Jag och Colleen var i Stockholm några dagar och självklart passade vi då på att träffa Lucky och Louie, Colleens två storstadsvalpar.

Nordic Breeze Colette Rivergirl "Lucky" (ca 10 mån)

Nordic Breeze Zeus-G "Louie" (ca 2,5år)

Den vi träffade först var Colleens dotter Lucky från senaste kullen. Hon var så sprallig och glad när vi kom. Hon påminde mig mycket om Gaia, hon fick mig även att inse det faktum att Gaia faktiskt håller på att mogna lite grann. Jag fick massor av pussar av den tjejen. När husse tog fram lite godis var det han som fick all uppmärksamhet. Han har lärt Lucky att hon ska puffa med nosen på handen och istället för att använda klicker i sin träning så använder han ordet "yes" som betyder samma som klickern, att godis kommer snart. Lucky bor med sin familj mitt inne i centrala Stockholm, men dem har grönområde inte så långt från sig där hon får springa lös och leka. Hon är en mycket glad och busig valp som gillar det mesta. Dem har tränat lite spår och det ska hon vara mycket duktig på. Jag fick se en bild på henne där hon såg ut som en vampyr med blod droppande från skägget. Då hade hon fått blod från en nyfälld älgtjur som hon gärna satt i sig.

Louie bor med sin familj i ett hus i en liten förort till Stockholm. Han har en egen trädgård där han ofta spanar på rådjur. Han är så duktig att han nöjer sig med att bara titta på dem och har inte lärt sig att dem ska jagas. Precis som sin syster är han också mycket social och lekfull av sig. Nu när snön har kommit är han lite extra busig av sig. Louie tyckte det var jättekul att morsan kom på besök och ville busa. Colleen tycker mest det är kul att leka med Gaia så hon var inte lika bussugen. Men lite lek bjöd hon ändå på, till sonens stora glädje. På promenadern tränar matte med Louie för att han ska gå fint och även han är mycket kontaktsökande. När han släpptes lös på promenaden så skuttar han runt som en busig liten valp. Colleen plockade genast upp rådjursspåren så jag höll henne i koppel.

Eiffeltornet

Notre dame

Pantheon

Louvren

Concorde

Triumfbågen

Den 3:e Augusti tog vi oss till Clermont-Ferrand. Det ligger ca 20 min bilkörande från Chatel-Guyon, där symposiet skulle hållas. På fredagen hölls det ett TAN-test en bit utanför Chatel-Guyon. Vi ville självklart vara med och se hur det går till. Varken Colleen eller Gaia kan vattenapportera, så vi var bara med som åskådare. Det var kul att se hur det gick till och det var många duktiga hundar med. Först testade dem om hundarna var skotträdda. Två skott sköts ganska nära efter varandra. För att se att hundarna inte är aggressiva mot andra så var det 4 hundar åt gången som gick slalom mellan varandra. Alla barbeter var jätteduktiga på det. Jag tror att det även ingick att ”bedömaren” skulle hälsa och känna på hunden för att se att den klarar av att hälsa på främmande människor. Det var några hundar som inte ville att han skulle få ta i dem. Av alla barbeter jag träffat under min resa så har jag märkt att en del är skygga och det är en viktig sak i aveln som vi uppfödare måste jobba med. När det kom till apporteringen så var det väldigt enkelt. Hunden skulle apportera både på land och i vattnet. Man hade själv med sig sin hunds favoritleksak som man själv slängde iväg. Hunden skulle komma tillbaka med föremålet och inte släppa förrän ägaren själv tog det från den. En del hundar var duktiga och klarade testet, medan andra som i ”normala” fall apporterar nu inte ville det. Vissa gjorde bra apporteringar i vattnet, men vägra hämta föremålet på land. Det var lite svårt att förstå, bedömaren pratade endast franska. Trots det att dem visste att många var från andra länder. Han gav mycket tips och råd hur man ska träna, men jag förstod inte vad han sa. En rolig sak hände när själva vattenapporteringen skulle börja. Det var några fiskare som var på andra sidan av vattnet. Vi bad dem att flytta på sig lite så våra hundar skulle kunna simma utan att riskera att få en krok i sig. Dem var då inte samarbetsvilliga och blev svinsura och skrek åt oss. Det var skrattretande, dem betedde sig verkligen som små barn. Vi fick hålla oss mellan fiskespöna.

