Jag och Colleen firade nyår nere i Falköping. Hon tycker det är jättekul att hälsa på där nere. Där får hon alltid så mycket uppmärksamhet, vilket hon ÄLSKAR. Min lilla kusin och mina kusinbarn brukar vi vara med ganska mycket. Colleen blir alltid lika glad när hon får träffa dem igen. Det finns så många harar där att Colleen blir alldeles till sig. Hon hittar harspår ÖVERALLT och vill ju såklart inget hellre än att få springa iväg efter dem. Så det gäller att ha koll på henne.

Veckan där nere har varit riktigt bra. Vi har gått långpromenader, åkt skidor och Colleen har träffat mina kusiners hundar, golden Ronja och labben Molly. Jag och tjejerna har också åkt pulka, vilket var riktigt kul. Bobben var snabbast och vi hoppade i smågupp.    Colleen älskade att få springa lös upp och ner för backen. Bra motion blir det.

Snyggast  

Har kört godissök idag med vovvarna. Dem absolut ÄLSKAR det och för att peppa upp dem utterligare så säger jag "klara färdiga gå" innan dem får sticka. Och dem är alltid lika peppade. ;D Både Sippan och Gaia hade idag mycket svårt med att vänta. Dem tjuvstartade redan på "klara". Efter en tillrättavisning skärpte sig Sippan och stannade kvar, gnällande i iver att få komma iväg. Gaia har inte riktigt lärt sig vad "klara, färdiga gå" innebär, utan smittades av dem andras iver och mamma fick hålla i henne för hon tjuvstarta hela tiden.     

Har varit i Stockholm i helgen och då for jag självklart och hälsade på den här lilla killen.    Det var superkul att få träffa Louie (Zeus), han var så glad och full med energi. En riktig snygging är han också. Det går jättebra med honom och hans familj är väldigt nöjd. Det var också kul att få träffa hans lillmattar Ester och Alice, en väldigt trevlig familj är det som han har kommit till. På dagarna kommer Louie att få följa med sin matte på hennes jobb och där har han en ett årig rottweiler kompis att vara med så det tror jag uppskattas väldigt mycket. Förhoppningsvis kommer jag snart att få upp mer bilder på honom.

Gaia är anmäld till en utställning som på lördag kommer att vara i arcushallen i karlsvik. Just nu haltar hon kraftigt pga en liten spricka i ena tassen, men vi hoppas att det hinner bli bättre så vi kan vara med. Kommer att bli bra träning för henne. Det går att läsa mer om utställningen här: www.norrbottensvackraste.se

Jag har lite problem med att ta bilder på hundarna nu efetrsom min kamera har slutat fungera. Tidigare så har den liksom alltid börjat funka igen efter ett tag, men nu är den bara död.   

Gaia i vintersnön   

Idag har Colleen fått jaga med en riktig jägare. Hon skötte sig väldigt bra och hade inga problem med att följa med en främmande person ut i skogen. Eftersom han tidigare jagat med en irländsk setter så skiljer det sig ju en del från hur dem jobbar. Settrar är ju stående fågelhundar och barbeter är stötande fågelhundar. Men det gick bra ändå och han sade att Colleen har mycket fågelintresse och att hon är duktig på att använda nosen för att söka efter fåglarna. Hon stötte upp sin första järpe,   men han hann inte skjuta den.

Det är synd att det är så sent på jaktsäsongen nu, många fåglar börjar försvinna. Jag tycker att det är jättekul att Colleen har fått prova på att jaga och att hon gillade det är det inga tvivel om. Efter att hon kom hem så har hon varit rätt så trött.   Förhoppningsvis så får hon jaga någon mer gång, det är bara att vänta och se hur det blir. Stort tack till våran jägare som tog med henne. Det är väldigt uppskattat.

Från Haloween, ex. sambosarna   Jag, bells och fanny

  Jag hade en hel del problem med håret, men tillslut med mycket hjälp lyckades vi få några lockar i det. Bara för att dem skulle försvinna i regnet så fort vi gick ut på väg till bussen.   

