Den 3:e Augusti tog vi oss till Clermont-Ferrand. Det ligger ca 20 min bilkörande från Chatel-Guyon, där symposiet skulle hållas. På fredagen hölls det ett TAN-test en bit utanför Chatel-Guyon. Vi ville självklart vara med och se hur det går till. Varken Colleen eller Gaia kan vattenapportera, så vi var bara med som åskådare. Det var kul att se hur det gick till och det var många duktiga hundar med. Först testade dem om hundarna var skotträdda. Två skott sköts ganska nära efter varandra. För att se att hundarna inte är aggressiva mot andra så var det 4 hundar åt gången som gick slalom mellan varandra. Alla barbeter var jätteduktiga på det. Jag tror att det även ingick att ”bedömaren” skulle hälsa och känna på hunden för att se att den klarar av att hälsa på främmande människor. Det var några hundar som inte ville att han skulle få ta i dem. Av alla barbeter jag träffat under min resa så har jag märkt att en del är skygga och det är en viktig sak i aveln som vi uppfödare måste jobba med. När det kom till apporteringen så var det väldigt enkelt. Hunden skulle apportera både på land och i vattnet. Man hade själv med sig sin hunds favoritleksak som man själv slängde iväg. Hunden skulle komma tillbaka med föremålet och inte släppa förrän ägaren själv tog det från den. En del hundar var duktiga och klarade testet, medan andra som i ”normala” fall apporterar nu inte ville det. Vissa gjorde bra apporteringar i vattnet, men vägra hämta föremålet på land. Det var lite svårt att förstå, bedömaren pratade endast franska. Trots det att dem visste att många var från andra länder. Han gav mycket tips och råd hur man ska träna, men jag förstod inte vad han sa. En rolig sak hände när själva vattenapporteringen skulle börja. Det var några fiskare som var på andra sidan av vattnet. Vi bad dem att flytta på sig lite så våra hundar skulle kunna simma utan att riskera att få en krok i sig. Dem var då inte samarbetsvilliga och blev svinsura och skrek åt oss. Det var skrattretande, dem betedde sig verkligen som små barn. Vi fick hålla oss mellan fiskespöna.

På lördagen när klubbspecialen och symposiet var for jag och hundarna iväg tidigt. Hellre för tidigt än för sent. Jag var väl rätt nervös också antar jag, det var första gången jag ställde ut utomlands. På fredagen blev Emmi-Lie jättesjuk så hon kunde inte följa med och blev sängliggandes. Det var jättekul att träffa allt folk och det var så många barbeter att man hade svårt att veta vem som var vem. Det var ungefär 65 barbeter anmälda till symposiet och några till som inte var anmälda. För att det inte skulle ta alltför lång tid hade vi två ringar som våra barbeter visades i. Elaine var där med alla hennes hundar. Colleens kullbror Caya som bor i norra Frankrike träffade vi. Corrie var med och visade upp Broen. Broen blev jätteglad när han såg Colleen, Colleen å andra sidan vände sig bara bort från honom och suckade. Gaia tyckte att han var väldigt intressant, men han ville inte se åt hennes håll. Broens mamma Amy träffade vi. Hon var väldigt snäll och mysig och jag blev genast kär i hennes päls. Hon hade jättefina lockar av den mer storlockiga typen. Vi träffade Ulysse, en kullbror till Gaias farmor Francheska (Ulyssia). Alias som är Gaias farfar var där, tyvär hann vi aldrig gå fram och hälsa på honom. Amys pappa Arno var där. Deejee som är son till Broens syster Gadi träffade vi och hans pappa Jedi. Det var så många fina barbeter och trevligt barbetfolk som vi träffade och det var synd att man inte hann prata med alla. När vi skulle visa Colleen och Gaia i ringen fick jag hjälp av finskan Anne Keippilä. Även hon är barbetuppfödare och ägare av Rölli och Deetha. Det var varmt och båda tjejerna var duktiga, men dock rätt lata. Colleen fick bedömningen excellent och Gaia fick very good. I Avelsgruppen visades Coccolina med sina avkommor Colleen, Compay, Caya och Georgi. Vi var dem enda som ställde upp och fick första pris. I Uppfödaregruppen visades även hundar från kennel Poppenspalers, då kom vi tvåa.