På lördagen när klubbspecialen och symposiet var for jag och hundarna iväg tidigt. Hellre för tidigt än för sent. Jag var väl rätt nervös också antar jag, det var första gången jag ställde ut utomlands. På fredagen blev Emmi-Lie jättesjuk så hon kunde inte följa med och blev sängliggandes. Det var jättekul att träffa allt folk och det var så många barbeter att man hade svårt att veta vem som var vem. Det var ungefär 65 barbeter anmälda till symposiet och några till som inte var anmälda. För att det inte skulle ta alltför lång tid hade vi två ringar som våra barbeter visades i. Elaine var där med alla hennes hundar. Colleens kullbror Caya som bor i norra Frankrike träffade vi. Corrie var med och visade upp Broen. Broen blev jätteglad när han såg Colleen, Colleen å andra sidan vände sig bara bort från honom och suckade. Gaia tyckte att han var väldigt intressant, men han ville inte se åt hennes håll. Broens mamma Amy träffade vi. Hon var väldigt snäll och mysig och jag blev genast kär i hennes päls. Hon hade jättefina lockar av den mer storlockiga typen. Vi träffade Ulysse, en kullbror till Gaias farmor Francheska (Ulyssia). Alias som är Gaias farfar var där, tyvär hann vi aldrig gå fram och hälsa på honom. Amys pappa Arno var där. Deejee som är son till Broens syster Gadi träffade vi och hans pappa Jedi. Det var så många fina barbeter och trevligt barbetfolk som vi träffade och det var synd att man inte hann prata med alla. När vi skulle visa Colleen och Gaia i ringen fick jag hjälp av finskan Anne Keippilä. Även hon är barbetuppfödare och ägare av Rölli och Deetha. Det var varmt och båda tjejerna var duktiga, men dock rätt lata. Colleen fick bedömningen excellent och Gaia fick very good. I Avelsgruppen visades Coccolina med sina avkommor Colleen, Compay, Caya och Georgi. Vi var dem enda som ställde upp och fick första pris. I Uppfödaregruppen visades även hundar från kennel Poppenspalers, då kom vi tvåa.

När utställningen var klar började symposiet. Jag var väl rätt besviken över resultatet. Det höll på totalt i ca 5 timmar utan paus, man fick ont i rumpan av att sitta still så länge. Allt hölls på franska. Man fick hörlurar så man kunde höra när en kvinna översatte. Hörlurarna tryckte så det skavde och kvinnan hade svårt att hänga med när hon skulle översätta. När folk ställde frågor hörde hon inte vad dem sa och kunde därför inte översätta. På grund av det här så missade man väldigt mycket. Ordförandet Rene Rault hade ändå gjort ett bra jobb och sammansatt informationen på powerpoint. Det var duktiga och högt utbildade personer som forskat om rasen. Vi fick väldigt bra genomgång när det gäller epilepsi inom rasen och dem berättade mycket om genetik. Det var väldigt intressant och dem hade tagit fram tabeller som visar hur den genetiska mångfalden ser ut i rasen. Maja Holmström som blev skickad till symposiet för att representera svenska kennelklubben har skrivit en sammanfattning som jag tycker stämmer bra.

http://www.barbet.se/index.php/dokument/cat_view/47-allmaent?orderby=dmdate_published

På söndagen var det betydligt mycket mindre barbetfolk. Då ställdes ”bara” 25 barbeter ut. Flera andra raser ställdes även ut den här dagen och det var smockat med folk och hundar som levde om. Då var det mycket lugnare på lördagen när dem flesta hundar var fina barbeter. Även på söndagen var det en trevlig finne som hjälpte mig ställa ut Colleen. Jag kommer sorgligt nog inte ihåg vad hon heter. Även hon är barbetuppfödare och äger bl a en tik som heter Piki (Gale). Jag fick se på flera bilder av hennes hundar och det var kul att se på vissa hur färgen ändras. En valp var brun tanfärgad och som vuxen så var den vit med bruna inslag. Det är inte ovanligt att det sker färgskillnader när dem växer upp, men det där var ganska coolt att se. Det var franska barbetklubbens ordförande Rene Rault som bedömde den här dagen och både Colleen och Gaia fick Excellent.

Colleen och Gaia hade snyggast halsband. Jag och Gaia påväg in i ringen, Anne och Colleen kommer också, Broen, Caya, Elaines hundar i deras bur. Alla fick burar där man kunde lämna hundarna så dem fick slappna av lite och komma undan trängseln.

Efter att ha spenderat förmiddagen med Elaine, Jennifer, Ania, Tomasz och alla härliga barbeter begav vi oss till den lilla byn Fleurville som ligger i Chardonnay distriktet. Där bodde vi i ett magnifikt slott med jättefin omgivning. Solen var fortfarande uppe och det var fint väder så jag drog på mig bikinin och gick ut för att sola. Halvt död av värmeslag släpade jag mig in på rummet till dem andra drygt 40 minuter senare. Mer sol klarade jag inte av så jag fick svalka mig på rummet istället. Till skillnad från storstäderna vi varit i tidigare så fanns det massor med natur, gräs, träd, ängar, fält, odlingar, stigar och så klart en älv här. En sak jag lärt mig om Frankrike är att det finns massor med älvar, känns som att det finns överallt vilket jag gillar. Det är fint med vatten som lite omväxling i landskapet.