Idag har jag och Angelica varit på en inofficiell agilitytävling med Colleen och Gaia. Jag tävlade med Colleen och hon gick bra. I agilityklass 1 kom vi 3:a av 17 starter med 0 fel och tiden 47,32s, maxtiden var 52s. I andra loppet tycker jag att hon gick bättre, men då missa jag vid slalomingången och vi fick 5 fel där. Så vi slutade där på en nionde plats. Colleen är väldigt duktig, följsam och lyhörd. Det jag däremot skulle vilja ha lite mer av är fart. Hon tar det oftast ganska lugnt, så nu har jag något att träna på i vinter. Varför stressa ;) Dem gånger vi tar längre pauser från träningen brukar hon gå sååå mycket bättre. För då är hon oftast väldigt taggad och det blir jag som får kämpa att hinna med.

My Superdog

Jag tror att Colleen bara tycker det är roligt, själv skulle jag nog säga jobbigt om jag var hon. Igår har hon haft en riktig träningsdag. Först på morgonen promenerade hon ca 1 timma med mamma, sedan for hon ut med mig på en halv mils joggingrunda i skogen. Våra joggingturer tycker hon är så mycket roligare nu när hon slutat löpa och kan få springa fritt. Hon är så duktig att hon håller sig i närheten och varken springer fram eller skäller på andra joggare. Senare for vi till farmor och farfars stuga för att hälsa på. Hundarna tycker alltid att det är jättekul att få komma dit. Där tog jag och Colleen en lång cykeltur på 24 km. Hon var superduktig och jag blev riktigt imponerad av hur bra hon orkade hålla farten. Hon gick nästan lika bra i slutet som i början.   Vilken superhund jag har.

Efter att ha försökt komma med i ett MH med Colleen tidigare år så fick vi nu äntligen en plats. Som vanligt skötte Colleen sig jättebra och på nästan allt agera hon som jag trodde att hon skulle göra.

Bedömningsskalan är mellan 1-5. Det här är bedömmningen vi fick:

1a, Kontakt hälsning: 4

1b, Kontakt samarbete: 4

1c, Kontakt hantering: 4

2a, Lek leklust: 1

2b, Lek gripande: 1

2c, Lek dragkamp: 1

3a, Förföljande: 4

3b, Gripande: 2

4, Aktivitet: 2

5a, Avstånd lek intresse: 1

5b, Avstånd lek hot/agg: 1

5c, Avstånd lek nyfikenhet: 1

5d, Avstånd lek leklust: 1

5e, Avstånd lek samarbete: 1

6a, Överraskning rädsla: 2

6b, Överraskning hot/agg: 1

6c, Överraskning nyfikenhet: 2

6d, Överraskning kvarstående rädsla: 4

6e, Överraskning kvarstående intresse: 1

7a, Ljudkänslig rädsla: 3

7b, Ljudkänslig nyfikenhet: 2

7c, Ljudkänslig kvarstående rädsla: 1

7d, Ljudkänslig kvarstående intresse: 1

8a, Spöken hot/agg: 3

8b, Spöken kontroll: 3

8c, Spöken rädsla: 5

8d, Spöken nyfikenhet: 1

8e, Spöken kontakt: 1

9a, Lek 2 leklust: 1

9b, Lek 2 gripande: 1

10, Skott: 2

I den första kontaktövningen hälsade han först på Colleen. Hon var väldigt glad och sökte kontakt. Sedan tog han kopplet och gick iväg med henne och hon följde gladeligen med. Efter det så kände han igenom henne och tittade på tänderna. Som den utställnings champion hon är så gick det också utan problem.

När det var dags att kolla om hon ville leka med en stor mjuk leksak så var hon inte lika intresserad. Med Colleen är det så att man måste busa upp henne om hon ska kampa eller bry sig om leksaker och då kan hon ibland tända till rejält och andra gånger bryr hon sig inte alls. I en sådan situation som det var nu så är jag inte förvånad över att hon inte brydde sig så mycket. Först visade hon lite intresse, men när vi humpade den emellan oss så tyckte hon den var mkt ointressant.

På förföljande så höll jag i hennes halsband när en trasa drogs sicksack över en väg längre fram. Den tyckte hon var väldigt rolig och så fort jag släppte taget rusa hon iväg efter den i högsta knyck. Väl framme nosa hon bara på den för utan rörelse var det ju trots allt bara en vanlig tråkig trasa. Istället sprang hon iväg in i skogen, lyckligtvis kom hon snabbt tillbaka så jag behövde inte skämmas totalt.

I momentet "aktivitet" så skulle jag stå helt stilla i ca 3 min och så bedömde dem hur aktiv Colleen är då. När jag står still står hon också still. Hon stod bara och kollade rakt in i skogen hela tiden.

