Jag har jobbat hela helgen som var, tolv timmar båda dagarna och därför har Gaia bott hos mina föräldrar och Colleen fick vara hos familjen som ägde Chessi. Där har Colleen haft det jättebra med massor av kel och roliga skogspromenader. Johan, Linda och deras barn tyckte det var jättekul att få ta hand om Colleen. Det var nästan så att dem inte ville lämna tillbaka henne. Colleen trivdes bra att bo hos dem och dem får gärna låna henne fler gånger när jag jobbar.

  Colleen började med att spana in huset sedan lade hon sig på sin filt som jag lämnade med henne och blev kliad. Hon var så snäll och fick gå på en kvällspromenad innan dem skulle sova. Johan sov med Colleen i vardagsrummet.

  Colleen sov gott hela natten på sin filt bredvid Johan. Under morgon tvn intog hon Tuvas rygg.

  Det var en fin dag. Colleen är glad och trivs bra. Efter skogspromenad slappar hon på gräset medan dem andra putsar fönster.

  Colleen vilar inne efter att ha varit ute hela dagen.

  Gott med godis efter promenad.

  Colleen vaknar på söndag morgon och startar dagen med en stor gäspning.

  Promenad på mattisberget.

   Att bli kliad i soffan efter en promenad på mattisberget är riktigt najs.

  Colleen har haft en trevlig dag.

  Nu vilar hon upp sig innan jag kommer och hämtar hem henne.

Wilma och Rufus är på väg till Lövskär för att träffa brorsan Nelson.

På väg mot Cannes hände något märkligt. En man kommer springandes ut på vägen fram till våran bil när vi väntar vid rödljus. Han börjar tvätta vindrutan och vi hissar ner fönstret och säger åt honom att sluta. Ändå fortsätter han och går till andra sidan och tvättar där också. När han är klar så förväntar han sig att VI ska betala. Aldrig att vi ska betala för det när vi sa till honom att sluta. Vi låste alla dörrar och så fort det blev grönt skyndade vi oss därifrån. Våran kirunagumma blev helt galen när vi var framme vid hotellet. Hon började tjata på oss att vi skulle åka på gågator dit man inte ens kunde ta sig med bil pga väghinder. Vi irra omkring rätt länge innan vi råkade hamna i ett parkeringshus. Less som vi var på bilen då så lämna vi den. Vi lämnade även mesta delen av packningen också. Till fots var det lätt att hitta hotellet och vi fick veta att vi inte kunde checka in först på en timme. Det var så varmt ute att vi inte kunde göra så mycket annat heller så vi besluta oss för att ta lunch. Jag tog ravioli bolognese och Emmi tog en mozarella sallad. Till efterätt åt jag en supergod fondant och Emmi hade fruktsallad. Hmm, vem kan ha varit den nyttiga här?    Efter maten fick vi checka in på hotellet och vi hämtade resten av vår packning. Hundarna var trötta så dem fick stanna på rummet medan jag och Emmi utforskade Cannes. I ett fik hittade vi svenska mackor. Det var polarbröd och som fyllning hade dem majonäs, tre olika oster och sallad, det var gott. På ett annat ställe köpte vi även varsin citronkaka- tarte aux citron. Dem är goda minsann. Jag har då ätit mer än en av dem där under tiden jag var i Frankrike. På kvällen gick jag och hundarna på en lång kvällspromenad efter stranden. Det är så stor skillnad på hur det är under dagen och på natten så det är väldigt mysigt att bara vandra runt lite. Vi såg på flera uppträdanden, det var unga killar som dansade och gjorde akrobatiska konster. Dem var jätteduktiga. Man såg även många "indianer" som sålde prylar, konstnärer som målade, dem som gjorde karikatyrer, folk som sålde lysande leksaker, folk som sjöng och spelade mm.

