Nej, alla valpar mår bra så ni behöver inte oroa er.

Det som hände var att Findus (en av våra katter)fick för sig att ta sig en titt på valparna, tror vi. Ingen var där och såg vad som hände. Jag höll på att laga mat och sedan hör vi dunsande från övervåningen. Nerför trappan springer Findus i ilfart, efter honom rusar en ilsken Colleen. De plöjer rakt igenom det kompostnät vi satt upp vid trappen för att hindra Sippan från att gå upp. Colleen stannar och springer snabbt upp till sina små sötisar igen, Findus tar flykten till under soffan och kurar ihop sig i ett hörn. Jag och syrran delar upp oss för att se till att valpar och katt mår bra. Ingen var skadad så jag tror nog att Findus bara råkade bli lite för närgången. Jag har alldrig sett honom så rädd förut och det tog även ett tag innan Colleen kunde lugna ner sig igen. En sak är då säker och det är att Findus har lärt sig en ordentlig läxa. Nu kan han inte längre vifta lite med tassen för att få Colleen att flytta sig.

Sippan och Maja (Findus mamma) tycker också att det är ganska jobbigt. Maja vill sova i "sitt" rum, men det får hon inte. Sippan är sååå nyfiken att hon håller på att dö, speciellt när jag är med valparna, då bara gnäller hon och vill komma hon med.

Annars är allt bra. Colleen äter hur mycket som helst, det är nästan så att jag börjar tro att hon är en labbe, och hon dricker ännu mer. Fast hon behöver all näring hon kan få så smal som hon nu har blivit. Hon har lite feber 39,1 C, men det har jag hört att andra tikar också haft och det ska tydligen vara normalt och snart gå över. Alla valpar har växt, de har gått upp mellan 20g och 60g. Dem kan vara ganska dumma och äckliga ibland för de vill gärna till Colleens vulva och dia, därifrån får de då ingen mjölk. Framförallt så var det i början innan de fattat var spenarna är som de gjorde så. Men en del far då dit nu också, det är speciellt en valp som dras dit mer än de andra.

Valparna är 1 dag gamla på bilderna

Den blå lilla hanen som ligger på Colleen föddes först och var även den mest högljudda och fick därmed smeknamnet "skrikhals". Här kan ni höra vad han tycker om den situation han stoppat sig själv i. Numera skriker han inte så mycket mer än vad syskonen gör. Jag tycker att valparna är väldigt duktiga och de finner sig bra i att hanteras av människor, det gör det lättare att väga dem. Jag kommer ihåg när Maja hade sina kattungar, de skrek som galna så fort man tog upp dem och då kom Maja för att hämta tillbaka dem. Colleen har lite mer förtroende för oss.