Nästa moment gick ut på att en person med en filt täckt över hela sig passerar vägen ca 50 meter bort. Personen stannar även och hoppar lite. Jag håller Colleen i halsbandet och när personen gömt sig på andra sidan vägen släpper jag henne. Colleen bryr sig inte om personen utan sitter bara still brevid mig och tittar in i skogen i en helt annan riktning. Personen kommer fram och hoppar stojjar med en leksak för att få Colleens intresse, utan resultat. Sedan kopplar jag Colleen och går fram. Hon hälsar vänligt när vi kommer fram.

Nu är det dags för momentet då overallen flyger upp mitt framför oss när vi promenerar. Jag stannar så fort det händer och tittar rakt på den hela tiden. Även Colleen stannar, utan att backa. Hon är inte intresserad av att gå fram. När jag gör det och lockar på henne kommer hon. Här tror (inte vet, jag är inte proffset) jag att det blev ett missförstånd. Bedömmaren tycker att hon verkar rädd för den eftersom hon sträcker fram nosen, men jag tror inte att det är så. Jag sitter på huk och pratar med henne, det är mig hon sträcker fram nosen till precis så som hon gör hemma när jag sitter på huk och pratar med henne. Sedan skulle vi gå förbi den fram och tillbaka två gånger. Då sade bedömmaren att hon ökade farten lite just när hon passera.

Colleen reagerar på plötsliga och höga ljud när det är nära henne. Som förväntat hoppar hon iväg just när det börjar låta. Hon är inte intresserad av att kolla vad ljudet kom ifrån, men då jag går fram och sätter mig på huk och pratar följer hon med. När vi gick förbi fram och tillbaka två gånger bryr hon sig inte om det.

Nu kommer det då hon förvånade mig mest och det var att hon är så rädd för spökena. Två "spöken" är framför oss, en åt höger och en åt vänster. Så fort dem började gå mot oss startade Colleen att skälla. Ju närmare dem kom desto mer backade Colleen. Jag tror hon totalt backade ca 2-3 meter bakom mig. Hon gömde sig bakom bedömmaren. Först när spökena vänt sig om slutar hon skälla. Jag går fram till ett spöke och lockar på henne, först efter ett tag kommer hon fram. Hon luktar försiktigt, sedan verkar hon lugna sig och när jag tar av det som täcker huvudet så blir hon glad och söker mer kontakt. När jag går till det andra spöket orkar hon inte följa med så jag får hämta henne i kopplet. När jag har henne i kopplet och går fram verkar hon inte rädd och när huvan är av hälsar hon på den.

Nästa lek är som den första. Vid första skottet springer jag med Colleen och hon stannar till snabbt och tittar upp sedan springer vi vidare. Vid nästa skott reagerar hon mindre. Dem två sista skotten står jag still med full koppellängd och det enda Colleen gör är att lugnt titta upp för att se var ljudet kommer ifrån.

Nu har Colleen "känd mentalstatus" =) Min duktiga lilla vovve.

Maj 2009, niperna i karlsvik

Nu har jag klippt Colleen och Gaia med en klippmaskin. Ingen av dem hade några tovor så det gick jättebra. Maskinen bara gled igenom pälsen. Colleens päls blir bara lättare och lättare att sköta. Den tovar sig inte alls lika mycket som när hon var yngre. Däremot tycker jag att det känns ganska tråkigt att ta bort deras päls för den längd som dem haft nu tycker jag är perfekt och speciellt då den inte tovar sig heller.

Jag som var helt säker på att jag klippte ner Colleen ordentligt när hon var 6 mån har nu genom bildbevis sett att så inte var fallet. Varför jag var så säker på det vet jag inte. Men det var inte förrän Colleen var lite över ett år som vi klippte henne med klippmaskin första gången. När jag tänker på det så verkar det vettigt för en sak jag då kommer ihåg är att under en period då Colleen inte var så gammal så fick jag borsta henne ofta för att hålla tovorna borta. Nu har Gaias päls varit väldigt lätt att sköta än så länge, men tovorna kommer. Därför är det bra att hålla hennes päls lite kortare nu när hon är yngre, sedan tovar den inte lika mycket när hon får vuxenpälsen.

Med päls

Klippta, huvudena och svansarna har jag inte klippt något alls. När det blir längre hår kan jag klippa där med sax.