Den 29 var vi i Cannes hela dagen. På förmiddagen var jag på stranden för att sola och bada. Emmi kunde inte komma för hon ville inte vara ute i solen efter det att hon bränt sig och hundarna var inte heller så sugna på att bada och sola så dem stanna med Emmi. Det var så skönt att ligga i solen och bara slappa. Stranden på Cannes är mycket bättre än den i Nice för det var sand och inte sten. Vattnet var däremot inte så trevligt. Det var så smutsigt att jag måste tagit med mig minst ett ton smuts tillbaka till hotellet och man luktade illa. Jag kunde inte heller använda mina nyinköpta simglasögon för det var så grumligt att man inte såg någonting i vattnet. Jag och Emmi gick senare på en shoppingrunda. Vi hitta en klädaffär som hade massor på rea, där hitta vi båda två massor med kläder som fick följa med hem. Vi passerade även en kyrka som hade dörren öppen och det måste ju betyda "välkommen  in" så vi gick in dit och hamnade mitt i en gudstjänst och dem skulle precis ta nattvarden. Visst gratis vin är ju alltid något, men det kändes fel att dricka ur samma bägare som alla andra så vi smet ut igen. En god kulglass fick vi istället. Jag smakade även en macaron för första gången och föll pladask. Dem är ju faktiskt riktigt goda. Får se om jag kan övertala syrran att baka några här hemma. Vi spana in hamnen och alla snygga yachter. Den ena präktigare än den andra, vilken syn. En rolig sak som hände när jag rastade hundarna var att en kille på avstånd sätter sig på huk och håller ut armarna som om han vore jätteglad att se oss. Gaia blir helt glad och galen och börjar dra mot honom, sen ser hon att det är en främmande människa som hon inte alls känner, då tvärvänder hon och skäller förskräckt istället. Han går då iväg. Även den här kvällen var jag och hundarna ute och såg på killarna som uppträdde.

Jag och Emmi gjorde en liten miss här. Båda var helt säkra på att det var den här dagen som vi skulle vidare till Lyon. Allt var packat och klart och vi hade gått upp tidigt för att komma iväg före värsta trafiken började. Precis innan vi ska gå tittar vi på hotellbokningen och märker att vi ska ju stanna en natt till, så med andra ord så får vi en extra dag i Cannes. Jag och Emmi går på en shoppingrunda för hon måste hitta massa souvenirer till sin familj. Vi råkade även hamna i de rikas kvarter och där fanns så mycket som var otroligt vacker och hiskeligt dyrt. Vi trodde inte våra ögon då vi såg prislapparna. Det hände en liten incident när vi skulle betala på en restaurang. Vi hade köpt var sin fruktpaj och som alltid tidigare fick vi allt på samma nota. Vi ville bli av med våra mynt så vi betala centen med mynt och euron med sedlar och mynt. Dem hade svårt för att räkna och besluta att det var lättast att bara betala allt med min 20 eurosedeln. Det dem missade var att dem dessutom tagit 6 euro som var Emmi-Lies. Dem sa att vi fick tillbaka alla våra mynt, men 6 euro saknades. Med andra ord: Emmi betala för sitt och jag betala för oss båda = dem tog för mycket betalt och fatta det inte. Efter en del bråk och andra som fick hjälpa med översättning fick vi tillbaka våra 6 euro. Det blev rätt i slutändan, men det tråkiga var att dem inte fattade det. Den här dagen var Colleen på jättebra humör och hon fixa sig ett nytt intresse att "ställa duvor". Så fort hon såg en duva så frös hon och kunde inte släppa den med blicken. Det var jättekul för hon var på så bra humör. En annan kille kom när jag var ute med hundarna och erbjöd mig att följa med och röka hasch. Han skulle tydligen ha "bra saker", men jag avböjde det generösa erbjudandet. Jag och Emmi tog en promenad upp till berget där kyrkan Notre-Dame de l'Esperance och museet la Castre ligger. Hundarna fick stanna på hotellet för dem orkade inte gå ut mer i värmen, men det var trevligt ändå. Vi stanna på en restaurang och åt goda Cannesburgare. På kvällen blev det en katastrof. Jag var ute på kvällspromenad med hundarna och ser att det är MASSOR med folk samlat och någon som pratar på en scen. Jag blir nyfiken och försöker se vad som händer. På grund av allt folk så ser jag inte mycket och en konsert börjar. Jag vill gärna stanna, men kan inte pga det höga ljudet så vi börjar vandra tillbaka till hotellet. Nästan framme så börjar fyrverkerier. Gaia bara springer mot hotelldörren med mig och Colleen släpandes efter. Båda hundarna tycker att det är väldigt obehagligt med fyrverkerier. Jag är mycket tacksam att jag var så pass nära hotellet när det började för annars hade både Colleen och Gaia fått panik.

