Vi har kört blodspår med Colleen, Gaia och Wilma. Det var första gången som Colleen och Gaia fick prova på det. Gaia blev väldigt hispig och nervös av blodlukten, men klarade ändå att ta sig igenom hela spåret ända till slutet. Colleen däremot var för trött för att orka anstränga sig den här gången. Vi hade ett riktigt varmt väder med mycket sol. Vi lät spåren ligga i ca 2 timmar och under tiden passade vi på att gå till kolarens cafe på First camp. Där var det några barn som kom fram och hälsade på vovvarna.

Wilma hon briljerade då verkligen. Andra gången hon blodspårar och hon såg ju ut som en mästare. Lugnt, metodiskt och klockrent. Det var på ngt ställe som hon tappade spåret och då tog hon en liten cirkel och plockade upp spåret igen direkt. Det var verkligen en fröjd att se henne arbeta.

Söt Gaia, trött efter att ha spårat

Vi har haft en jättetrevlig strandpromenad då Colleen och Gaia har fått busa med dotter/syster Wilma (Artemis). Det blev mycket spring och väldigt blött, men massor av skoj. Vattnet var väldigt skönt och svalkande vilket hundarna också tyckte. Både Colleen och Wilma tog sig även en liten simtur. När vi väl var på väg till bilen igen så var det inte bara hundarna som blött ner sig, utan även jag och Monica hade lyckats att blöta ner våra byxor då vi vadat runt i det sköna vattnet.

Wilma, Gaia och Colleen

Wilma

Wilma,Wilma, Colleen

Tiden går såååå fort, igår fyllde valparna 1 år. Det känns som att dem nyss var små bollar som tultade runt i valplådan under Colleens vakande öga.

En riktig snygging måste jag då säga att min Gaia är  

Det här är Rufus födelsedagspresenter. Han gillar den grymtande grisen så mycket att han klagar högljutt då den tas ifrån honom. Nu är han nyklippt och väger 27,8 kg.

Idag for jag in till stan med hårmonstrena för att träffa ytterligare ett. Lilla Wilma var så klart lika glad som alltid och mina vovvar blev helt tokiga. Tänk så kul det kan vara att träffa en syster. Det är så kul att se dem leka tillsammans, man blir så glad och Colleen tyckte det var superkul också. Vi gick en sväng på isen och lät dem vilda av sig sen gick vi hem till Wilma för en kopp kaffe. På väg till isen så uppförde sig Gaia som en riktig vilding. Hon bara drog i kopplet och skulle till syrran, man skäms ju när hon uppför sig så.

Både Wilma och Gaia har klarat sig igenom nyår och allt smällande utan problem, vilket är mycket skönt. Wilma har börjat löpa och det var ungeför i den här åldern som Colleen löpte första gången så det blir väl ganska snart som Gaia ska börja löpa också.

Gaia är nu 52 cm i mankhöjd och väger 50,5kg. Så hon är lite mindre än Colleen på 53cm och 51,5kg, men nära. Viktmässigt så är jag ganska säker på att hon kommer gå om Colleen, men inte i höjden.

Gaia och Wilma. Det var sjukt mycket mygg ute när den här bilden togs och INGEN valp ville komma in. Haha, var orolig att dem skulle bli uppätna och vi fick då kämpa för att få in dem, för så fort dörren öppnades skulle dem ut igen.

Några månader senare...

Wilma och Gaia

Tack Monica för en trevlig dag    Alltid lika kul att träffa er.

I söndags kom Wilma till oss på besök för att klippas. Hon var jätteduktig och det gick hur bra som helst att använda klippmaskinen på henne. Först var hon lite skeptisk, men med lite godis och Colleens närvaro så insåg hon att det inte alls är något farligt. Jag vill ge henne mycket beröm för det tålamod som hon hade.

Dagen innan, då pälsen fortfarande är kvar =D, vilken snygging hon är. Hon övar sig inför då sin utställningsdebut kommer att vara.

Grattis alla valpar som idag blir 5 månader gamla. När vi ser på Gaia nu så har vi svårt att tro att hon någonsin varit så liten som hon var när hon föddes. Gaia väger nu 16,2 kg och är 48 cm i mankhöjd. Det innebär att hon gått om Sippan ;) På bilderna kan ni se Gaia och Wilma. Visst är dem ändå ganska lika. Gissa vem som är vem.    Gaia är på nedre bilden, på bilden är hon någon vecka yngre än Wilma är på bilden överst.

Igår träffade vi Monica och underbara lilla Wilma (Artemis). Vädret var jättefint och vi gick på en halvtimmes promenad i skogen med valparna lösa. Det var väldigt trevligt. Solljuset sken ner genom träden och lyste upp dem vackra höstfärger som kommit. Här kommer bilder på Wilma.

Här kommer bilder från Wilmas fjällresa till Norge.

Under vilopauserna sov hon rofyllt under vindjackan.

Så här ska en barbetsvans se ut. Kroken på svansen är karaktäristiskt för rasen, men många barbeter saknar den.

  Här är även bilder från vårat besök, då Gaia och Wilma fick busa. Det var en and damm alldeles i närheten så den fångade Colleens uppmärksamhet under hela tiden vi var där. Barbeter har väldigt fina ögon. Dem ser så goa och vänliga ut.