Colleen, Gaia och Wilma blev godkända på anlagsprovet i viltspår.

Efter viltspårskursen som vi gick bokade jag och Monica in en tid för att göra anlagsprovet i viltspår. Monica gick först med Wilma. När dem kommer tillbaka strålar hela hon. Wilma gick spåret klockrent. Hon är en väldigt duktig spårhund och hon älskar det. Redan på första blodspåret hon gick förra året kunde man se att hon har talang. Vi var på samma ställe som där vi var på kursen och när Wilma i bilen på väg in i skogen kände igen sig började hon gny av iver att få spåra igen.

Så var det Gaias tur och gud vad nervös jag var. Gaia älskar att jobba och hon är ganska intensiv, vilket bara är till hennes fördel. Hon håller farten uppe, utan att gå för fort. Hon började starkt, men så trodde jag att hon gick fel så jag stanna och höll i linan. Jag fick en knuff i ryggen av domaren så jag följde efter Gaia och märkte då att hon faktiskt gick rätt. Då känner man sig ganska dum. Det är ju trots allt hunden som har nosen. Jag blev väldigt imponerad av Gaias insats. Hon var så säker och koncentrerad på spåret hela vägen. Spåret var jättelångt, jag trodde att det aldrig skulle ta slut. Det fick mig att inse att jag gör alldeles för korta och för lätta spår till mina hundar. Det här spåret hade minst fyra vinklar och ett bloduppehåll. Gaia gick så säkert genom bloduppehållet att jag inte märkte vars det var. Den största svårigheten som kom var när vi skulle genom vatten. Gaia hade svårt att tro att vi verkligen skulle gå där och även jag tvivlade starkt på det. Hon sökte efter en alternativ väg vars spåret skulle kunna gå, men insåg att det faktiskt korsade vattnet. För mig var det bara att plumsa ut efter hunden med mina gympadojjor. Jag förstår varför domaren tyckte jag hade olämpliga skor på mig. Till slut kom vi fram till spårslutet och klöven. Aldrig att Gaia gått ett så långt och svårt spår tidigare, men gud så bra hon var.

När domaren lade ut spåren fick han slut på snitslar så Colleen var tvungen att gå Wilmas spår. Jag var väldigt skeptisk till det för det blir mycket svårare med så många spår i ett och samma spår. Colleen gick lugnt och skulle lukta på allt. Jag fick påminna henne ofta om att hon skulle arbeta, då fortsatte hon spåret. Även hon klarade spåret och blev godkänd.

Domaren var imponerad av Gaia och Wilmas insatser. Han sa att dem jobbar väldigt lika, är mycket spårkänsliga och att vi borde satsa på dem och träna mera. Att han gärna skulle döma dem i öppenklass till våren och att dem kan gå långt inom det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här får ni ett kort filmklipp på valparna, 2 veckor gamla.     ...

Två veckor har gått och alla valpar mår bra och växer fint. De väger nu mer än tre gånger så mycket jäntemot då de föddes. Här får ni lite bilder på de små <3   Min lilla valp :*         röd hane         Gul hane     ...

Valparna är nu 11 dagar gamla och en helt ny värld börjar öppna sig för dem. Det är inte längre bara näsan och känseln som guidar dem fram utan snart kan de även se och höra. När valpar är små kan det nästan se ut som att deras ögon är blå eller har ...

Valparna har nu hunnit bli en vecka gamla. De äter och sover mest och alla har gått upp bra i vikt. De har mer än fördubblat sin vikt på den här första veckan och min lilla tik är fortfarande minst i kullen så hon kommer nog bli en riktig liten tuffi...

Här skulle jag vilja presentera våran lilla valp och alla hennes fem bröder. Dem är 1 dag gamla på alla bilderna.   Våran tjej, utan band. Hon ser ut som en liten hamster på den här bilden, sötnosen        Svart hane med rött band    ...