31 Augusti Lämnar vi Cannes. Det tog oss ca 5 timmar att köra till Lyon och jag körde hela vägen. Det gick väldigt bra att köra den sträckan, jag gillar det att hastighetsbegränsningen är 130km/h mestadels då man kör på motorvägen. Framme i Lyon gick jag och hundarna på jakt efter ett internetcafe. Vi hittade inget, men en trevlig kvinna som jobbade på ett cafe lånade ut sin dator till mig så att jag kunde skriva ut inträdesbiljetten till hundutställningarna. Min pappa hade scannat in biljetterna på datorn och mailat dem till mig. Jag hade inte hunnit få dem innan jag for. På kvällen gick jag och hundarna på en långpromenad utefter Rhone floden. Dem tyckte det var jättekul och var intresserade av alla nya dofter. Dem gillar Lyon mycket bättre än rivieran. Det finns mer gräs och träd och det är inte lika trångt med folk överallt. Colleen gick även ut i floden och simmade lite, hon kom inte så långt ut för jag vågade inte släppa dem lösa. Gaia badade bara benen.

Nordic Breeze Celandine Rivergirl "Cilla" och Nordic Breeze Apollon-G "Ozzy". Lillasyster och storebror.

Med Chloris går lydnadsträningen bättre och bättre. Hon har tävlat några gånger i sommar med fina resultat. Första lydnadstävlingen som hon startade i var i Arvidsjaur. Då fick hon ett 3:e pris med 130,5 poäng. I piteå gick det ännu bättre. Chloris fick då 1:a pris med174,5 poäng. Tredje gången gick det inte lika bra, då fick hon ett 2:a pris med poängen 152.

Här är från då hon tävlade i Piteå. Duktiga Chloris   

Chomper han växer och växer. Mätte han till 57 cm och väger precis 20 kg. Hans energi går aldrig ur honom. Han var med på tävlingen och bara studsa av glädje. Alltså, ja! Han har så mycket att ge :) Tränade han även där borta, och
icket att han brydde sig om något annat än mig. Han är även en höjdare på att hitta in i utgåns position. Har börjat med viltspår med han, vilket han älskar. Spår är han gjord för, och spåra kommer han få göra.

Vårat äventyr i Frankrike fortsätter med att vi tvingas sätta oss i bilen igen. Vårat nästa stopp skulle bli village of Eze. Vi fick nu gps:en att funka. Som röst hade vi en kirunakvinna. Hon var rätt seg och tjatig, men i alla fall bättre än stockholmaren. Även nu höll vi oss till lite lägre farter, vilket gjorde att alla tutade som galningar och ingen ville ligga bakom oss i våran fil. Vi hade tur och hittade ett litet turisttåg som vi lade oss i rygg på så vi blev "tvingade" till att köra sakta. Senare hitta vi en cementbil som vi lade oss bakom. Men trots att vi gjorde ett så bra jobb i trafiken så var dem andra bilarna dumma mot oss. Vid två tillfällen höll vi på att bli prejjade. Ena gången svänger en buss in i vårat körfält och för att inte krocka måste vi väja tvärt åt vänster. Likadant hände senare, fast då var det en lastbil som gjorde så. Tur att vi hade fritt att byta körfält för annars hade det varit mos av oss. Vi fick även erfara hur det är att köra genom en tull. Det blev väl lite panik först för vi visste ju inte i vilken öppning vi skulle fara genom eller hur vi skulle betala. Att åka genom tuller har vi nu blivit bra på för i Frankrike är det svindyra tullar överallt. Vi tog oss smärtfritt till Eze.

