Jag, Gaia, Monica, Wilma, Georg och Rufus har varit på besök i Kalix. Med Ida och Chloris har vi haft en hel dag full med massor av hundträning. Vi startade med nästan 2 timmar lydnad. Vi gick igenom alla moment i lydnadsklass 1, ett i taget. Ida och Chloris demonstrerade, Chloris har verkligen full koll på alla moment och glädjen riktigt strålar från henne då hon får visa upp sina färdigheter. Efter demonstrationen tränade vi på det innan vi gick vidare till nästa moment. Gaia var jätteduktig och jag är stolt över hennes insats. När Gaia får träna och blir så glad så vill hon springa och mellan momenten då jag inte kräver hennes uppmärksamhet så får hon sina busryck och springer som en tok fram och tillbaka på planen, gärna med en boll i munnen eller en kompis vid sin sida. Hon är ju bara glad och jag gillar hur hon utrycker det. Men det här beteendet är lite problematiskt då man tränar på klubben och många andra är där. Både hundar och människor blir störda av Gaias energi så ibland när hon är på sånt humör kan jag inte ha henne lös.

Efter lydnaden blev vi bjudna på köttsoppa som Idas farfar har gjort och till efterätt bjöd Idas syster på kladdkaka. Det är en supergullig familj som Ida har och dem är alla så trevliga. Maten och fikat var mycket gott och eftertraktat efter all träning.

Men dagen var inte slut efter det. Vi tänkte även låta hundarna få jobba lite med sina nosar så vi for ut i skogen. Alla lade ut var sitt personspår till sin egen hund. Då vi väntade på att det skulle få ligga så vallade vi upp en ruta och testade på uppletande. Här imponerade Gaia mig ordentligt. Jag som trott att man aldrig skulle kunna köra uppletande med henne hade helt fel. Då det var första gången så gjorde jag det väldigt enkelt och visade henne var jag lade föremålet. Hon sprang ut med raketfart och sökte reda på föremålet. Då vi gjorde igen kasta jag iväg det en bit och det landade gömd bakom en stor hög med kvistar. Utan att tröttna det minsta rusade Gaia omkring i rutan tills hon hittade den gömda leksaken. Chloris genomförde ett uppletande av fyra föremål och precis som i lydnaden jobbar hon hela tiden med full fokus och hög fart hela tiden. Även Wilma och Rufus gjorde jättebra jobb.

...Och så avslutades dagen med att vi gick var sitt spår. Vi tog en hund i taget och alla följde med efter föraren så vi får se hur hundarna jobbar.

Ida förbereder sig för spårning, medan Gaia och Chloris otåligt väntar i bilen.

Chloris, Rufus, Gaia och Wilma. Duktiga hundar som orkade jobba hela dagen.   

Den här gången stod det rallylydnad på schemat. Eftersom det var första gången för nästan allihopa så gick vi först igenom alla skyltar till nybörjarklassen. Colleen var den som skulle visa hur momentena skulle se ut men efter ca hälften kom det några fler åskådare och då ville hon hellre kela med dem så till Gaias glädje fick hon ta över. Sedan tränade vi på tre kortare banor. Man fick själv bestämma om man bara ville träna på skyltarna enskilt eller om man vågade testa på en hel bana. Allihopa ville prova på. Idas pappa gjorde ett jättebra jobb med Chloris och min mamma och syster kämpade på med Gaia. Efter träningen var det lunch på cafe Fägnan och massor med hundprat så klart.

Syrran gjorde ett bra jobb som våran fotograf, dem flesta bilder är tagna av henne.

Wilma, Gaia, Colleen, Chomper, Chloris och lilla Baltazar.

Gaia hälsar på sin syster Wilma. Även lilla Baltazar vill hälsa.

Georg tränar Rufus på klossen och frågar sen Ida vad han ska göra för att få till det perfekt.

Jag och Colleen demonstrerar rallylydnad, men sen ville hon hellre kela med några andra. Gaia hade inget emot det.

Colleen var mycket trött och intog soffan när vi kom hem.

