Det har nu gått 3 månader...

8/8-2011 fick hon somna in för gott, bara 10,5 år gammal. Det blev cancern som gjorde att jag fick ta det otroligt jobbiga beslutet att avliva henne. För något år sedan skulle jag aldrig ha klarat av att ta det här beslutet, men nu kändes det som att jag inte hade något val.

Det var en kompis som ställde frågan "Lider hon?" och jag kunde inte säga nej för jag visste inte.

Sippan hade länge varit trött, slö och dragit sig bort från oss andra. På promenader orkade hon inte trava, utan kunde bara lunka i lugnt takt. Hon har alltid sovit på övervåningen i mitt rum, men nu undvek hon allt som hade med trappor att göra och kom aldrig mera upp. Då jag tog upp henne i famnen så ville hon bara ner och så gick hon iväg och lade sig själv i hallen. Hon hade inget tålamod med Gaia och var väldigt lättretlig. På promenader orkade hon inte ens titta åt andra hundar.

Från tidigare så hade Sippan artros i ben och rygg. Hennes levervärden hade varit dåliga sedan flera månader tillbaka och hon gick på medicin. Dagligen gav vi henne då ursofalk, prednisolon (kortison) och zentonil. Förut fick hon specialfodret Royalcanin mobility support för artrosen, men det byttes mot Royalcanin Hepatic för att underlätta för levern. I och med det så började vi då tillsätta Dr baddakys fiskolja och glukosamin i fodret. Under vintern och då det var kallt använde vi hundtäcket "back on track" till henne som ska vara väldigt bra och lindra artros. Sippan var pigg och glad och vi märkte varken av artrosen eller dem dåliga levervärdena. Annat än att hon fick en hiskelig aptit då pga kortisonet.

Det var då jag i slutet av Maj kom hem från Israel som jag först upptäckte knölarna. Jag tyckte redan då att dem var stora och undersökte det hos veterinär. Dem gav henne diagnosen cancerformen Lymfon. Det enda som man kunde göra åt det var att försöka bromsa upp processen med cellgifter. Det är ett flertal behandlingar som krävs och det är inte alltid som det fungerar. Närmsta ställe där man kan göra dem här behandlingarna är i Umeå och pga Sippans dåliga levervärden så blev jag avrådd att göra det. Att cellgiftbehandla en hund som har dåliga levervärden brukar oftast inte ge så bra resultat. Att ge kortison hjälper lite och det fick Sippan redan. Så Sippan fick aldrig någon cellgiftsbehandling, utan jag hoppades att det skulle gå bra ändå. Men knölarna växte alldeles för fort och Sippan blev tröttare.

Jag saknar henne nå så enormt mycket.

En kull är planerad under våren 2012 med Colleen och Broen.

SE UCH Colleen de la Serve de la Chapelle d'Alexandre "Colleen"

Född: 26/6-07

Mankhöjd: 53 cm

Vikt: 20,5 kg

HD: A

ED: 0

ögon: OK

Ermengarda-Ungaro de la Perte aux Loups

Svensk utställningschampion

NL CH NL JCH Quaciendas Nubie Aqua-Aura "Broen"

Född: 6/3-09

Mankhöjd: 61 cm

Vikt: 28 kg

HD: B

ED: ua

ögon: OK

lindrig dystichiasis

Quaciendas Amy Unique-CH PL Borealii Choco pop

Nederländsk utställningschampion och Nederländsk junior utställningschampion

Broen är en väldigt trevlig hane, med ett bra temperament. Han älskar människor och barn och går bra ihop med andra hundar, både hanar och tikar. Då han träffar andra hundar anpassar han sin lek till dem, t ex så är han försiktigare med valpar. Han är glad och livlig, men är lugn inomhus. Han har tränat lite lydnad, agility och spårning. Han tycker det är kul och är mycket uppmärksam och kontaktsökande under arbetet. Han arbetar som "pet dog for elderly". Broen älskar att simma och har jaktinstinkt, nu i sommar ska han jakttränas. Hans pappa är en väldigt duktig jakthund och dem jagar mycket med honom. Broen har ställts ut och fått bedömningen Excellent.

I Oktober kommer Broen att armbågsröntgas och ögonlysas igen. Även Colleen kommer jag att ögonlysa en gång till.

Officiella Inavelsprocent: 5,86%

Officiella stamtavlorna: www.pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:783804,2:832611&g=5&p=bar&date=iso&o=ajgrep

Kontakta mig vid intresse av valp

tel. 072 2333072

mail. gabriella_nordstrom@spray.se

Handsome Quaciendas Nubie Aqua-Aura "Broen" future father of Colleens planned litter 2012 and his little pal Bincky.

My sweet sweet Colleen showing off.

Sippan lär valpar att vara självständiga, blunda för kommandon och var uppnosig.

Mitt kennelnamn Nordic Breeze är nu officiellt godkänt.

Colleens valpar födda 2010 heter nu:

Nordic Breeze Apollon-G

Nordic Breeze Poseidon-G

Nordic Breeze Dionysos-G

Nordic Breeze Chloris-G

Nordic Breeze Zeus-G

Nordic Breeze Athena-G

Nordic Breeze Hera-G

Nordic Breeze Gaia-G

Nordic Breeze Artemis-G

Colleen och Gaia kortklippta

Colleen är väldigt go och älskar att få vara med. Här med mamma i köket.

I ungefär ett år har Gaia haft problem med hälta i sitt högra framben. Hältan kommer och går. Det påverkas av hennes aktivitet och det är framförallt efter vild lek som den kommer. Ibland kan hon börja halta efter att bara ha hoppat lite i kopplet och ibland kan jag låta henne vilda med Colleen utan att hon börjar halta. Vi var till djursjukhuset i gammelstad och röntgade armbågen. Veterinären hittade inget som skulle orsaka så mycket smärta och bilderna skickades till specialister som gav samma bedömmning. Gaia har fått rimadyl som är smärtstillande. Under medicinering är allt bra, men då hon inte blev behandlad så kunde hältan komma tillbaka. Det kunde gå nån månad utan hälta, men så var den där igen. Det slutade med att vi for till Strömsholms regiondjursjukhus med henne i somras. Där gjorde vi en massa undersökningar, bl a artoskopi som innebär att veterinären går in i armbågsleden och ser om allt ser normalt ut, allt går inte att se på röntgen. Det visade sig att det såg bra ut där, någon liten förändring som inte skulle påverka nåt hittade dem dock. Vad dem däremot märkte var att Gaia var väldigt stel i två tår. Det ledde till röntgen och något annat som jag glömt bort namnet på, men som ger en mer detaljerad bild. Då såg dem att Gaia hade lösa benbitar i dem tårna. Jag fick recept på rimadyl igen och rådet att Gaia ska ta det lugnt. Benbitarna kommer att kapsla in sig själva och det kommer att bli bra, men det tar lååång tid.

Under sommaren har vi vattentränat ute och nu har vi varit 5 gånger på djursjukhuset. Jag stretchar också hennes tår lite då och då för att öka rörligheten. Jag har inte kunnat se att hon haltat något nu dem senaste månaderna, men sjukgymnasten i gammelstad tyckte att hon markerade lite lätt på höger fram nu när vi var där sist. Att hon inte riktigt gick igenom hela rörelsen utan drog till sig tassen lite tidigare.