Village of Eze är en mycket vacker gammal stad som är belägen högt upp på ett berg mellan Nice och Monaco. Den här staden är i princip det närmsta man kan komma en medeltidsk stad. Alla gamla byggnader var väl bevarade och det var som att kliva in i en helt annan tid när man irrade omkring på dem trånga gatorna. Staden hade gjorts om till en turistattraktion, men man fick ändå känslan av dess gamla ursprung. Några av byggnaderna hade dem gjort om till hotell, restaurang, souvenirbutiker, det fanns en vacker gammal kyrka där, ett högt klocktorn och en trädgård som vi inte gick in för att se. Utsikten från staden var underbar. Med det vackra havet på ena sidan och flera småbyar inåt landet på den bergiga terrängen och massor av natur. Emmi köpte en solhatt för att skydda sitt ansikte och jag köpte några souvenirer. Hundarna tyckte att det var en mysig stad och bilresan dit gick jättebra, dem gillar att bilen hade en så bra airconditioner.

Village of Eze

Sen for vi vidare mot Monaco. Vi hade bokat ett hotell i en bergsby som heter cap d'ail. Mysigt ställe som var lite jobbigt att promenera på för det var så brant överallt. Vi chilla på hotellrummet, där vi såg på fransk barntv. Vi lyckades snappa upp några ord, men det är svårt att förstå franskan. I och med att det var barntv så förstod vi lite mer är vuxenprogrammen, nästan alla filmer och serier var dubbade till franska. Vi tog en promenad till stranden men vågade inte gå ända ner dit då hundar inte var tillåtna. Jag åt risotto till middag och Emmi tog lasagne. Maten var jättegod. Det var riktigt varmt den dagen och även på kvällen. Jag ville gå på en bergspromenad, men var tvungen att lämna hundarna för dem orkade inte. Jag klättra nästan ända upp till bergets topp och det var en härlig känsla att kunna stå så högt upp och titta ner på staden där långt borta. Man kände sig väldigt duktig av den bedriften.

Då vi nu varit i Monaco så kände vi att vi måste fara till själva hamnen också. Det var ju trots allt bara en bergsby där vi bodde. Vi lämna hotellet tidigt för att det inte skulle vara så mycket trafik på vägarna. Vid hamnen tittade vi på alla stora och lyxiga yatcher, en sån vill man ju bara ha. Vi tog oss även en fika innan vi drog vidare mot Cannes.

Vi är hemma från vårat Frankrikeäventyr. Det har varit en minst sagt händelserik resa och vi har haft så kul. Hade jag kunnat så skulle jag stannat ett tag till. Det finns ju trots allt så mycket som man vill se och göra. Men man måste tillbaka till jobbet som väntar här hemma. Hundarna har varit jätteduktiga och även dem har tyckt att det har varit spännande att se nya ställen, men dem tycker att det också har varit jobbigt att vi rest runt så mycket. Dem varma dagarna var inte heller så uppskattade så vi har ibland låtit hundarna vila på hotellrummet när vi varit ute. Det har dem uppskattat. På morgnarna och kvällarna när det varit svalare har dem varit mycket gladare. Colleen och Gaia har varit väldigt populära. Många vill stanna och klappa dem och ta bilder. Framförallt är det asiater som är tokiga i dem. Efter att jag klippte ner dem så fick dem inte alls lika mycket uppmärksamhet. Trots att barbet är en fransk ras så är det inte många som känner till den i Frankrike.

