Jag och banditerna har varit och hälsat på farfar och farbror I deras stuga. Hundarna blir alltid jätteglada när vi far dit för det innebär mycket utevistelse, träning och gomat. Vi startade så klart med att åka skidor. Vi tog då det uppgjorda skidspåret som går inne i skogen. Det är 8 km långt och det är jättefint att åka där. Eftersom jag jobbat på natten så kom vi fram till stugan lite senare så det hann börja skymma lite innan vi var framme. Mestadels hade jag bägge två lösa, men en bit kopplade jag Gaia så hon fick dra. Hon drar så bra att jag får dåligt samvete över att bara åka där bakom, men så kul det är. Då jag åker på elljusspåret hemma så är det mycket backar så jag har lärt hundarna kommandot ”spring” så det inte sker någon olycka då dem kan vara ivägen på spåret. Det har två olika betydelser. Colleen anser att det betyder ”ur spår och öka farten lite så du hänger med utan att bli påkörd”. Då jag säger det sneglar hon bakåt på mig och flyttar sig från spåret, då jag far förbi ökar hon farten så hon hänger med. Gaia anser att det betyder ”full fart framåt”. Hon har inte tid att kolla på mig, genast skjuter hon bak öronen och springer iväg så fort hon kan. Oftast springer hon långt i förväg och stannar längre fram där hon tittar på oss som om hon undrar varför vi inte är snabbare.

Efter skidturen blev det pizza och film för mig och gomat för hundarna. Jag såg på Varghunden (white fang), som varit en favoritfilm sedan jag var 6 år. Fast då skulle pappa jämt gömma VHS bandet för han tyckte den var för våldsam för mig. Jag hittade den alltid, men så en gång försvann den för gott och nu har jag inhandlat den på DVD ist. Gaia tycker det är intressant när det är hundar på tvn, hon både ser hundarna och hör dem. Colleen reagerar ibland på ljuden så är det mycket skall har jag två nyfikna hundar som ska utforska tvn. Gaia kan gå fram och trycka nosen mot rutan, medan Colleen kollar om det finns något bakom. Fast oftast bryr dem sig inte.

Nästa dag blev det klickerträning följt av en långtur med skidorna utefter Råneälven. Vi åkte så långt som 22 km, ganska kul att ha gps i mobilen så man kan kolla upp sådant. Eftersom bägge två är nyklippta så hade jag på dem täcken till Colleens förtret. Bakbenssnörerna på täcket jag hade till henne satt lite tight och jag var tvungen att ha på dem för annars föll täcket på sidan. Det var -15 grader kallt så jag tog även på dem ”skorna”. Dem går väldigt bra i dem, men föredrar att vara utan. Gaia fryser lätt om tassarna och med skorna på så gör hon inte det. Och Colleen irriterar sig på att snö fastnar under tassarna och med skorna på så gör det inte det. Det är det bra med dem och dem sitter på hela tiden, även då Gaia drar och dem båda plumsar i djupsnö. Nackdelen är att det blir lite halare för dem att gå. På bilvägar halkar dem mycket. På skoterspår halkar dem inte, men det ger sämre fäste… Och reflexhalsbanden var på.

Även den turen var dem lösa nästan hela tiden. Gaia fick dra ett tag och efter att jag släppt henne lös så märker man vilken skillnad det gör med farten. Utan henne framför så känner jag mig som en snigel. Även då det inte verkar som att hon drar så mycket så gör hon det. På vägen hem var det så mörkt att jag inte kunde urskilja var skoterspåret gick. Jag hade ju full koll på riktningen, men det gick inte att se vad som var spår och vad som var djupsnö. Lösningen var enkel. Colleen och Gaia med sina lysande halsband sprang före och visade vägen hem. Den kvällen var dem mycket trötta och fick sin välförtjänta vila. För min del så var det bara att fara till jobbet, så är det när man jobbar nattövertid.

Skor, täcken och lysande reflexhalsband - Check

Vi passerade ett utfodringsställe för renar och vilt. Nosarna gick på högvarv, tur så stötte vi inte på någon ren.

Vi passerade massor med älgspår. Hundarna är inte lika intresserade av älg som av rådjur.

Gaia jobbar

Ser ni banditerna på isen?

Det var inte överallt man kunde följa isen.

Idag var en stor bild på Colleen och Gaia med i tidningen.

Nu har vi tagit oss ut på skidturer igen. Det var så kul och underlaget var perfekt. Mesta delen av turen låter jag dem springa lösa, men någon/några kilometer får dem dra. Gaia är den som tar kommandot och hon är verkligen superduktig. Hon älskar att springa och kör på även då Colleen faller bak. När det är så här fint underlag som gör att jag glider så lätt behöver jag knappt göra något annat än att hålla balansen då hundarna drar. Dem lyssnar bra då jag peppar dem framåt och dem kan både sakta och stanna. Jag har tränat en del på höger och vänster. Än så länge vet dem att det betyder svänga, men jag tror dem bara gissa åt vilket håll det är dem ska svänga.

Då mörkret faller åker skidorna på och banditerna härjar i skogen.

Förbereder oss för avfärd dagen därpå.

...och ut far vi

Ida går på min gamla skola Grans naturbruksgymnasium, där hon har valt inriktning hund. Chomper har flyttat med henne dit till Öjebyn under veckodagarna. Där utbildas även han inom massa olika hundsporter och arbetsområden. Träningen går mycket bra, Ida berömmer hans energi och sammarbetsvilja. Även han kommer gå i sin storasysters tasspår och tävla i lydnad. Ida har även mer tävlingsplaner för sina två barbeter inför detta nya år. På skolan har Chomper en hundgård som han är i på dagarna, som burkompis har han en söt tollare. Det går jättebra för honom att vara där och han gillar att vara i utedelen och spana på det som sker. Chloris får bo i Kalix hemma hos Idas föräldrar så dem inte behöver gå hundlösa, men det är ju helgerna som hon ser fram emot då hon får träffa favoritmatte igen.