Gunilla och Gunnar har tagit på sig ansvaret att anordna en barbetträff. Stort tack till er, ser fram emot det. Det var ca tre år sedan en barbetträff hölls här i Luleå och det var strax innan jag fick Colleen.

Det kommer att vara på Lördag den 28/8, då valparna blir 4 månader. Vi startar vid 10.00 och håller på till 16-17 tiden. Vi håller till på kronan, har bokat skidstadion där. En liten kostnad kommer att tas ca 50-100 kr för att betala hyran av lokalen, beror på hur många som kommer. Vi får även sponsring av barbetklubben. På klubbens hemsida kommer det att komma upp info om träffen. Ni anmäler er genom att ringa 070-6327827 eller att maila till Gunilla.

Vi alla hoppas att det är många barbetägare som hör av sig och kan komma, vore mycket kul om ni valpköpare kan komma. Det här är ett mycket bra tillfälle att ställa frågor till mer erfarna barbetägare och det är även otroligt bra social träning.

Snygga Ozzy (Apollon-G) visar upp sig, 12,5 veckor gammal.

3 hundar, 3 olika sorters mat och alla vill ha den andres mat, Hm jobbigt. Sippan vill ha Colleen eller Gaias mat. Colleens vill ha Gaia eller Sippans mat. Gaia vill ha Colleen eller Sippans mat. Alla tycker att just deras mat är sämst och äckligast. Det gör att alla försöker vänta ut varandra, för att sedan smyga iväg till en annans matskål. Varje gång dem får mat så måste jag vara matvakt, speciellt försiktig måste man vara med Sippan och Gaia. Gaia förstår inte att man inte kan dela matskål med Sippan, hon verkar tro att Sippan är lika snäll och gör samma sak som mamma som backar iväg och ger bort maten så fort dottern kommer.

Det här har lett till att jag nu stänger in Sippan på övervåningen/mellanplatån där hon får sin mat. Colleen får sin mat instängd i valprummet och Gaia får sin mat i vardagsrummet där jag håller koll så inte Colleen tar den, hon hoppar ut ur valprummet utan problem. Men, Gaia gillar inte det här. Hon sätter sig vid grinden till trappan eller stacketet till valprummet och skriker.

Förut behövde man bara säga till så gick Sippan och Colleen till rätt matskål, men Gaia har då inte lärt sig det. Henne måste man dra iväg, annars käkar hon upp dem andras mat.

Tänk att valparna har fått plats i den där. Gaia snart 13 veckor.

Rufus (Poseidon-G) nästan 5 veckor, sista gången han vägs i den skålen. I den åldern gick det bara att väga valparna när dem sov. Minsta rörelse och den föll.

"It's raining cats and dogs". Idag fick vi oss en störtskur. Jag var ute med mor och dotter i ca 15 min, sedan var vi alla blöta in på bara skinnet. Det var inte så länge det regnade, bara nån timme. Ändå rann det floder efter vägarna. Colleen älskar att vara ute och gå i regn. Hon bryr sig inte om vad det är för väder bara hon får vara ute. Gaia däremot tyckte inte att det var lika lockande att få tunga regndroppar på sig. Väl hemma vildade dem båda två, precis som dem gör efter att ha blivit duschade. Sippan tyckte att dem var mycket jobbiga.

Glömde lägga upp den här bilden så nu kommer den. Colleen gillar att göra saker tillsammans

Idag är det ett repotage i Norrbottens kuriren som handlar om rasen barbet. Det finns också fina bilder på Colleens valpar och några vuxna barbeter.

Idag har vi haft en varm och solig midsommar. På dagen gick jag, syrran, yngsta brorsan och "stor" vovvarna till friluftsmuseet Hägnan. Där det var midsommarfirande, smockat med folk och väldigt bra social träning. Vi gick runt där på området och tittade på alla djuren. Sippan blev lite jobbig och ville in till dem, medan Colleen skötte sig Perfekt. Hon visade även att hon inte bara är champion i utställningsringen, utan även i sociala sammanhang. Vi mötte några hundar som morrade åt henne, men hon struntade bara i dem. Ingen aggressivitet här inte, Colleen vet då hur man uppför sig. Brorsan och syrran åkte häst och vagn, sedan köpte vi varsin glass.

Senare for hela familjen (förutom katterna och kaninen) till stranden. Där var det väldigt tomt så valparna fick härja fritt. Dem tyckte att det var hur kul som helst att bada. Ingen tvekande här inte. Jag och syskonen sprang först och efter kom dem. Så vattenhundar är dem allt. Dem hade även mycket kul av att springa runt bland träden och jaga varandra.