Den 23:e Juli lämnade vi Sverige med flyg. Hundarna checkade vi in på Kallax flygplats i Luleå och dem åkte hela vägen till Nice, vi hade ett byte i Stockholm. Redan i Luleå innan vi lämnat flygplatsen dök första problemet upp och det var att bara en hund hade blivit bokad på flyget. Jag tror att det är omöjligt att flyga med SAS och ha med hund utan att det blir något tjorv. Personalen var hjälpsamma och dem lyckades fixa så att båda jyckarna kom med. När jag och Emmi-Lie mellanlandade i Stockholm så fick vi fixa med SAS så att båda hundarna var bokade på flyget hem, vilket dem tydligen inte var. Lyckligtvis så gick det att lösa, jag skulle aldrig lämna en av mina hundar i Frankrike. Som jag sa till Emmi-Lie då "Jag får väl annars ta tåget hem eller hyra bil". Vi tog oss alla till Nice. Colleen och Gaia var helt överlyckliga att få se oss igen när vi hämtade dem. Det kändes så spännande och exotiskt när vi klev ut från flygplatsen och möttes av den varma Niceluften. Eftersom vi hade våra två gigantiska hundburar så hade vi inte mycket annat val än att ta taxi direkt till hotellet. Sådana burar är inte lätta att släpa runt på minsann. Vi hittade en taxi som var stor nog för att kunna klämma in båda burarna efter att ha fällt ner alla säten.

Trötta som vi var föll vi ner på sängen inne i hotellrummet, men snabbt var vi uppe igen. Inte kan man sova bort första kvällen i Nice. Vi tog en promenad på jakt efter mat. Bara att gå omkring på gatorna i Nice var helt otroligt. Vi sa till oss själva "Tänk, vi är i Nice nu". Vi hittade en gullig liten park, med gräs. Tydligen så är gräs lite av en bristvara i Nice. Både Colleen och Gaia har lärt sig att vara storstadshundar, vilket innebär att man kissar och bajsar överallt. Även mitt på trottoaren i stan, för det finns inga bättre ställen. Här kan man inte vara kräsen. Bredvid parken hitta vi en pizzeriabil. Det blev med andra ord fransk pizza i en fransk park. Väldigt geggigt blev det för vi hade inga bestick och vi glömde be om att få pizzan slicad. Vi tog även en strandpromenad och vågorna var väldigt höga. Eller rätt så höga i alla fall. Colleen och Gaia tyckte att det var alldeles för höga vågor för att bada i. Gaia tyckte till och med att dem var rätt läskiga. Det var bara den här dagen som vågorna var så höga. Dem var för det mesta lite mindre. Trötta tog vi oss till slut till sängen.

Dag nummer två i Nice börjar med en morgonpromenad som följer med att jag och Emmi-Lie ensamma beger oss till stranden för att sola. Man vill ju vara brun sen när man far hem. I och med att det är en stenstrand så får man ganska ont i ryggen av att ligga där. Nästan så man skulle fixat en madrass. Vi simmade i havet och konstaterade att man flyter väldigt lätt. Bara att lägga sig på rygg så flyter man så skönt där, men man får passa sig så man inte driver iväg. Vattnet var väldigt salt och grumligt. Med tanke på att många fiskar längs stranden på kvällarna gjorde att jag blev lite orolig. Vad var det dem fiskade? och Är det något som skulle kunna bita mig när jag badar? Jag fick aldrig svar på mina frågor, men jag våga i alla fall bada. På eftermiddagen promenerade vi efter "promenade des anglais". Det var väldigt varmt för hundarna så vi smög ner dem till stranden och duscha dem lite titt som tätt för svalka. Vid ett tillfälle kom vakten och sa till oss att vi inte fick ha hundarna där. Dem drack också riktigt mycket med vatten, vilket gladde mig för det behövs med deras tjocka päls. Vi åt middag på ett trevligt litet fik. Jag beställde nutella crepes och Emmi-Lie åt omelett. Vi gick hela vägen till bergets fot. Där uppe ligger la Colline du chateau. Vi visste inte om det då, men det var mycket turister som klättra uppför berget så vi gjorde samma sak. Det var en otroligt vacker utsikt från det berget och där uppe fanns en park, fik, restaurang och ruiner. Från ena sidan kunde man se hela Nice och promenade des anglais och från andra var den vackra hamnen. Havet är riktigt vackert med sin azurblå färg. På berget träffa vi en söt liten labradoodle valp som fick leka med Gaia. Det tyckte Gaia var kul och Colleen ville busa lite hon också. Efter att ha vilat upp sig där uppe gick vi tillbaka till hotellet och passerade då genom gamla stan.

