Då jag var i Falköping så har syrran och mamma varit på spårkurs med Colleen. Först var det mycket information och sedan fick dem prova på själva. Dem fick börja med att lägga godis i spåret för att få Colleen intresserad och lära henne precision.

Det är bäst att börja lägga spåren på grus och sedan på gräs. När man lägger spåren ska man dra fötterna efter sig och ta små små steg. Efter varje steg ska man lägga en liten godis och i början och i slutet av spåret kan man lägga lite mer, är även bra att ha en leksak i slutet. När man lägger spår på grus ska det ligga ca 30 min innan man går det, på gräs ska det ligga ca 45 min och om det regnar behöver spåret bara stå i ca 20 min. Det är viktigt att man har vinden i ryggen när man lägger spåret och när man lagt det klart så får ingen korsa det. Man kan börja träna det här med valpar också, så vi har börjat träna lite med Gaia också. Då är det bara korta spår på ca 1-2 meter och inga svängar.

Vi har tränat på det här hemma och idag var sista dagen av spårkursen, då for vi till skogen. När man lägger spår i skogen så brukar man inte lägga godis i spåren, men man kan göra det. I början och i slutet är det ändå bra att göra det. Även här ska man ta mkt korta steg, när hunden har lärt sig bättre så kan man försvåra genom att ta mer normal steglängd. Spåret ska ligga minst 1 timma innan man går det med hunden. I början lägger man raka spår och först när hunden förstått det kan man försvåra genom att lägga in en sväng.

Med Colleen lade vi först ut två raka spår. Ett gjorde jag och ett gjorde syrran. När det stått lite mer än 1 timma så började Karolina att spåra mitt spår med Colleen. Colleen började fint sedan gick hon lite utanför och resten av spåret tog hon klockrent. Direkt efter skulle jag och hon spåra Karolinas spår. Det gick inte lika bra. Colleen sicksackade nästan hela vägen och en gång var hon påväg bort och hon kunde stanna och bara titta på dem andra runt omkring som hade börjat spåra med sina hundar. Hon klarade det ändå och hittade slutgodiset. När vi sedan sett på när dem andra gjorde sina spår så fick vi göra ett till. Den här gången blev det lite av en utmaning för Colleen. När jag lade spåret skulle jag gå rakt fram och sedan göra en 90 graders sväng och fortsätta i en båge. Den här gången lade jag ut lite godis på några ställen. När Colleen gjorde det här spåret klarade hon det klockrent. Hon var verkligen superduktig och jag har då sannerligen fått mersmak av att spåra.

Som avslutning fick vi prova på uppletande, men Colleen har ett begränsat föremålsintresse så det var nog inte riktigt hennes grej.

Våran instruktör hette Märta, hon var mycket duktig. Stort tack för en mycket rolig och givande dag.

I helgen som var debuterade Colleen i en agilitytävling, hoppklass 1. Vi har haft en del problem med datorn så det tog ett tag innan jag kunde uppdatera er.

I lördags gjorde Colleen en väldigt säker och fin runda. Däremot så gick det ganska lugnt. Hon sprang inte så snabbt så vi fick 4,04 tidsfel. Det gjorde att vi fick en 4:e placering av 33 starter. Ganska okej ändå för att vara första gången.

På söndagen gick Colleen mycket bättre. Jag är väldigt nöjd över henne för hon var jätteduktig. Vi fick dock 1,47 i tidsfel, trots att hon gick mycket snabbare än gårdagen. Det blev också en rivning, men det är så sällan Colleen river att det inte gör något. Jag ser det som en engångshändelse. Totalt fick vi 6,47 fel och hamnade på en 10:e plats av 34 starter.

Nu är jag i falköping med Gaia och hälsar på hos släkten, men när vi kommer hem börjar Colleens agilityträning på allvar. Med lite träning så kommer hon definitivt bli någon att räkna med på tävlingarna.

Rufus och pappa Elvis som ung. Lika som bär.

Igår var jag, yngsta brorsan, Colleen och Gaia på besök hos Rufus och hans nya familj. Det var då en mycket stilig kille och han är så glad. Först blev han lite förskräckt över att två galna hårmonster hoppar på han, men snabbt kände han igen oss. Gaia var den som fick mest uppmärksamhet. Hon och Rufus lekte och lekte hela tiden, inte ens inne ville dem ta det lugnt och Rufus hade inte ens tid att hälsa på mig och brorsan. Det går jättebra för honom och hans nya familj är mycket glad och stolt över sin kille. Han har lärt sig några tricks, sitt, ligg och vacker tass på olika språk. Han är väldigt social och älskar att ha barnbarnen där på besök, men kan ibland bli lite hårdhänt med munnen.

