Det har nu gått 3 månader...

8/8-2011 fick hon somna in för gott, bara 10,5 år gammal. Det blev cancern som gjorde att jag fick ta det otroligt jobbiga beslutet att avliva henne. För något år sedan skulle jag aldrig ha klarat av att ta det här beslutet, men nu kändes det som att jag inte hade något val.

Det var en kompis som ställde frågan "Lider hon?" och jag kunde inte säga nej för jag visste inte.

Sippan hade länge varit trött, slö och dragit sig bort från oss andra. På promenader orkade hon inte trava, utan kunde bara lunka i lugnt takt. Hon har alltid sovit på övervåningen i mitt rum, men nu undvek hon allt som hade med trappor att göra och kom aldrig mera upp. Då jag tog upp henne i famnen så ville hon bara ner och så gick hon iväg och lade sig själv i hallen. Hon hade inget tålamod med Gaia och var väldigt lättretlig. På promenader orkade hon inte ens titta åt andra hundar.

Från tidigare så hade Sippan artros i ben och rygg. Hennes levervärden hade varit dåliga sedan flera månader tillbaka och hon gick på medicin. Dagligen gav vi henne då ursofalk, prednisolon (kortison) och zentonil. Förut fick hon specialfodret Royalcanin mobility support för artrosen, men det byttes mot Royalcanin Hepatic för att underlätta för levern. I och med det så började vi då tillsätta Dr baddakys fiskolja och glukosamin i fodret. Under vintern och då det var kallt använde vi hundtäcket "back on track" till henne som ska vara väldigt bra och lindra artros. Sippan var pigg och glad och vi märkte varken av artrosen eller dem dåliga levervärdena. Annat än att hon fick en hiskelig aptit då pga kortisonet.

Det var då jag i slutet av Maj kom hem från Israel som jag först upptäckte knölarna. Jag tyckte redan då att dem var stora och undersökte det hos veterinär. Dem gav henne diagnosen cancerformen Lymfon. Det enda som man kunde göra åt det var att försöka bromsa upp processen med cellgifter. Det är ett flertal behandlingar som krävs och det är inte alltid som det fungerar. Närmsta ställe där man kan göra dem här behandlingarna är i Umeå och pga Sippans dåliga levervärden så blev jag avrådd att göra det. Att cellgiftbehandla en hund som har dåliga levervärden brukar oftast inte ge så bra resultat. Att ge kortison hjälper lite och det fick Sippan redan. Så Sippan fick aldrig någon cellgiftsbehandling, utan jag hoppades att det skulle gå bra ändå. Men knölarna växte alldeles för fort och Sippan blev tröttare.

Jag saknar henne nå så enormt mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här får ni ett kort filmklipp på valparna, 2 veckor gamla.     ...

Två veckor har gått och alla valpar mår bra och växer fint. De väger nu mer än tre gånger så mycket jäntemot då de föddes. Här får ni lite bilder på de små <3   Min lilla valp :*         röd hane         Gul hane     ...

Valparna är nu 11 dagar gamla och en helt ny värld börjar öppna sig för dem. Det är inte längre bara näsan och känseln som guidar dem fram utan snart kan de även se och höra. När valpar är små kan det nästan se ut som att deras ögon är blå eller har ...

Valparna har nu hunnit bli en vecka gamla. De äter och sover mest och alla har gått upp bra i vikt. De har mer än fördubblat sin vikt på den här första veckan och min lilla tik är fortfarande minst i kullen så hon kommer nog bli en riktig liten tuffi...

Här skulle jag vilja presentera våran lilla valp och alla hennes fem bröder. Dem är 1 dag gamla på alla bilderna.   Våran tjej, utan band. Hon ser ut som en liten hamster på den här bilden, sötnosen        Svart hane med rött band    ...