Idag var en stor bild på Colleen och Gaia med i tidningen.

Nu har vi tagit oss ut på skidturer igen. Det var så kul och underlaget var perfekt. Mesta delen av turen låter jag dem springa lösa, men någon/några kilometer får dem dra. Gaia är den som tar kommandot och hon är verkligen superduktig. Hon älskar att springa och kör på även då Colleen faller bak. När det är så här fint underlag som gör att jag glider så lätt behöver jag knappt göra något annat än att hålla balansen då hundarna drar. Dem lyssnar bra då jag peppar dem framåt och dem kan både sakta och stanna. Jag har tränat en del på höger och vänster. Än så länge vet dem att det betyder svänga, men jag tror dem bara gissa åt vilket håll det är dem ska svänga.

Då mörkret faller åker skidorna på och banditerna härjar i skogen.

Förbereder oss för avfärd dagen därpå.

...och ut far vi

Hej mitt vinterland, nu är jag här. Nu biter frosten i min kind ty kall är kvällen. Hej mitt vinterland, se månen där. Den lyser kyligt trind på mörka himla pällen. Bjällrans klang nu friden stör när vi genom skogen kör. Bofink uti granens topp, förlåt att vi väcker dig opp. Hej mitt vinterland....

Jag och Gaia har tränat i djupsnö, Colleen totalvägrade. Jag känner igen scenen så klart som om det vore igår. Colleen älskade att plumsa i snö när hon var yngre, då var det Sippan som inte ville med. Med åldern så mognar dem och Colleen har insett att det är mycket lättare att springa runt. Problemet var bara det att det var ett väldigt stort inhägnat område. Colleen sprang snabbt iväg och när hon insåg det sprang hon tillbaka och väntade på att vi skulle komma runt. Vi gick snett genom hela området i djupsnön och tog utsidan tillbaka. Så glad hon blev när hon såg oss igen komma traskande utefter stängslet.

Vi har även lekt lite på en lekplats och kört godissök på en snökulle.

Nu har äntligen snön kommit till oss och då får man passa på att ta fram pulkan. Både idag och igår var vi ut en sväng för att träna lite drag. Det är min 12 åriga bror som är den lycklige som får åka, själv springer jag mig andfådd bredvid hundarna. Gaia älskar det här. Idag hade jag pappas hemmagjorda biffar i fickorna och med den moroten så springer hon fram snabbt. Colleen är också jätteduktig, men med ålderns vishet har hon fattat att hon kan lägga sig lite bakom Gaia för att inte behöva dra lika mycket. Men nog hjälper hon dottern sin också.

Här kommer lite uppdateringar från då jag och jyckarna var i Falköping. Vi reste ner med tåg. Allt gick bra, dem var som vanligt jätteduktiga. På vägen ner delade vi vagn med en lapphane och han tyckte att det var väldigt jobbigt för Gaia var på väg in i löpen. I sådana situationer önskar man att det kunde finnas fler än en vagn som hade djurtillåtet. I Stockholm när jag rastade hundarna hände det också att jag råkade gå en omväg när jag skulle tillbaka till tågstationen. Jag hann då stressa upp mig rejält innan jag hitta fram i tid till tåget. Jag var ju inte vilse eller nått, men man blir lite orolig när tiden är knapp.

Elsa, Alicia och Josefin

Jag var till sporthallen och hejjade när mina duktiga kusinbarn tävlade i badminton. Även söckersöta lilla Ellen var med i publiken, hon tycker att hennes syster och bror är så duktiga. Det var jättekul att se hur allt var uppstruktuerat. Det första som jag hajjade till på som jag såg var att det var en liten knatte som dömde en match. Då fick jag veta att det är den person som vunnit tidigare match som dömmer nästa. Dem allra minsta kan få hjälp av sina föräldrar. Elsa och Adam är badmintonexperterna på bilderna. Dem kämpa på jättebra.

