot oss. Vid två tillfällen höll vi på att bli prejjade. Ena gången svänger en buss in i vårat körfält och för att inte krocka måste vi väja tvärt åt vänster. Likadant hände senare, fast då var det en lastbil som gjorde så. Tur att vi hade fritt att byta körfält för annars hade det varit mos av oss. Vi fick även erfara hur det är att köra genom en tull. Det blev väl lite panik först för vi visste ju inte i vilken öppning vi skulle fara genom eller hur vi skulle betala. Att åka genom tuller har vi nu blivit bra på för i Frankrike är det svindyra tullar överallt. Vi tog oss smärtfritt till Eze.

Village of Eze är en mycket vacker gammal stad som är belägen högt upp på ett berg mellan Nice och Monaco. Den här staden är i princip det närmsta man kan komma en medeltidsk stad. Alla gamla byggnader var väl bevarade och det var som att kliva in i en helt annan tid när man irrade omkring på dem trånga gatorna. Staden hade gjorts om till en turistattraktion, men man fick ändå känslan av dess gamla ursprung. Några av byggnaderna hade dem gjort om till hotell, restaurang, souvenirbutiker, det fanns en vacker gammal kyrka där, ett högt klocktorn och en trädgård som vi inte gick in för att se. Utsikten från staden var underbar. Med det vackra havet på ena sidan och flera småbyar inåt landet på den bergiga terrängen och massor av natur. Emmi köpte en solhatt för att skydda sitt ansikte och jag köpte några souvenirer. Hundarna tyckte att det var en mysig stad och bilresan dit gick jättebra, dem gillar att bilen hade en så bra airconditioner.

Village of Eze

Sen for vi vidare mot Monaco. Vi hade bokat ett hotell i en bergsby som heter cap d'ail. Mysigt ställe som var lite jobbigt att promenera på för det var så brant överallt. Vi chilla på hotellrummet, där vi såg på fransk barntv. Vi lyckades snappa upp några ord, men det är svårt att förstå franskan. I och med att det var barntv så förstod vi lite mer är vuxenprogrammen, nästan alla filmer och serier var dubbade till franska. Vi tog en promenad till stranden men vågade inte gå ända ner dit då hundar inte var tillåtna. Jag åt risotto till middag och Emmi tog lasagne. Maten var jättegod. Det var riktigt varmt den dagen och även på kvällen. Jag ville gå på en bergspromenad, men var tvungen att lämna hundarna för dem orkade inte. Jag klättra nästan ända upp till bergets topp och det var en härlig känsla att kunna stå så högt upp och titta ner på staden där långt borta. Man kände sig väldigt duktig av den bedriften.

Då vi nu varit i Monaco så kände vi att vi måste fara till själva hamnen också. Det var ju trots allt bara en bergsby där vi bodde. Vi lämna hotellet tidigt för att det inte skulle vara så mycket trafik på vägarna. Vid hamnen tittade vi på alla stora och lyxiga yatcher, en sån vill man ju bara ha. Vi tog oss även en fika innan vi drog vidare mot Cannes.

Vi är hemma från vårat Frankrikeäventyr. Det har varit en minst sagt händelserik resa och vi har haft så kul. Hade jag kunnat så skulle jag stannat ett tag till. Det finns ju trots allt så mycket som man vill se och göra. Men man måste tillbaka till jobbet som väntar här hemma. Hundarna har varit jätteduktiga och även dem har tyckt att det har varit spännande att se nya ställen, men dem tycker att det också har varit jobbigt att vi rest runt så mycket. Dem varma dagarna var inte heller så uppskattade så vi har ibland låtit hundarna vila på hotellrummet när vi varit ute. Det har dem uppskattat. På morgnarna och kvällarna när det varit svalare har dem varit mycket gladare. Colleen och Gaia har varit väldigt populära. Många vill stanna och klappa dem och ta bilder. Framförallt är det asiater som är tokiga i dem. Efter att jag klippte ner dem så fick dem inte alls lika mycket uppmärksamhet. Trots att barbet är en fransk ras så är det inte många som känner till den i Frankrike.