25 Juli skulle vi hämta upp hyrbilen från flygplatsen. Jag, Emmi-Lie, Colleen och Gaia går mot flygplatsen. En bit därifrån sätter sig Emmi och vovvarna för att vänta medan jag fortsätter. Hundar var inte tillåtna i hyrbilen så dem fick inte veta att Colleen och Gaia var med. Svettandes fortsätter jag då ensam mot flygplatsen. Vid terminal ett får jag veta att jag ska till terminal två. Jag åker dit med gratisbussen som självklart är fullproppad. Jag stod på ett ben bakåtlutad för att undvika att bli knockad av en gubbes gigantiska ryggsäck. Var tvungen att grabba tag hårt i räcket för att inte falla och mitt ben och hela jag var halvt död när vi äntligen var framme. Efter lite mer sökande hitta jag stället därifrån vi skulle hyra bilen, fick vänta där nästan en hel timme i kö. Efter massa instruktioner och info om bilen så började sökandet efter den. Fick hjälp av städkillen som visa var den var bland alla andra hundra bilar som fanns. Vi fick en fin liten Nissan Qashqai. Nästa problem var hur jag skulle starta den. Det fanns inget ställe dit jag skulle sätta nyckeln. Det var riktigt pinsamt att jag var tvungen att fråga en yngre kille hur man startar bilen. Man behövde tydligen bara ha nyckeln inne i bilen och så vred man om en slags spak eller nyckel eller vad man nu ska kalla det för att starta bilen. Jag höll på att dö när jag såg hur trångt det var på parkeringen. Ärligt talat så trodde jag att jag aldrig skulle komma ut utan att repa bilen. Med andan i halsen lyckades jag till slut ta mig ut. Och så började det spännande; Hur skulle jag hitta tillbaka till Emmi och hundarna. Jag måste ha cirkulerat omkring 40 min innan jag hitta dem....eller det var dem som hitta mig. Då jag irra omkring så fick jag syn på ett ställe som vi hade gått förbi. Jag stanna bilen mitt på gatan för så gör alla i Nice och jag väntade på att dem skulle komma. Det var ett under att Emmi och hundarna lyckades korsa vägen helskinnade och ta sig till bilen. För trafiken i Nice är galen. Alla kör jättefort, det är bilar överallt, trångt, massa enkelriktade vägar som leder en fel. Svänger man åt ett håll så tar vägen dig åt andra hållet och det finns ingen möjlighet att vända. Alla tutade på mig för att jag körde sakta, men jag vill inte köra snabbt för det är ju folk överallt. I all stress och uppståndelse så hände det att jag missa att stanna vid något rödljus. Vi kunde inte använda gps:en för vi hade inte med oss adressen till hotellet. Som tur var så hade jag lyckats komma in på en väg som tog oss till hotellet. Efter att ha hittat parkeringshuset och lyckats ta oss in där utan att repa bilen så var jag helt skakig i hela kroppen. Jag kände då att jag aldrig mer ville köra bil i Frankrike. Parkeringshusen är så smala och trånga att bilen precis får plats när man svänger och taket är så lågt att man hör när antennen tar i det. Jag har aldrig gillat parkeringar, utan far alltid dit där det inte står några bilar. Men här kan man inte undvika trängseln.