Min galna kusin Alicia och hennes kompanjoner Elsa och Josefin lever rövare. Varför vara tyst och snäll när man istället kan vara glad och galen. Vi har haft kul och hittat på massor med skoj. Kan man ha annat än skoj när man träffar dessa glada brudar. Spökvandring i Åsle tå blev det, där fanns en förbannelse. Det var en bra story dem hade kommit på och dräkterna var bra gjorda. Många blev riktigt rädda. Vi har gjort köttfärssås med smak av curry. Gott blev det faktiskt. Colleen smög upp i sängarna hela tiden fast hon egentligen inte fick det. Sedan låtsades hon att hon var döv för hon ville inte ner. Bio blev det då vi tjejer såg på "Bitchkram". En ganska tjejig, men ändå intressant film. Vi skulle till Skövde äventyrsbad, men fick erfara att det är ett ganska populärt ställe framförallt då barnen har lov. Vi fick en nummerlapp och såg att det var 100 före oss i kö och det verkade som att dem körde med en ut en in så vi drog till Skaras lilla badhus istället. Vi har även filmat in några roligt galna filmer där tjejerna har huvudrollerna. När vi promenerade i parken hände något läskigt. Gaia den lilla filuren sprang ut på den lilla dammen så att isen brast. Jag blev livrädd och var helt förberedd på att springa ut efter henne när jag såg att hon kunde slå sönder isen och ta sig till land. Vi skyndade oss fort in i värmen efter det.

Träff med kusinhundarna, Labrador retriver Molly och Golden Retriver Ronja. Det var mycket bus och stoj. Dock så tyckte retrivrarna att mina svarta banditer var lite för vilda. Gaia låter mycket när hon leker och det drar igång Colleen också. Retriverdamerna stod helt paffa först och titta på dem, till synes verkade dem tro att Colleen och Gaia slogs om liv och död. Labben stämnde in i leken, men Colleen och Gaia ville mest busa själva. Så det blev så att dem delade upp sig svarta för sig och vita för sig.

Colleen, Gaia och Wilma blev godkända på anlagsprovet i viltspår.

Efter viltspårskursen som vi gick bokade jag och Monica in en tid för att göra anlagsprovet i viltspår. Monica gick först med Wilma. När dem kommer tillbaka strålar hela hon. Wilma gick spåret klockrent. Hon är en väldigt duktig spårhund och hon älskar det. Redan på första blodspåret hon gick förra året kunde man se att hon har talang. Vi var på samma ställe som där vi var på kursen och när Wilma i bilen på väg in i skogen kände igen sig började hon gny av iver att få spåra igen.

Så var det Gaias tur och gud vad nervös jag var. Gaia älskar att jobba och hon är ganska intensiv, vilket bara är till hennes fördel. Hon håller farten uppe, utan att gå för fort. Hon började starkt, men så trodde jag att hon gick fel så jag stanna och höll i linan. Jag fick en knuff i ryggen av domaren så jag följde efter Gaia och märkte då att hon faktiskt gick rätt. Då känner man sig ganska dum. Det är ju trots allt hunden som har nosen. Jag blev väldigt imponerad av Gaias insats. Hon var så säker och koncentrerad på spåret hela vägen. Spåret var jättelångt, jag trodde att det aldrig skulle ta slut. Det fick mig att inse att jag gör alldeles för korta och för lätta spår till mina hundar. Det här spåret hade minst fyra vinklar och ett bloduppehåll. Gaia gick så säkert genom bloduppehållet att jag inte märkte vars det var. Den största svårigheten som kom var när vi skulle genom vatten. Gaia hade svårt att tro att vi verkligen skulle gå där och även jag tvivlade starkt på det. Hon sökte efter en alternativ väg vars spåret skulle kunna gå, men insåg att det faktiskt korsade vattnet. För mig var det bara att plumsa ut efter hunden med mina gympadojjor. Jag förstår varför domaren tyckte jag hade olämpliga skor på mig. Till slut kom vi fram till spårslutet och klöven. Aldrig att Gaia gått ett så långt och svårt spår tidigare, men gud så bra hon var.

När domaren lade ut spåren fick han slut på snitslar så Colleen var tvungen att gå Wilmas spår. Jag var väldigt skeptisk till det för det blir mycket svårare med så många spår i ett och samma spår. Colleen gick lugnt och skulle lukta på allt. Jag fick påminna henne ofta om att hon skulle arbeta, då fortsatte hon spåret. Även hon klarade spåret och blev godkänd.

Domaren var imponerad av Gaia och Wilmas insatser. Han sa att dem jobbar väldigt lika, är mycket spårkänsliga och att vi borde satsa på dem och träna mera. Att han gärna skulle döma dem i öppenklass till våren och att dem kan gå långt inom det här.