Den 23:e Juli lämnade vi Sverige med flyg. Hundarna checkade vi in på Kallax flygplats i Luleå och dem åkte hela vägen till Nice, vi hade ett byte i Stockholm. Redan i Luleå innan vi lämnat flygplatsen dök första problemet upp och det var att bara en hund hade blivit bokad på flyget. Jag tror att det är omöjligt att flyga med SAS och ha med hund utan att det blir något tjorv. Personalen var hjälpsamma och dem lyckades fixa så att båda jyckarna kom med. När jag och Emmi-Lie mellanlandade i Stockholm så fick vi fixa med SAS så att båda hundarna var bokade på flyget hem, vilket dem tydligen inte var. Lyckligtvis så gick det att lösa, jag skulle aldrig lämna en av mina hundar i Frankrike. Som jag sa till Emmi-Lie då "Jag får väl annars ta tåget hem eller hyra bil". Vi tog oss alla till Nice. Colleen och Gaia var helt överlyckliga att få se oss igen när vi hämtade dem. Det kändes så spännande och exotiskt när vi klev ut från flygplatsen och möttes av den varma Niceluften. Eftersom vi hade våra två gigantiska hundburar så hade vi inte mycket annat val än att ta taxi direkt till hotellet. Sådana burar är inte lätta att släpa runt på minsann. Vi hittade en taxi som var stor nog för att kunna klämma in båda burarna efter att ha fällt ner alla säten.

Trötta som vi var föll vi ner på sängen inne i hotellrummet, men snabbt var vi uppe igen. Inte kan man sova bort första kvällen i Nice. Vi tog en promenad på jakt efter mat. Bara att gå omkring på gatorna i Nice var helt otroligt. Vi sa till oss själva "Tänk, vi är i Nice nu". Vi hittade en gullig liten park, med gräs. Tydligen så är gräs lite av en bristvara i Nice. Både Colleen och Gaia har lärt sig att vara storstadshundar, vilket innebär att man kissar och bajsar överallt. Även mitt på trottoaren i stan, för det finns inga bättre ställen. Här kan man inte vara kräsen. Bredvid parken hitta vi en pizzeriabil. Det blev med andra ord fransk pizza i en fransk park. Väldigt geggigt blev det för vi hade inga bestick och vi glömde be om att få pizzan slicad. Vi tog även en strandpromenad och vågorna var väldigt höga. Eller rätt så höga i alla fall. Colleen och Gaia tyckte att det var alldeles för höga vågor för att bada i. Gaia tyckte till och med att dem var rätt läskiga. Det var bara den här dagen som vågorna var så höga. Dem var för det mesta lite mindre. Trötta tog vi oss till slut till sängen.

Dag nummer två i Nice börjar med en morgonpromenad som följer med att jag och Emmi-Lie ensamma beger oss till stranden för att sola. Man vill ju vara brun sen när man far hem. I och med att det är en stenstrand så får man ganska ont i ryggen av att ligga där. Nästan så man skulle fixat en madrass. Vi simmade i havet och konstaterade att man flyter väldigt lätt. Bara att lägga sig på rygg så flyter man så skönt där, men man får passa sig så man inte driver iväg. Vattnet var väldigt salt och grumligt. Med tanke på att många fiskar längs stranden på kvällarna gjorde att jag blev lite orolig. Vad var det dem fiskade? och Är det något som skulle kunna bita mig när jag badar? Jag fick aldrig svar på mina frågor, men jag våga i alla fall bada. På eftermiddagen promenerade vi efter "promenade des anglais". Det var väldigt varmt för hundarna så vi smög ner dem till stranden och duscha dem lite titt som tätt för svalka. Vid ett tillfälle kom vakten och sa till oss att vi inte fick ha hundarna där. Dem drack också riktigt mycket med vatten, vilket gladde mig för det behövs med deras tjocka päls. Vi åt middag på ett trevligt litet fik. Jag beställde nutella crepes och Emmi-Lie åt omelett. Vi gick hela vägen till bergets fot. Där uppe ligger la Colline du chateau. Vi visste inte om det då, men det var mycket turister som klättra uppför berget så vi gjorde samma sak. Det var en otroligt vacker utsikt från det berget och där uppe fanns en park, fik, restaurang och ruiner. Från ena sidan kunde man se hela Nice och promenade des anglais och från andra var den vackra hamnen. Havet är riktigt vackert med sin azurblå färg. På berget träffa vi en söt liten labradoodle valp som fick leka med Gaia. Det tyckte Gaia var kul och Colleen ville busa lite hon också. Efter att ha vilat upp sig där uppe gick vi tillbaka till hotellet och passerade då genom gamla stan.