Lite senare tränade jag lydnad och tricks med mina fina tjejer på den stora gräsmattan utanför slottet. Det följdes av en mysig promenad i den fina naturen. Vi blev tyvär tvingade att vända för ett åskoväder dök plötsligt upp från ingenstans. Först hörde vi åskan långt borta. I och med att både Colleen och Gaia tycker det är läskigt med åska så tänkte jag först vända, men ingen av dem reagerade på det så vi fortsatte lite till på vår promenad utefter älven. Åskan kom snabbt närmare och det började regna då vände vi tillbaka. Vi hann precis tillbaka till slottet innan det värsta började och det var ett ganska kraftigt oväder. Middagen åt vi på slottet och det kom som en chock för oss när vi såg dem dyra priserna. Men men vi hade sagt till dem att vi skulle äta där så vi kunde inte backa ur och riktigt god mat var det också minsann.

Frukosten dagen därpå höll samma höga klass som middagen. När man är på semester så måste man väl ändå få unna sig lite lyxmat. Även här stötte vi på svenskar, svenskar finns verkligen överallt i Frankrike. I bordet bredvid oss satt en svensk man och hans norska flickvän. Dem var väldigt trevliga och vi surrade lite med dem. Efter morgonpromenaden fick hundarna stanna på rummet för jag och Emmi hade bestämt oss för att gå på vinprovning. I receptionen tipsade dem oss om vilka ställen vi kunde fara till och iväg rullade bilen. Emmi var den som offrade sig och tog på sig körningen. Först for vi till vire-gården, där testade jag vita viner och köpte ett vitt vin som dem tillverkar där. Nästa gård var Aze-gården. Där var jag ute efter ett rosevin och hittade ett. Sista gården vi for till var Ige-gården där jag köpte ett rött vin. Butikerna där man köper vinerna kallas för "Cave". Så ställena vi besökte hette CAVE DE VIRE, CAVE D'AZE och CAVE D'IGE. Precis som alla andra vägar (förutom motorvägarna) i Frankrike så var dem här väldigt smala och kurviga. Omgivningen var mycket vacker med alla vin-, hö- och solrosfält. Majsodlingar överallt och mysiga små byar med jämna mellanrum. På många ställen fanns det mindre flockar med köttkor. Dem var mycket sociala och nyfikna. Bilarna kör så fort att bilvägarna inte är några vägar man vill promenera efter. Men mellan fältena fanns det fina skogsvägar att gå på. Hundarna uppskattade att få gå lösa och Gaia tyckte det var så kul att härja fritt på fälten. Colleen tog det rätt lugnt för det var trots allt väldigt varmt ute.

Vid slottet hade dem en tennisbana som jag och Emmi tänkte utmana. Det gick väl inte så direkt bra. Ingen av oss har spelat tennis så mycket innan, men det var kul att testa. Jag ville även sola igen, men jag hann bara ut till solstolen innan molnen kom och det blev kyligt istället så det vart inget med det. På kvällen gick vi allihopa på en promenad. Vi kom till en holländsk kamping, med i princip bara holländare. Det kändes som att jag var i Holland igen. För att ta oss dit var vi tvugna att passera en läskig bro. Den var så smal att bilarna inte fick plats att möta varandra. Det fanns rödljus så att dem mötandes fick vänta på sin tur. Där vi gick var det också smalt och det kändes som att bilarna skulle åka över oss. Bron hade rostat och var i dåligt skick med flera hål man var tvungen att gå över. På kampingen åt vi pizza till middag.

Chateau de fleurville betyder "Blomstadens slott". Det passade med alla omkringliggande solrosfält, annars var det inte så mycket blommor. Bilen jag och Emmi hyrde var en Nissan Qashqai.

1 Augusti for vi till bourg en bresse för att hälsa på hos Elaine Fichter, Colleens uppfödare. Vi lämnade Lyon tidigt på morgonen och med hjälp av våran gps så var det inga problem att hitta rätt. På vägen dit njöt vi av utsikten av den franska landsbygden och alla majsfält.

Det var jättekul att träffa Elaine igen och alla hennes hundar. Nu har hon 6 barbeter och en papillon. Dem hundar hon har är Colleens mamma Coccolina, Colleens kullbror Compay, Hans dotter Floirac, Floiracs kullbror Froggy, Themla och Thelmas son Guyguy. Escot som är son till Colleens kullsyster Che var också där på besök. Och vi får inte glömma Jennifer, en jättetrevlig kvinna som hjälper Elaine med hennes hundar. Gaia blev helt förvirrad för hon visste inte vem hon skulle leka med, det var ju barbeter överallt. Hanarna var ganska på, men dem backade genast undan när Colleen sa till dem. Colleen höll sig väldigt lugn, hon ville inte uppmuntra killarna till någonting. Gaia flamsa runt som vanligt. Vi blev bjudna på kaffe och sedan fotade vi alla hundar tillsammans. Vi fick en jättefin släktbild. Elaine hämtade sin frusna and och hennes hundar blev helt tokiga. Elaine tränar vattenapportering med dem och dem älskar det. Mina hundar förstod inte vad allt fuss handla om. Colleen däremot hitta sin favorit. På en träpelare fanns en porslinskatt och den såg Colleen. Hon satt därunder och kunde inte slita blicken från den. Varför den där katten inte kom ner och sprang iväg kunde hon absolut inte förstå.