Idag har vi haft besök av både hundar och människor. En reporter från kuriren var här för intervju och fotografering. Rose-Marie kom med Francheska och Elvira, valparnas farmor och faster. Ulf tog med sig sin barbethane Dumle och Gunilla var här med Tindra. En liten barbetträff skulle man nästan kunna kalla det. Colleen hade inga problem med att dem andra hundarna hälsade på valparna, däremot ville hon först kontrollera att dem var snälla. Intervjun gick jättebra och valparna visade sig från sin bästa sida och charmade allihopa. Lite jobbigt var det eftersom solen kom i moln och det kryllade av mygg, inte kul att ha linne på sig då. Nu är det bara att hålla utkik i tidningen efter våra snygga voffsingar. Vi vet inte när det här repotaget kommer att vara med, förhoppningsvis snart.

Colleen är väldigt busig med valparna. Hon springer omkring, far fram och nafsar efter dem och brottar ner dem. Hon är så snabb att valparna inte ens hinner vända sig om när Colleen far omkring. Dem är sååå gulliga när dem leker tillsammans, men lite läskig kan mamma bli för hon är faktiskt lite för våldsam för dem än så länge.

Numera föredrar Colleen att stå upp när hon diar.

  Dumle, Colleen, Elvira (faster) och Francheska (farmor) med ägare.

Pälsvård är en väldigt viktig del i en hunds skötsel. En del raser kräver mer och andra mindre. Redan när man får hem sin valp så ska man börja träna lite smått på de olika momenten, så att den lär sig att det inte är något obehagligt som den behöver vara rädd för. Det bästa är att man tränar lite i taget och kanske har någon godisbit som valpen kan få när den varit duktig. Det man alltid ska komma ihåg när man tar hand om hundens päls, klor, tänder och öron är att man alltid måste ha tålamod (allt ska göras i hundens takt, även om det innebär att det tar längre tid), vara lugn (blir man själv sur och stressad så måste man ta en paus) och bestämd. Man får aldrig låta hunden bestämma när man ska sluta, för i så fall är det en väldigt stor risk att man får en hund som beteer sig odrägligt vid pälsvård. Det är för att då lär den sig att den slipper undan det.

Om man lär in hunden rätt och är försiktig så att det inte luggas eller gör ont på annat sätt så kommer man mest troligt att få en hund som gillar pälsvård.

Det här är de saker som jag använder mig mest av till mina hundar.

Sippans päls är väldigt enkel att sköta. Ungefär två gånger per år fäller hon och då gäller det att borsta henne varje dag. Till det så tycker jag att den här "handsken" passar utmärkt, den tar bort hår bra. På bilden lite högre upp finns det en blå borste/kam, vet inte riktigt vad jag ska kalla den. Men den använder jag också på Sippan, den har ungefär samma piggar som "handsken". Skillnaden är väl mest att den är lite mindre och att man håller den på ett annat sätt. I samband med fällningen brukar jag även gå igenom hennes längre hår på benen, svansen och under magen med en vanlig hundkam. Det brukar inte tova sig så mycket där så därför behöver jag inte kamma henne så ofta.

Hur man klipper en Welsh springer spaniel

På den här bilden kan man se att Sippan har ganska mycket hår på öronen. Är man intresserad av utställning så måste man hålla håret där mycket kortare. Jag har sett flera welshar som har haft rakat på öronen, men för att få bäst resultat så ska man "rycka". Man separerar håret med fingrarna och så tar man lite i taget och drar lös det. Här är det viktigt att man är försiktig för det kan lätt bli obekvämt för hunden. på undersidan av öronlappen ska man raka och runt om klipper man med en sax. På halsen brukar man också raka welshar. På både hals och öron tycker jag att det blir finast om man inte tar bort alltför mycket hår. På bakbenen under haserna brukar jag klippa håret kort. På övriga delar där det är längre päls så toppklipper jag det ibland.

Nu till Colleen. Colleen är den första hund jag har som behöver mycket pälsvård. Jag hade faktiskt inte räknat med att det skulle vara så jobbigt, men jag tycker att jag har klarat det bra med att hålla tovorna borta. Till dem som tycker att det blir för mycket arbete så råder jag er att ta era/er hundar/hund till en hundsalong som kan göra jobbet åt er. För de förtjänar en ordentlig skötsel. Hur mycket jobb det är beror helt på hur långhårig hunden får vara. Jag tror att dem flesta brukar klippa ner sina barbeter kort ungefär två gånger per år. På huvudet och svansen växer inte håret lika fort så man brukar bara toppklippa där. Om man klipper hunden kort på resten av kroppen så kan det se lite kul ut, men det växer ut och blir bättre.