Ibland händer det att jag inte har någon hundvakt då jag jobbar förmiddag. Det händer inte ofta men sådana dagar får hundarna följa med till jobbet och sitta i bilen. I vanliga fall har jag bara 30 min lunch, men oftast kan jag fixa till mig 1 timme. Så var det den här dagen. Det är väldigt kul att kunna träffa Colleen och Gaia och gå ut med dem på en timmes promenad. Skönt att få komma ut ur fabriken och promenera lite i skogen istället. Och dem älskar det, det finns så mycket harspår och intressanta lukter i dem omkringliggande skogarna att hundarna är i himmelriket. Då pappa jobbar på samma företag som jag så hjälper han också till med hundarna. Jag har fått som kommentar av en kollega att mina hundar aldrig får vila för då jag inte är ute med dem så är pappa det. Jag log åt den kommentaren för jag vet att Colleen och Gaia helst vill vara ute hela tiden.

Det snöade också när jag var ute, skogarna blir så fina då med sitt vita vintertäcke. Men nu vill vi ha sommar och värme så jag fick påminna mig själv att det bara var dåligt med mer snö.

Många hjärtliga gratulationer till alla hundar från Colleens gudakull. Nu är dem ju så stora att jag verkligen inte kan fortsätta kalla dem för valpar längre. Men dem kommer ändå alltid vara mina bäbisar.   

Kombinationen mellan Colleen och Elvis vill jag säga är mycket lyckad. Jag har träffat alla individer från den här kullen minst två gånger och flera av dem har jag träffat massor. Alla är jättefina individer med bra mentalitet, väldigt trevliga och sociala. Det  jag skulle önskat är väl kanske att dem haft bättre höftledsstatus, man strävar ju ändå efter att alla ska ha HD: A, fast å andra sidan så är det ju ingen som har sämre än lindrig dysplasi (HD:C), vilket i sig är bra. Både till utseende och personlighet skiljer dem sig mycket från varandra. Alla har sina egna intressen och favoriter som dels formats efter dem människor hundarna lever med, det dem dock alla har gemensamt är att dem är helt underbara. Det temperament och arbetsvilja som jag eftersökte med den här kombinationen är precis det som jag fick i Gaia. Jag anser mig väldigt lyckligt lottad som fick en valp med ett sånt härligt temperament, arbetsvilja och livsglädje.

Gaias favoritlek när vi är ute på promenad. Jag "tappar" vanten och skickar henne efter den.

Idag har Gaia fått egentid med mig, då Colleen följde med pappa till farfars stuga. Vi har varit på skogspromenad i finvädret och klickertränat, nu ligger hon utslagen i soffan. Vi har fått som utmaning i våran studiecirkel att genom klickerträning lära hundarna "snurr". Det är mycket svårt att klicka exakt rätt och att ställa rimliga delmål, men Gaia lyckades. Frågan är om det kommer gå att göra igen när det ska visas upp på söndag.

Bilder från dagen på mitt glada lilla hårmonster, finast av alla =)

...här kommer hon

nu under vintern deltar jag, Colleen och Gaia i en studiecirkel där vi tränar klickerträning och att hunden då ska erbjuda  beteenden. Colleen och Gaia tycker att det är jättekul, den som har mest träning framför sig är jag. Då man tränar ska man ha et mål och flera små delmål på vägen. Klickar man vid fel tidpunkt eller går man framåt för snabbt eller för sakta så skiter det sig... eller det tar bara längre tid att lära. Man märker på hundarna att dem fattar mkt fort om man gör rätt, men klickar man fel tar det längre tid och slutar man klicka så slutar dem erbjuda beteenden. Det är mycket av en vägningsfråga det här, men man lär sig ju mer man tränar. Boken vi använder oss av heter "Klickerträning för din hund" skriven av Morten Egtvedt och Cecilie Koste utgiven av Canis. Den är mycket bra och man känner igen sig på så mycket, både det som man gjort rätt och sånt man gjort fel.

Med oss i den här studiecirkeln är även Colleens dotter Wilma med matte och hennes söner Nelson och Rufus med deras hussar och mattar. Vi har också värvat en Briard och en Alaskan malamute till våran grupp. Det är verkligen jättekul att träffas allihopa och bara prata och träna hund. Det finns så mycket att diskutera och prata om att vi inte alltid hinner öppna boken. Alla hundar är jätteduktiga och dem gillar att få visa upp vad dem lärt sig. Det är lite av eldprovet om dem även klara av att fokusera när dem är på en ny plats med massor av andra runt omkring.