Escot, Floirac, Thelma, Guyguy, Coccolina, Froggy, Compay, Colleen, Gaia och Jennifer i mitten. På baksidan av Elaines gård.

Mamma Coccolina, sonen Compay, dottern Colleen och barnbarn Gaia.

Jag och Coccolina

Vi for sedan vidare för att träffa Tomasz och hans fru Ania. Dem hyrde en sommarstuga en bit ifrån där Elaine bor och där har dem en fin damm som vi tänkt träna vattenapportering i. Jag hade frågat Elaine tidigare om vi kunde träna vattenapportering så jag fick se hur hon jobbar med sina hundar. Ania och Tomasz är ägare till 2 barbeter Argo Gorki Podduchownej och Georgia de la Serve de la Chapelle d'Alexandre (dotter till Coccolina och Guyguy). Det var ett väldigt trevligt par och deras lilla Georgia var så gullig. Vi fick tyvär inte se så mycket av Argo för dem tog in honom efter att han och Colleen hamnade i slaggis. Colleen blev riktigt förbannad på honom för han var väldigt på och ville inte lämna henne i fred. Vi blev bjudna på Amerikansk frukost av Elaine och Ania. Det var egg and bacon, med "potatisbullar" och bröd till.

När vi var vid dammen så visade det sig att Floirac var bäst på vattenapportering, hon verkade aldrig tröttna. Även Georgia var jätteduktig. Mina hundar och Escot ville inte ut och simma någonting. Dem tyckte inte att det var nog spännande. Gaia tyckte det var kul att härja på land och försökte få igång sin mor. Floirac apporterade både bollar och anden gladjeligen. Georgia hade aldrig tidigare tränat med and tidigare så hon var tveksam mot den. Även Froggy simma ut efter några bollar. Guyguy var väldigt distraherad av tikarna så han satt mest i bilen, men fick komma ut och apportera några bollar. Jag visade lite lydnad och tricks som mina hundar kan.

Floirac apporterar anden.

Colleen, Gaia och Georgia vill inte hoppa i efter anden.

Elaine visar anden för Floirac. Hon älskar den.

Floirac och Georgia är efter bollen.

På väg mot Cannes hände något märkligt. En man kommer springandes ut på vägen fram till våran bil när vi väntar vid rödljus. Han börjar tvätta vindrutan och vi hissar ner fönstret och säger åt honom att sluta. Ändå fortsätter han och går till andra sidan och tvättar där också. När han är klar så förväntar han sig att VI ska betala. Aldrig att vi ska betala för det när vi sa till honom att sluta. Vi låste alla dörrar och så fort det blev grönt skyndade vi oss därifrån. Våran kirunagumma blev helt galen när vi var framme vid hotellet. Hon började tjata på oss att vi skulle åka på gågator dit man inte ens kunde ta sig med bil pga väghinder. Vi irra omkring rätt länge innan vi råkade hamna i ett parkeringshus. Less som vi var på bilen då så lämna vi den. Vi lämnade även mesta delen av packningen också. Till fots var det lätt att hitta hotellet och vi fick veta att vi inte kunde checka in först på en timme. Det var så varmt ute att vi inte kunde göra så mycket annat heller så vi besluta oss för att ta lunch. Jag tog ravioli bolognese och Emmi tog en mozarella sallad. Till efterätt åt jag en supergod fondant och Emmi hade fruktsallad. Hmm, vem kan ha varit den nyttiga här?    Efter maten fick vi checka in på hotellet och vi hämtade resten av vår packning. Hundarna var trötta så dem fick stanna på rummet medan jag och Emmi utforskade Cannes. I ett fik hittade vi svenska mackor. Det var polarbröd och som fyllning hade dem majonäs, tre olika oster och sallad, det var gott. På ett annat ställe köpte vi även varsin citronkaka- tarte aux citron. Dem är goda minsann. Jag har då ätit mer än en av dem där under tiden jag var i Frankrike. På kvällen gick jag och hundarna på en lång kvällspromenad efter stranden. Det är så stor skillnad på hur det är under dagen och på natten så det är väldigt mysigt att bara vandra runt lite. Vi såg på flera uppträdanden, det var unga killar som dansade och gjorde akrobatiska konster. Dem var jätteduktiga. Man såg även många "indianer" som sålde prylar, konstnärer som målade, dem som gjorde karikatyrer, folk som sålde lysande leksaker, folk som sjöng och spelade mm.

