Gunilla och Gunnar har tagit på sig ansvaret att anordna en barbetträff. Stort tack till er, ser fram emot det. Det var ca tre år sedan en barbetträff hölls här i Luleå och det var strax innan jag fick Colleen.

Det kommer att vara på Lördag den 28/8, då valparna blir 4 månader. Vi startar vid 10.00 och håller på till 16-17 tiden. Vi håller till på kronan, har bokat skidstadion där. En liten kostnad kommer att tas ca 50-100 kr för att betala hyran av lokalen, beror på hur många som kommer. Vi får även sponsring av barbetklubben. På klubbens hemsida kommer det att komma upp info om träffen. Ni anmäler er genom att ringa 070-6327827 eller att maila till Gunilla.

Vi alla hoppas att det är många barbetägare som hör av sig och kan komma, vore mycket kul om ni valpköpare kan komma. Det här är ett mycket bra tillfälle att ställa frågor till mer erfarna barbetägare och det är även otroligt bra social träning.

Snygga Ozzy (Apollon-G) visar upp sig, 12,5 veckor gammal.

3 hundar, 3 olika sorters mat och alla vill ha den andres mat, Hm jobbigt. Sippan vill ha Colleen eller Gaias mat. Colleens vill ha Gaia eller Sippans mat. Gaia vill ha Colleen eller Sippans mat. Alla tycker att just deras mat är sämst och äckligast. Det gör att alla försöker vänta ut varandra, för att sedan smyga iväg till en annans matskål. Varje gång dem får mat så måste jag vara matvakt, speciellt försiktig måste man vara med Sippan och Gaia. Gaia förstår inte att man inte kan dela matskål med Sippan, hon verkar tro att Sippan är lika snäll och gör samma sak som mamma som backar iväg och ger bort maten så fort dottern kommer.

Det här har lett till att jag nu stänger in Sippan på övervåningen/mellanplatån där hon får sin mat. Colleen får sin mat instängd i valprummet och Gaia får sin mat i vardagsrummet där jag håller koll så inte Colleen tar den, hon hoppar ut ur valprummet utan problem. Men, Gaia gillar inte det här. Hon sätter sig vid grinden till trappan eller stacketet till valprummet och skriker.

Förut behövde man bara säga till så gick Sippan och Colleen till rätt matskål, men Gaia har då inte lärt sig det. Henne måste man dra iväg, annars käkar hon upp dem andras mat.

Tänk att valparna har fått plats i den där. Gaia snart 13 veckor.

Rufus (Poseidon-G) nästan 5 veckor, sista gången han vägs i den skålen. I den åldern gick det bara att väga valparna när dem sov. Minsta rörelse och den föll.

Nu är det dags för Colleens valpar att vaccineras. Medusa på bilden här nedan har redan blivit det och ikväll kommer även Gaia att få sin 12 veckors vaccin. Det är även dags för Sippan och Colleen att vaccineras så dem får följa med dem också. Torsdagar (idag) har djursjukhuset i gammelstad drop in vaccinationer mellan 17.00-19.00 Det är då jag ska gå.

En till påminnelse, ni har väl avmaskat era valpar.

Fina lilla Medusa. Hon trivs jättebra i Unbyn med två egna "mammor" som leker och tar hand om henne. Eller ska kanske säga faster och farmor.

"It's raining cats and dogs". Idag fick vi oss en störtskur. Jag var ute med mor och dotter i ca 15 min, sedan var vi alla blöta in på bara skinnet. Det var inte så länge det regnade, bara nån timme. Ändå rann det floder efter vägarna. Colleen älskar att vara ute och gå i regn. Hon bryr sig inte om vad det är för väder bara hon får vara ute. Gaia däremot tyckte inte att det var lika lockande att få tunga regndroppar på sig. Väl hemma vildade dem båda två, precis som dem gör efter att ha blivit duschade. Sippan tyckte att dem var mycket jobbiga.

Här kommer bilder från Wilmas fjällresa till Norge.

Under vilopauserna sov hon rofyllt under vindjackan.

Så här ska en barbetsvans se ut. Kroken på svansen är karaktäristiskt för rasen, men många barbeter saknar den.

  Här är även bilder från vårat besök, då Gaia och Wilma fick busa. Det var en and damm alldeles i närheten så den fångade Colleens uppmärksamhet under hela tiden vi var där. Barbeter har väldigt fina ögon. Dem ser så goa och vänliga ut.

Colleen fick sitt namn efter den här låten: Amanda Marshall - Colleen (I saw him first)

Efter att ha kollat runt lite så hittade jag även en låt till Gaia: Valensia - Gaia

Idag gick jag och syrran en sväng på stan med Gaia och Colleen. Gaia skötte sig jättebra. Sedan gick vi och hälsade på hos Artemis, som nu kallas för Wilma. Gaia och Wilma lekte och tyckte att det var superkul. Men Gaia blev lite trött efter ett tag och tyckte då att Wilma var lite jobbig. Wilma däremot var väldigt på G. Hon är verklingen snabb och smidig. Gaia såg ut som en knubbig boll jämfört med henne.   

Det var verkligen jättekul att träffa henne igen. Först kände inte Wilma igen oss, men snabbt så såg man riktigt förändringen i hennes ansiktsuttryck och beteende. Hon blev alldeles galen och skulle bara slicka och leka med oss.

Wilma har nyss varit i Norge på fjällvandring. Hon har då varit jätteduktig. Hon fick då både gå själv och bli buren. En liten friluftsvalp det där, fick även veta att lösa kor med jättestora horn vandrade omkring där dem gick. Lite läskigt, med sådana horn kan man lätt spetsa en liten valp och även en människa. Rasen heter Highland cattle.

På dem här två bilderna är Colleen och Gaia jämgamla. Båda bilderna är tagna när dem för första gången är i stan.

Gaia tyckte att det var lite skrämmande först med så mycket folk överallt. Hon höll svansen ganska lågt och viftade hela tiden samtidigt som hon försökte hinna med att lukta på alla. Det här är någonting som vi måste träna mer på, speciellt möte med andra hundar då blev hon väldigt blyg. Däremot så träffa hon en liten pojke på kanske två år som hon fattade tycke för. Med honom räckte hon jättefint vacker tass när han sträckte fram händerna. Jag blev lite fårvånad för riktigt så duktig är hon inte med mig. Han fick sig även en blöt puss rakt på näsan och verkade gilla det.

Karolina och Gaia, 2010

Izabella och Colleen, 2007

När Karolina (syrran) och jag tog en glasspaus så fann Gaia sig till ro genast och lade sig ner under bänken vi satt på. Till skillnad från Colleen i den åldern så har hon inte hunnit utveckla sitt fågelintresse än. Kommer ihåg att Colleen var helt galen i alla duvor och småfåglar som fanns överallt. Nu var det inte så mycket fåglar där, men när vi åt glass kom en orädd duva och först blev Gaia nyfiken på den. När duvan sedan börjar gå mot oss backar hon lite.