Rufus, Wilma, Briarden Sally, Colleen och Gaia

Jag och banditerna har varit och hälsat på farfar och farbror I deras stuga. Hundarna blir alltid jätteglada när vi far dit för det innebär mycket utevistelse, träning och gomat. Vi startade så klart med att åka skidor. Vi tog då det uppgjorda skidspåret som går inne i skogen. Det är 8 km långt och det är jättefint att åka där. Eftersom jag jobbat på natten så kom vi fram till stugan lite senare så det hann börja skymma lite innan vi var framme. Mestadels hade jag bägge två lösa, men en bit kopplade jag Gaia så hon fick dra. Hon drar så bra att jag får dåligt samvete över att bara åka där bakom, men så kul det är. Då jag åker på elljusspåret hemma så är det mycket backar så jag har lärt hundarna kommandot ”spring” så det inte sker någon olycka då dem kan vara ivägen på spåret. Det har två olika betydelser. Colleen anser att det betyder ”ur spår och öka farten lite så du hänger med utan att bli påkörd”. Då jag säger det sneglar hon bakåt på mig och flyttar sig från spåret, då jag far förbi ökar hon farten så hon hänger med. Gaia anser att det betyder ”full fart framåt”. Hon har inte tid att kolla på mig, genast skjuter hon bak öronen och springer iväg så fort hon kan. Oftast springer hon långt i förväg och stannar längre fram där hon tittar på oss som om hon undrar varför vi inte är snabbare.

Efter skidturen blev det pizza och film för mig och gomat för hundarna. Jag såg på Varghunden (white fang), som varit en favoritfilm sedan jag var 6 år. Fast då skulle pappa jämt gömma VHS bandet för han tyckte den var för våldsam för mig. Jag hittade den alltid, men så en gång försvann den för gott och nu har jag inhandlat den på DVD ist. Gaia tycker det är intressant när det är hundar på tvn, hon både ser hundarna och hör dem. Colleen reagerar ibland på ljuden så är det mycket skall har jag två nyfikna hundar som ska utforska tvn. Gaia kan gå fram och trycka nosen mot rutan, medan Colleen kollar om det finns något bakom. Fast oftast bryr dem sig inte.

Nästa dag blev det klickerträning följt av en långtur med skidorna utefter Råneälven. Vi åkte så långt som 22 km, ganska kul att ha gps i mobilen så man kan kolla upp sådant. Eftersom bägge två är nyklippta så hade jag på dem täcken till Colleens förtret. Bakbenssnörerna på täcket jag hade till henne satt lite tight och jag var tvungen att ha på dem för annars föll täcket på sidan. Det var -15 grader kallt så jag tog även på dem ”skorna”. Dem går väldigt bra i dem, men föredrar att vara utan. Gaia fryser lätt om tassarna och med skorna på så gör hon inte det. Och Colleen irriterar sig på att snö fastnar under tassarna och med skorna på så gör det inte det. Det är det bra med dem och dem sitter på hela tiden, även då Gaia drar och dem båda plumsar i djupsnö. Nackdelen är att det blir lite halare för dem att gå. På bilvägar halkar dem mycket. På skoterspår halkar dem inte, men det ger sämre fäste… Och reflexhalsbanden var på.

Även den turen var dem lösa nästan hela tiden. Gaia fick dra ett tag och efter att jag släppt henne lös så märker man vilken skillnad det gör med farten. Utan henne framför så känner jag mig som en snigel. Även då det inte verkar som att hon drar så mycket så gör hon det. På vägen hem var det så mörkt att jag inte kunde urskilja var skoterspåret gick. Jag hade ju full koll på riktningen, men det gick inte att se vad som var spår och vad som var djupsnö. Lösningen var enkel. Colleen och Gaia med sina lysande halsband sprang före och visade vägen hem. Den kvällen var dem mycket trötta och fick sin välförtjänta vila. För min del så var det bara att fara till jobbet, så är det när man jobbar nattövertid.

Skor, täcken och lysande reflexhalsband - Check

Vi passerade ett utfodringsställe för renar och vilt. Nosarna gick på högvarv, tur så stötte vi inte på någon ren.

Vi passerade massor med älgspår. Hundarna är inte lika intresserade av älg som av rådjur.

Gaia jobbar

Ser ni banditerna på isen?

Det var inte överallt man kunde följa isen.