Den 29 var vi i Cannes hela dagen. På förmiddagen var jag på stranden för att sola och bada. Emmi kunde inte komma för hon ville inte vara ute i solen efter det att hon bränt sig och hundarna var inte heller så sugna på att bada och sola så dem stanna med Emmi. Det var så skönt att ligga i solen och bara slappa. Stranden på Cannes är mycket bättre än den i Nice för det var sand och inte sten. Vattnet var däremot inte så trevligt. Det var så smutsigt att jag måste tagit med mig minst ett ton smuts tillbaka till hotellet och man luktade illa. Jag kunde inte heller använda mina nyinköpta simglasögon för det var så grumligt att man inte såg någonting i vattnet. Jag och Emmi gick senare på en shoppingrunda. Vi hitta en klädaffär som hade massor på rea, där hitta vi båda två massor med kläder som fick följa med hem. Vi passerade även en kyrka som hade dörren öppen och det måste ju betyda "välkommen  in" så vi gick in dit och hamnade mitt i en gudstjänst och dem skulle precis ta nattvarden. Visst gratis vin är ju alltid något, men det kändes fel att dricka ur samma bägare som alla andra så vi smet ut igen. En god kulglass fick vi istället. Jag smakade även en macaron för första gången och föll pladask. Dem är ju faktiskt riktigt goda. Får se om jag kan övertala syrran att baka några här hemma. Vi spana in hamnen och alla snygga yachter. Den ena präktigare än den andra, vilken syn. En rolig sak som hände när jag rastade hundarna var att en kille på avstånd sätter sig på huk och håller ut armarna som om han vore jätteglad att se oss. Gaia blir helt glad och galen och börjar dra mot honom, sen ser hon att det är en främmande människa som hon inte alls känner, då tvärvänder hon och skäller förskräckt istället. Han går då iväg. Även den här kvällen var jag och hundarna ute och såg på killarna som uppträdde.

Jag och Emmi gjorde en liten miss här. Båda var helt säkra på att det var den här dagen som vi skulle vidare till Lyon. Allt var packat och klart och vi hade gått upp tidigt för att komma iväg före värsta trafiken började. Precis innan vi ska gå tittar vi på hotellbokningen och märker att vi ska ju stanna en natt till, så med andra ord så får vi en extra dag i Cannes. Jag och Emmi går på en shoppingrunda för hon måste hitta massa souvenirer till sin familj. Vi råkade även hamna i de rikas kvarter och där fanns så mycket som var otroligt vacker och hiskeligt dyrt. Vi trodde inte våra ögon då vi såg prislapparna. Det hände en liten incident när vi skulle betala på en restaurang. Vi hade köpt var sin fruktpaj och som alltid tidigare fick vi allt på samma nota. Vi ville bli av med våra mynt så vi betala centen med mynt och euron med sedlar och mynt. Dem hade svårt för att räkna och besluta att det var lättast att bara betala allt med min 20 eurosedeln. Det dem missade var att dem dessutom tagit 6 euro som var Emmi-Lies. Dem sa att vi fick tillbaka alla våra mynt, men 6 euro saknades. Med andra ord: Emmi betala för sitt och jag betala för oss båda = dem tog för mycket betalt och fatta det inte. Efter en del bråk och andra som fick hjälpa med översättning fick vi tillbaka våra 6 euro. Det blev rätt i slutändan, men det tråkiga var att dem inte fattade det. Den här dagen var Colleen på jättebra humör och hon fixa sig ett nytt intresse att "ställa duvor". Så fort hon såg en duva så frös hon och kunde inte släppa den med blicken. Det var jättekul för hon var på så bra humör. En annan kille kom när jag var ute med hundarna och erbjöd mig att följa med och röka hasch. Han skulle tydligen ha "bra saker", men jag avböjde det generösa erbjudandet. Jag och Emmi tog en promenad upp till berget där kyrkan Notre-Dame de l'Esperance och museet la Castre ligger. Hundarna fick stanna på hotellet för dem orkade inte gå ut mer i värmen, men det var trevligt ändå. Vi stanna på en restaurang och åt goda Cannesburgare. På kvällen blev det en katastrof. Jag var ute på kvällspromenad med hundarna och ser att det är MASSOR med folk samlat och någon som pratar på en scen. Jag blir nyfiken och försöker se vad som händer. På grund av allt folk så ser jag inte mycket och en konsert börjar. Jag vill gärna stanna, men kan inte pga det höga ljudet så vi börjar vandra tillbaka till hotellet. Nästan framme så börjar fyrverkerier. Gaia bara springer mot hotelldörren med mig och Colleen släpandes efter. Båda hundarna tycker att det är väldigt obehagligt med fyrverkerier. Jag är mycket tacksam att jag var så pass nära hotellet när det började för annars hade både Colleen och Gaia fått panik.