När utställningen var klar började symposiet. Jag var väl rätt besviken över resultatet. Det höll på totalt i ca 5 timmar utan paus, man fick ont i rumpan av att sitta still så länge. Allt hölls på franska. Man fick hörlurar så man kunde höra när en kvinna översatte. Hörlurarna tryckte så det skavde och kvinnan hade svårt att hänga med när hon skulle översätta. När folk ställde frågor hörde hon inte vad dem sa och kunde därför inte översätta. På grund av det här så missade man väldigt mycket. Ordförandet Rene Rault hade ändå gjort ett bra jobb och sammansatt informationen på powerpoint. Det var duktiga och högt utbildade personer som forskat om rasen. Vi fick väldigt bra genomgång när det gäller epilepsi inom rasen och dem berättade mycket om genetik. Det var väldigt intressant och dem hade tagit fram tabeller som visar hur den genetiska mångfalden ser ut i rasen. Maja Holmström som blev skickad till symposiet för att representera svenska kennelklubben har skrivit en sammanfattning som jag tycker stämmer bra.

http://www.barbet.se/index.php/dokument/cat_view/47-allmaent?orderby=dmdate_published

På söndagen var det betydligt mycket mindre barbetfolk. Då ställdes ”bara” 25 barbeter ut. Flera andra raser ställdes även ut den här dagen och det var smockat med folk och hundar som levde om. Då var det mycket lugnare på lördagen när dem flesta hundar var fina barbeter. Även på söndagen var det en trevlig finne som hjälpte mig ställa ut Colleen. Jag kommer sorgligt nog inte ihåg vad hon heter. Även hon är barbetuppfödare och äger bl a en tik som heter Piki (Gale). Jag fick se på flera bilder av hennes hundar och det var kul att se på vissa hur färgen ändras. En valp var brun tanfärgad och som vuxen så var den vit med bruna inslag. Det är inte ovanligt att det sker färgskillnader när dem växer upp, men det där var ganska coolt att se. Det var franska barbetklubbens ordförande Rene Rault som bedömde den här dagen och både Colleen och Gaia fick Excellent.

Colleen och Gaia hade snyggast halsband. Jag och Gaia påväg in i ringen, Anne och Colleen kommer också, Broen, Caya, Elaines hundar i deras bur. Alla fick burar där man kunde lämna hundarna så dem fick slappna av lite och komma undan trängseln.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här får ni ett kort filmklipp på valparna, 2 veckor gamla.     ...

Två veckor har gått och alla valpar mår bra och växer fint. De väger nu mer än tre gånger så mycket jäntemot då de föddes. Här får ni lite bilder på de små <3   Min lilla valp :*         röd hane         Gul hane     ...

Valparna är nu 11 dagar gamla och en helt ny värld börjar öppna sig för dem. Det är inte längre bara näsan och känseln som guidar dem fram utan snart kan de även se och höra. När valpar är små kan det nästan se ut som att deras ögon är blå eller har ...

Valparna har nu hunnit bli en vecka gamla. De äter och sover mest och alla har gått upp bra i vikt. De har mer än fördubblat sin vikt på den här första veckan och min lilla tik är fortfarande minst i kullen så hon kommer nog bli en riktig liten tuffi...

Här skulle jag vilja presentera våran lilla valp och alla hennes fem bröder. Dem är 1 dag gamla på alla bilderna.   Våran tjej, utan band. Hon ser ut som en liten hamster på den här bilden, sötnosen        Svart hane med rött band    ...