  Rufus bor i ett fint område med närhet till vatten. Colleen fick lust att ta sig ett dopp och simmade över kanalen. Sedan blev vi lite oroliga att hon inte ville komma tillbaka, men det gjorde hon. Colleen kan bli lite blind för annat när det är fåglar i närheten så hon fick sedan ha koppel på sig, vilket inte uppskattades.

Det var superkul att träffa er och jag hoppas vi ses igen på barbetträffen.

Rufus till vänster och Gaia till höger. Man ser skillnaden i pälsen. Rufus är som pappa och Gaia som mamma i lockighet.

Nu är det tungt att bära dem små trollen.

  Rufus (Poseidon)

Lockness odjuret i Luleå

Hopp och lek, så som bara bästisar leker....eller syskon

Colleen var jätteduktig. När vi kom dit hade vi först bara tänkt titta på, men efter lite prat med agilityfolket där blev det så att även jag och Colleen skulle vara med. Tur att jag inte visste det tidigare för då skulle jag väl ha varit ännu mer nervös. Nu hade jag bara en timme att oroa mig. Och nej, jag borde inte bli så nervös för det påverkar hundarna, men jag kan inte inte bli det. Det var hur mycket folk som helst som tittade. Alla trängdes runt om hela agilitybanan.

Hursomhelst jag köpte en korv till Colleen och första rundan tog vi felfritt. Trots värmen skötte hon sig bra. Lite mer fart hade jag nog velat ha, men hon var jätteduktig. Under andra rundan tabbade jag mig rejält. Fler än en gång "lurade" jag henne. Jag gjorde både framför- och bakombyte, vilket är något jag aldrig har tränat med henne. Så det är ju förståeligt att hon inte förstod vars hon skulle. Publiken fick sig dock ett glatt skratt. Nåja sånt händer, det är det som är kul med att se på agility. Allt är inte alltid perfekt. Man kan vinna en klass och bli diskad i nästa, det är inte ovanligt att det händer.

Det här var superbra träning inför agilitytävlingarna jag och Colleen ska delta i nästa helg.

Colleen fick sitt namn efter den här låten: Amanda Marshall - Colleen (I saw him first)

Efter att ha kollat runt lite så hittade jag även en låt till Gaia: Valensia - Gaia

Man kan se tydligt att Colleen har i blodet att gilla arbete. Hon är väldigt aktiv och lättlärd och älskar att träna. Vad vi tränar spelar inte lika stor roll bara jag aktiverar henne med någonting.

Så fort Colleen förstått att vi ska träna så har jag hennes fulla uppmärksamhet. Eftersom hon är väldigt mjuk i sättet så gäller det att ge mycket beröm och inga bestraffningar. Hon vill vara en till lags och man ser hur glad hon blir när det blir rätt. Jag har små kommandon till henne, man behöver inte höja rösten för att få henne att lyssna.

Det jag tränar mest med henne är tricks, lydnad, agility, godissök och personsök. Långa promenader och joggingturer i skogen är också väldigt uppskattat.

Idag var jag med Colleen till brukshundklubben för att se om hon fortfarande kommer ihåg vad agility är för något, Och nog gör hon det alltid.   

Det var redan en bana uppbyggd och nog tror jag att det är för dem svårare klasserna den var till för det var en hel del trixiga ställen och många byten. Var lite orolig för hur Colleen skulle klara den först, men hon skötte sig hur bra som helst. Hon var väldigt taggad och gick till och med så fort att balansen inte hann slå i marken, utan hon for rakt ut i luften som en raket.

Colleen är väldigt självgående och snabb. Men hon är inte som tex en border collie, utan hon springer med mig hela tiden vilket är väldigt kul. Hon söker efter hindrena och har hela tiden koll på mig.

Min handling behöver dock bättras på för nog blev det en hel del fel från min sida alltid. Jag hinner inte riktigt med Colleen, är lite för mycket inställd på Sippan. Med henne har jag alltid varit tvungen att pusha på och jag har alltid haft gott om tid att se min väg. Om jag blir alltför långsam kan Colleen lätt hamna framför mig och fara åt fel håll.

Colleen är väldigt kul att träna agility med för hon är så följsam, glad och snabb. Hon lyssnar jättebra på mina kommandon, när hon var yngre kunde hon göra så att om jag sa "hoppa" lite för långt ifrån hindret så hoppa hon på en gång, i och med det så landa hon rakt i hindret. Nu har hon lärt sig att bedömma avstånden mycket bättre och hon är väldigt säker på hindrena, river sällan.

Hon är så duktig, min lilla tjej. Förhoppningsvis blir Gaia lika duktig.

Idag är det ett repotage i Norrbottens kuriren som handlar om rasen barbet. Det finns också fina bilder på Colleens valpar och några vuxna barbeter.