31 Augusti Lämnar vi Cannes. Det tog oss ca 5 timmar att köra till Lyon och jag körde hela vägen. Det gick väldigt bra att köra den sträckan, jag gillar det att hastighetsbegränsningen är 130km/h mestadels då man kör på motorvägen. Framme i Lyon gick jag och hundarna på jakt efter ett internetcafe. Vi hittade inget, men en trevlig kvinna som jobbade på ett cafe lånade ut sin dator till mig så att jag kunde skriva ut inträdesbiljetten till hundutställningarna. Min pappa hade scannat in biljetterna på datorn och mailat dem till mig. Jag hade inte hunnit få dem innan jag for. På kvällen gick jag och hundarna på en långpromenad utefter Rhone floden. Dem tyckte det var jättekul och var intresserade av alla nya dofter. Dem gillar Lyon mycket bättre än rivieran. Det finns mer gräs och träd och det är inte lika trångt med folk överallt. Colleen gick även ut i floden och simmade lite, hon kom inte så långt ut för jag vågade inte släppa dem lösa. Gaia badade bara benen.

Vårat äventyr i Frankrike fortsätter med att vi tvingas sätta oss i bilen igen. Vårat nästa stopp skulle bli village of Eze. Vi fick nu gps:en att funka. Som röst hade vi en kirunakvinna. Hon var rätt seg och tjatig, men i alla fall bättre än stockholmaren. Även nu höll vi oss till lite lägre farter, vilket gjorde att alla tutade som galningar och ingen ville ligga bakom oss i våran fil. Vi hade tur och hittade ett litet turisttåg som vi lade oss i rygg på så vi blev "tvingade" till att köra sakta. Senare hitta vi en cementbil som vi lade oss bakom. Men trots att vi gjorde ett så bra jobb i trafiken så var dem andra bilarna dumma mot oss. Vid två tillfällen höll vi på att bli prejjade. Ena gången svänger en buss in i vårat körfält och för att inte krocka måste vi väja tvärt åt vänster. Likadant hände senare, fast då var det en lastbil som gjorde så. Tur att vi hade fritt att byta körfält för annars hade det varit mos av oss. Vi fick även erfara hur det är att köra genom en tull. Det blev väl lite panik först för vi visste ju inte i vilken öppning vi skulle fara genom eller hur vi skulle betala. Att åka genom tuller har vi nu blivit bra på för i Frankrike är det svindyra tullar överallt. Vi tog oss smärtfritt till Eze.

Village of Eze är en mycket vacker gammal stad som är belägen högt upp på ett berg mellan Nice och Monaco. Den här staden är i princip det närmsta man kan komma en medeltidsk stad. Alla gamla byggnader var väl bevarade och det var som att kliva in i en helt annan tid när man irrade omkring på dem trånga gatorna. Staden hade gjorts om till en turistattraktion, men man fick ändå känslan av dess gamla ursprung. Några av byggnaderna hade dem gjort om till hotell, restaurang, souvenirbutiker, det fanns en vacker gammal kyrka där, ett högt klocktorn och en trädgård som vi inte gick in för att se. Utsikten från staden var underbar. Med det vackra havet på ena sidan och flera småbyar inåt landet på den bergiga terrängen och massor av natur. Emmi köpte en solhatt för att skydda sitt ansikte och jag köpte några souvenirer. Hundarna tyckte att det var en mysig stad och bilresan dit gick jättebra, dem gillar att bilen hade en så bra airconditioner.

Village of Eze

Sen for vi vidare mot Monaco. Vi hade bokat ett hotell i en bergsby som heter cap d'ail. Mysigt ställe som var lite jobbigt att promenera på för det var så brant överallt. Vi chilla på hotellrummet, där vi såg på fransk barntv. Vi lyckades snappa upp några ord, men det är svårt att förstå franskan. I och med att det var barntv så förstod vi lite mer är vuxenprogrammen, nästan alla filmer och serier var dubbade till franska. Vi tog en promenad till stranden men vågade inte gå ända ner dit då hundar inte var tillåtna. Jag åt risotto till middag och Emmi tog lasagne. Maten var jättegod. Det var riktigt varmt den dagen och även på kvällen. Jag ville gå på en bergspromenad, men var tvungen att lämna hundarna för dem orkade inte. Jag klättra nästan ända upp till bergets topp och det var en härlig känsla att kunna stå så högt upp och titta ner på staden där långt borta. Man kände sig väldigt duktig av den bedriften.

Då vi nu varit i Monaco så kände vi att vi måste fara till själva hamnen också. Det var ju trots allt bara en bergsby där vi bodde. Vi lämna hotellet tidigt för att det inte skulle vara så mycket trafik på vägarna. Vid hamnen tittade vi på alla stora och lyxiga yatcher, en sån vill man ju bara ha. Vi tog oss även en fika innan vi drog vidare mot Cannes.