Här ser ni Colleens päls. Den ska se ut som den gör på bilden till vänster. På bilden till höger så har jag alldeles nyss borstat den med en karda och det gör att pälsen blir helt rak och står ut från kroppen istället för att ligga utmed som den gör till vänster. När pälsen är blöt så blir den ännu mer lockig. Det gör att det kan vara bra att bada sin barbet efter att man borstat/kammat den, för att den snabbt ska återställas. När man ställer ut sin barbet så ska man helst ha lång päls på den, men dem flesta domare här i Sverige accepterar att dem har lite kortare päls. Inför utställning brukar jag bada Colleen och sedan lufttorka, dels för att hon ska vara ren, men också för att pälsen ska bli lite lockigare. Barbeter får ofta fettig päls, det är för att skydda hunden från kallt vatten. Tvättar man hunden regelbundet, kanske en gång i månaden så blir den inte det.

Många barbetägare använder sig av en karda när de går igenom pälsen. Med den så gör man så att man håller håret uppåt (mothårs) med ena handen och sedan borstar man åt andra hållet, alltså medhårs. Man borstar medhårs men rör sig mothårs, eftersom man tar med lite mer hår allteftersom. Allteftersom släpper man ut lite mer hår. Man ska se till att man kan se huden innan man går vidare.

På kroppen använder jag oftast den här kammen på Colleen. Jag tycker att den fungerar bäst, men man måste se till att man inte bara kammar på håret längst ut, även här tycker jag att det är bäst att kamma på samma sätt som med kardan. På huvudet och tassarna använder jag samma vita kam som jag har till Sippan. Jag har även en tovutredare, ni kan se den på bilden med alla de andra sakerna. Den är verkligen jättebra. På en barbet kan man inte undvika att få tovor, bara se till att ta bort dem innan det blir för mycket. Då är den här tovutredaren perfekt. förut försökte jag att reda ut tovorna med en kam, fast den här är sååå mycket snällare mot Colleen.

Klorna ska klippas varje/varannan vecka. Många hundar tycker att det är läskigt att klippa klorna, men det gäller att bara ha tålamod. Rycker hunden till sig tassen så ska du bara sitta där bredvid den med tassen i handen och vänta tills den lugnat sig, det fungerar i längden. Var försiktig så att du inte klipper i pulpan. På vita klor syns den lätt (det rosa), medan det kan vara svårare att se på svarta klor. Här kan hundar reagera olika. En del kan börja skrika om man bara är lite i närheten av pulpan, medan andra hundar tar det hela med ro så länge du inte klipper i pulpan. Var försiktig, det är bättre att ta lite och ofta.

Under tassarna ska man klippa bort håret mellan trampdynorna. Speciellt på vintern är det viktigt att man gör det för att förhindra att snö fastnar. Många hundar börjar halta på vintern därför att det har fastnat så mycket snö under tassarna.

På en del hundar måste man rycka bort hår från hörselgångarna. På Colleen måste man det medan andra raser som Welsh springer spaniel så behövs det inte. Om man vill så kan man köpa en peang för det här. Men jag föredrar att rycka bort håret med fingrarna. Det är lätt hänt att man råkar göra illa hunden med en peang. På djursjukhus finns att köpa medel för öronrengöring, det kan vara bra att ha om hunden blir smutsig i örat. Om man inte håller rent är det stor risk att hunden får öroninflammation. På hundar med långa hängande öron kan man försöka att ibland sätta upp öronen i en snodd på huvudet för att lufta. Också det är bra för att undvika öroninflammationer. På Colleen fungerar det jättebra, Sippan däremot tar bort det hela tiden.

Tänderna är något som många hundägare glömmer bort. Unga hundar har sällan några problem med sina tänder, utan det är när de blir äldre som problemen kommer och andedräkten börjar stinka. För att förhindra att den lite äldre hunden får problem med sina tänder så är det jättebra att börja tänka på det tidigt. Det är bra att ge hunden torrfoder och mycket ben, för det håller borta tandsten. Att borsta tänderna gör också en enorm skillnad. När jag borstar Sippans tänder så märker jag direkt att hon får mindre tandsten, även om det bara är en gång i veckan jag gör det. Det bästa är ju att varje dag borsta tänderna på sina hundar. Det finns speciell tandkräm för hundar som man kan använda. Om det blir så att jag slarvar och Sippan får tandsten, då ser jag till att ta bort det med en tandstenskrapare innan det hinner bli mer. Om man låter sin hund gå med mycket tandsten så kommer tänderna till slut att ruttna bort. När man köper en tandstenskrapa så måste man först fråga och be någon kunnig visa hur den används, för det är lätt att skada mer än man hjälper om man gör fel.