På morgonpromenaden med hundarna sista dagen i Nice var det stor uppståndelse på stranden. När jag gick förbi såg jag en medelålders man ligga livlös på stranden med räddningspersonal som ger honom hjärt- och lungräddning. Jag stanna vid folkhopen ett tag för att se hur det gick för honom, men var tvungen att gå för jag börja må illa. Jag har ingen aning om han dog eller om dem fick liv i honom. Jag och Emmi testade poolen som fanns på hotellet. Efter att vi solat på Nicestranden så brände Emmi sig rätt rejält så hon var knallröd och hon fick gå i långärmat resten av tiden. Vi lämnade hundarna på rummet och gick på stan. Vi hittade en jättestor galleria med 100 butiker. På kvällen åt vi lyxmiddag på restaurangen bredvid hotellet. Båda tog entrecote. Efter våra dagar i Nice så har vi noterat att det kryllar av svenskar där. Även norrmän, danskar och finnar har vi hört.

Vinjyckarna

 Sorgen är tung, det som inte får hända har hänt. Mardrömmen för varje hundägare har blivit sann för Johan, Linda, Oliver och Tuva. Dem blev tvingade att ta det jobbiga beslutet att avliva Chessi. Den 19 Juli, bara 5 månader gammal fick Nordic Breeze Chessi Rivergirl lämna jordelivet.

Chessi råkade ut för en hemsk olycka. Hon var ute på gården och lekte med lillmatte Tuva. Tuva är uppe på studsmattan. Så glad och lycklig Chessi blir när hon ser henne där uppe. Hon vill så gärna vara med sin älskade lillmatte så hon springer dit och i ett försök att komma närmare hoppar hon rakt upp i luften. Hon landar helt fel och ylar hjärtskärande av smärta. I husses trygga famn lugnar hon sig lite och i full fart far dem direkt till djursjukhuset. Efter flera röntgenbilder konstateras det att benet är helt av ovanför hasen, även senor och ligament är illa skadade. Det fanns ingenting som dem på djursjukhuset kunde göra. Det är alltid lika tungt att behöva ta ett sådant här beslut och hela familjen är förkrossade. Men det fanns inget dem kunde göra.

Chessi var en underbar valp och älskad av alla som träffat henne. Hon var ett litet yrväder. Alltid lika glad och hon spred glädje omkring sig vars hon är gick. Hon älskade att busa och hon var gosig och mysig av sig. Hon ville alltid vara med och hon älskade och trivdes jättebra i sin nya familj. Hon var den perfekta valpen för dem och dem var den perfekta familjen för henne.

Chessis familj har samlat ihop alla leksaker som hon gillade och lagt dem i hennes korg. Dem har gjort det jättefint där med vackra stenar och det står "älskling" och "vår älskade" på dem. Tuva har själv skrivit ett brev till henne och dem lade även dit två ostbågar för Chessi gillade sådana. Nu väntar dem på att få tillbaka askan av sin älskade lilla Chessi. Jag vill ge er något så här får ni bilder på våran blå prinsessa, Bästa Chessi.

Chessi var då allt en tuff liten kämpe även då hon var liten. Här sover hon så gott, hjärtat vårat.

Chessi tränar på att gå, det är inte lätt när golvet är så halt.

Chessi älskade sin mamma över allt annat i världen då hon var liten. På första bilden är hon lite ledsen för att Colleen lämnade valplådan och på andra bilden försöker hon ta sig ut till mamma. När hon blev lite äldre lärde hon sig att klättra över kompostgallret. Alltid blev hon så nöjd när hon då kunde lägga sig vid mammas sida.

Sötaste lilla Chessi. När Chessi var liten var färgen på hennes ögon lite blåaktiga, dem blev brunare ju äldre hon blev.

Med sina syskon hos mig.

Med sin nya familj. Hon fann sig själv hemma hos dem direkt, det var bara rätt.

Vid 10-veckors ålder strax innan Nordic Breeze Celandine Rivergirl "Cilla" flyttade så hälsade vi på hos Chessi och det blev ett glatt möte mellan systrarna.

Den 8 Juli blev det en återträff för dem två systrarna då dem båda kom till Lövskär.

Vi saknar dig    Vila i frid vännen