Vi är hemma från vårat Frankrikeäventyr. Det har varit en minst sagt händelserik resa och vi har haft så kul. Hade jag kunnat så skulle jag stannat ett tag till. Det finns ju trots allt så mycket som man vill se och göra. Men man måste tillbaka till jobbet som väntar här hemma. Hundarna har varit jätteduktiga och även dem har tyckt att det har varit spännande att se nya ställen, men dem tycker att det också har varit jobbigt att vi rest runt så mycket. Dem varma dagarna var inte heller så uppskattade så vi har ibland låtit hundarna vila på hotellrummet när vi varit ute. Det har dem uppskattat. På morgnarna och kvällarna när det varit svalare har dem varit mycket gladare. Colleen och Gaia har varit väldigt populära. Många vill stanna och klappa dem och ta bilder. Framförallt är det asiater som är tokiga i dem. Efter att jag klippte ner dem så fick dem inte alls lika mycket uppmärksamhet. Trots att barbet är en fransk ras så är det inte många som känner till den i Frankrike.

Den 23:e Juli lämnade vi Sverige med flyg. Hundarna checkade vi in på Kallax flygplats i Luleå och dem åkte hela vägen till Nice, vi hade ett byte i Stockholm. Redan i Luleå innan vi lämnat flygplatsen dök första problemet upp och det var att bara en hund hade blivit bokad på flyget. Jag tror att det är omöjligt att flyga med SAS och ha med hund utan att det blir något tjorv. Personalen var hjälpsamma och dem lyckades fixa så att båda jyckarna kom med. När jag och Emmi-Lie mellanlandade i Stockholm så fick vi fixa med SAS så att båda hundarna var bokade på flyget hem, vilket dem tydligen inte var. Lyckligtvis så gick det att lösa, jag skulle aldrig lämna en av mina hundar i Frankrike. Som jag sa till Emmi-Lie då "Jag får väl annars ta tåget hem eller hyra bil". Vi tog oss alla till Nice. Colleen och Gaia var helt överlyckliga att få se oss igen när vi hämtade dem. Det kändes så spännande och exotiskt när vi klev ut från flygplatsen och möttes av den varma Niceluften. Eftersom vi hade våra två gigantiska hundburar så hade vi inte mycket annat val än att ta taxi direkt till hotellet. Sådana burar är inte lätta att släpa runt på minsann. Vi hittade en taxi som var stor nog för att kunna klämma in båda burarna efter att ha fällt ner alla säten.

Trötta som vi var föll vi ner på sängen inne i hotellrummet, men snabbt var vi uppe igen. Inte kan man sova bort första kvällen i Nice. Vi tog en promenad på jakt efter mat. Bara att gå omkring på gatorna i Nice var helt otroligt. Vi sa till oss själva "Tänk, vi är i Nice nu". Vi hittade en gullig liten park, med gräs. Tydligen så är gräs lite av en bristvara i Nice. Både Colleen och Gaia har lärt sig att vara storstadshundar, vilket innebär att man kissar och bajsar överallt. Även mitt på trottoaren i stan, för det finns inga bättre ställen. Här kan man inte vara kräsen. Bredvid parken hitta vi en pizzeriabil. Det blev med andra ord fransk pizza i en fransk park. Väldigt geggigt blev det för vi hade inga bestick och vi glömde be om att få pizzan slicad. Vi tog även en strandpromenad och vågorna var väldigt höga. Eller rätt så höga i alla fall. Colleen och Gaia tyckte att det var alldeles för höga vågor för att bada i. Gaia tyckte till och med att dem var rätt läskiga. Det var bara den här dagen som vågorna var så höga. Dem var för det mesta lite mindre. Trötta tog vi oss till slut till sängen.

Dag nummer två i Nice börjar med en morgonpromenad som följer med att jag och Emmi-Lie ensamma beger oss till stranden för att sola. Man vill ju vara brun sen när man far hem. I och med att det är en stenstrand så får man ganska ont i ryggen av att ligga där. Nästan så man skulle fixat en madrass. Vi simmade i havet och konstaterade att man flyter väldigt lätt. Bara att lägga sig på rygg så flyter man så skönt där, men man får passa sig så man inte driver iväg. Vattnet var väldigt salt och grumligt. Med tanke på att många fiskar längs stranden på kvällarna gjorde att jag blev lite orolig. Vad var det dem fiskade? och Är det något som skulle kunna bita mig när jag badar? Jag fick aldrig svar på mina frågor, men jag våga i alla fall bada. På eftermiddagen promenerade vi efter "promenade des anglais". Det var väldigt varmt för hundarna så vi smög ner dem till stranden och duscha dem lite titt som tätt för svalka. Vid ett tillfälle kom vakten och sa till oss att vi inte fick ha hundarna där. Dem drack också riktigt mycket med vatten, vilket gladde mig för det behövs med deras tjocka päls. Vi åt middag på ett trevligt litet fik. Jag beställde nutella crepes och Emmi-Lie åt omelett. Vi gick hela vägen till bergets fot. Där uppe ligger la Colline du chateau. Vi visste inte om det då, men det var mycket turister som klättra uppför berget så vi gjorde samma sak. Det var en otroligt vacker utsikt från det berget och där uppe fanns en park, fik, restaurang och ruiner. Från ena sidan kunde man se hela Nice och promenade des anglais och från andra var den vackra hamnen. Havet är riktigt vackert med sin azurblå färg. På berget träffa vi en söt liten labradoodle valp som fick leka med Gaia. Det tyckte Gaia var kul och Colleen ville busa lite hon också. Efter att ha vilat upp sig där uppe gick vi tillbaka till hotellet och passerade då genom gamla stan.