25 Juli skulle vi hämta upp hyrbilen från flygplatsen. Jag, Emmi-Lie, Colleen och Gaia går mot flygplatsen. En bit därifrån sätter sig Emmi och vovvarna för att vänta medan jag fortsätter. Hundar var inte tillåtna i hyrbilen så dem fick inte veta att Colleen och Gaia var med. Svettandes fortsätter jag då ensam mot flygplatsen. Vid terminal ett får jag veta att jag ska till terminal två. Jag åker dit med gratisbussen som självklart är fullproppad. Jag stod på ett ben bakåtlutad för att undvika att bli knockad av en gubbes gigantiska ryggsäck. Var tvungen att grabba tag hårt i räcket för att inte falla och mitt ben och hela jag var halvt död när vi äntligen var framme. Efter lite mer sökande hitta jag stället därifrån vi skulle hyra bilen, fick vänta där nästan en hel timme i kö. Efter massa instruktioner och info om bilen så började sökandet efter den. Fick hjälp av städkillen som visa var den var bland alla andra hundra bilar som fanns. Vi fick en fin liten Nissan Qashqai. Nästa problem var hur jag skulle starta den. Det fanns inget ställe dit jag skulle sätta nyckeln. Det var riktigt pinsamt att jag var tvungen att fråga en yngre kille hur man startar bilen. Man behövde tydligen bara ha nyckeln inne i bilen och så vred man om en slags spak eller nyckel eller vad man nu ska kalla det för att starta bilen. Jag höll på att dö när jag såg hur trångt det var på parkeringen. Ärligt talat så trodde jag att jag aldrig skulle komma ut utan att repa bilen. Med andan i halsen lyckades jag till slut ta mig ut. Och så började det spännande; Hur skulle jag hitta tillbaka till Emmi och hundarna. Jag måste ha cirkulerat omkring 40 min innan jag hitta dem....eller det var dem som hitta mig. Då jag irra omkring så fick jag syn på ett ställe som vi hade gått förbi. Jag stanna bilen mitt på gatan för så gör alla i Nice och jag väntade på att dem skulle komma. Det var ett under att Emmi och hundarna lyckades korsa vägen helskinnade och ta sig till bilen. För trafiken i Nice är galen. Alla kör jättefort, det är bilar överallt, trångt, massa enkelriktade vägar som leder en fel. Svänger man åt ett håll så tar vägen dig åt andra hållet och det finns ingen möjlighet att vända. Alla tutade på mig för att jag körde sakta, men jag vill inte köra snabbt för det är ju folk överallt. I all stress och uppståndelse så hände det att jag missa att stanna vid något rödljus. Vi kunde inte använda gps:en för vi hade inte med oss adressen till hotellet. Som tur var så hade jag lyckats komma in på en väg som tog oss till hotellet. Efter att ha hittat parkeringshuset och lyckats ta oss in där utan att repa bilen så var jag helt skakig i hela kroppen. Jag kände då att jag aldrig mer ville köra bil i Frankrike. Parkeringshusen är så smala och trånga att bilen precis får plats när man svänger och taket är så lågt att man hör när antennen tar i det. Jag har aldrig gillat parkeringar, utan far alltid dit där det inte står några bilar. Men här kan man inte undvika trängseln.

På morgonpromenaden med hundarna sista dagen i Nice var det stor uppståndelse på stranden. När jag gick förbi såg jag en medelålders man ligga livlös på stranden med räddningspersonal som ger honom hjärt- och lungräddning. Jag stanna vid folkhopen ett tag för att se hur det gick för honom, men var tvungen att gå för jag börja må illa. Jag har ingen aning om han dog eller om dem fick liv i honom. Jag och Emmi testade poolen som fanns på hotellet. Efter att vi solat på Nicestranden så brände Emmi sig rätt rejält så hon var knallröd och hon fick gå i långärmat resten av tiden. Vi lämnade hundarna på rummet och gick på stan. Vi hittade en jättestor galleria med 100 butiker. På kvällen åt vi lyxmiddag på restaurangen bredvid hotellet. Båda tog entrecote. Efter våra dagar i Nice så har vi noterat att det kryllar av svenskar där. Även norrmän, danskar och finnar har vi hört.

Vinjyckarna