25 Juli skulle vi hämta upp hyrbilen från flygplatsen. Jag, Emmi-Lie, Colleen och Gaia går mot flygplatsen. En bit därifrån sätter sig Emmi och vovvarna för att vänta medan jag fortsätter. Hundar var inte tillåtna i hyrbilen så dem fick inte veta att Colleen och Gaia var med. Svettandes fortsätter jag då ensam mot flygplatsen. Vid terminal ett får jag veta att jag ska till terminal två. Jag åker dit med gratisbussen som självklart är fullproppad. Jag stod på ett ben bakåtlutad för att undvika att bli knockad av en gubbes gigantiska ryggsäck. Var tvungen att grabba tag hårt i räcket för att inte falla och mitt ben och hela jag var halvt död när vi äntligen var framme. Efter lite mer sökande hitta jag stället därifrån vi skulle hyra bilen, fick vänta där nästan en hel timme i kö. Efter massa instruktioner och info om bilen så började sökandet efter den. Fick hjälp av städkillen som visa var den var bland alla andra hundra bilar som fanns. Vi fick en fin liten Nissan Qashqai. Nästa problem var hur jag skulle starta den. Det fanns inget ställe dit jag skulle sätta nyckeln. Det var riktigt pinsamt att jag var tvungen att fråga en yngre kille hur man startar bilen. Man behövde tydligen bara ha nyckeln inne i bilen och så vred man om en slags spak eller nyckel eller vad man nu ska kalla det för att starta bilen. Jag höll på att dö när jag såg hur trångt det var på parkeringen. Ärligt talat så trodde jag att jag aldrig skulle komma ut utan att repa bilen. Med andan i halsen lyckades jag till slut ta mig ut. Och så började det spännande; Hur skulle jag hitta tillbaka till Emmi och hundarna. Jag måste ha cirkulerat omkring 40 min innan jag hitta dem....eller det var dem som hitta mig. Då jag irra omkring så fick jag syn på ett ställe som vi hade gått förbi. Jag stanna bilen mitt på gatan för så gör alla i Nice och jag väntade på att dem skulle komma. Det var ett under att Emmi och hundarna lyckades korsa vägen helskinnade och ta sig till bilen. För trafiken i Nice är galen. Alla kör jättefort, det är bilar överallt, trångt, massa enkelriktade vägar som leder en fel. Svänger man åt ett håll så tar vägen dig åt andra hållet och det finns ingen möjlighet att vända. Alla tutade på mig för att jag körde sakta, men jag vill inte köra snabbt för det är ju folk överallt. I all stress och uppståndelse så hände det att jag missa att stanna vid något rödljus. Vi kunde inte använda gps:en för vi hade inte med oss adressen till hotellet. Som tur var så hade jag lyckats komma in på en väg som tog oss till hotellet. Efter att ha hittat parkeringshuset och lyckats ta oss in där utan att repa bilen så var jag helt skakig i hela kroppen. Jag kände då att jag aldrig mer ville köra bil i Frankrike. Parkeringshusen är så smala och trånga att bilen precis får plats när man svänger och taket är så lågt att man hör när antennen tar i det. Jag har aldrig gillat parkeringar, utan far alltid dit där det inte står några bilar. Men här kan man inte undvika trängseln.

På morgonpromenaden med hundarna sista dagen i Nice var det stor uppståndelse på stranden. När jag gick förbi såg jag en medelålders man ligga livlös på stranden med räddningspersonal som ger honom hjärt- och lungräddning. Jag stanna vid folkhopen ett tag för att se hur det gick för honom, men var tvungen att gå för jag börja må illa. Jag har ingen aning om han dog eller om dem fick liv i honom. Jag och Emmi testade poolen som fanns på hotellet. Efter att vi solat på Nicestranden så brände Emmi sig rätt rejält så hon var knallröd och hon fick gå i långärmat resten av tiden. Vi lämnade hundarna på rummet och gick på stan. Vi hittade en jättestor galleria med 100 butiker. På kvällen åt vi lyxmiddag på restaurangen bredvid hotellet. Båda tog entrecote. Efter våra dagar i Nice så har vi noterat att det kryllar av svenskar där. Även norrmän, danskar och finnar har vi hört.

Vinjyckarna