Jag och Colleen var i Stockholm några dagar och självklart passade vi då på att träffa Lucky och Louie, Colleens två storstadsvalpar.

Nordic Breeze Colette Rivergirl "Lucky" (ca 10 mån)

Nordic Breeze Zeus-G "Louie" (ca 2,5år)

Den vi träffade först var Colleens dotter Lucky från senaste kullen. Hon var så sprallig och glad när vi kom. Hon påminde mig mycket om Gaia, hon fick mig även att inse det faktum att Gaia faktiskt håller på att mogna lite grann. Jag fick massor av pussar av den tjejen. När husse tog fram lite godis var det han som fick all uppmärksamhet. Han har lärt Lucky att hon ska puffa med nosen på handen och istället för att använda klicker i sin träning så använder han ordet "yes" som betyder samma som klickern, att godis kommer snart. Lucky bor med sin familj mitt inne i centrala Stockholm, men dem har grönområde inte så långt från sig där hon får springa lös och leka. Hon är en mycket glad och busig valp som gillar det mesta. Dem har tränat lite spår och det ska hon vara mycket duktig på. Jag fick se en bild på henne där hon såg ut som en vampyr med blod droppande från skägget. Då hade hon fått blod från en nyfälld älgtjur som hon gärna satt i sig.

Louie bor med sin familj i ett hus i en liten förort till Stockholm. Han har en egen trädgård där han ofta spanar på rådjur. Han är så duktig att han nöjer sig med att bara titta på dem och har inte lärt sig att dem ska jagas. Precis som sin syster är han också mycket social och lekfull av sig. Nu när snön har kommit är han lite extra busig av sig. Louie tyckte det var jättekul att morsan kom på besök och ville busa. Colleen tycker mest det är kul att leka med Gaia så hon var inte lika bussugen. Men lite lek bjöd hon ändå på, till sonens stora glädje. På promenadern tränar matte med Louie för att han ska gå fint och även han är mycket kontaktsökande. När han släpptes lös på promenaden så skuttar han runt som en busig liten valp. Colleen plockade genast upp rådjursspåren så jag höll henne i koppel.

Nu har äntligen snön kommit till oss och då får man passa på att ta fram pulkan. Både idag och igår var vi ut en sväng för att träna lite drag. Det är min 12 åriga bror som är den lycklige som får åka, själv springer jag mig andfådd bredvid hundarna. Gaia älskar det här. Idag hade jag pappas hemmagjorda biffar i fickorna och med den moroten så springer hon fram snabbt. Colleen är också jätteduktig, men med ålderns vishet har hon fattat att hon kan lägga sig lite bakom Gaia för att inte behöva dra lika mycket. Men nog hjälper hon dottern sin också.

Här kommer lite uppdateringar från då jag och jyckarna var i Falköping. Vi reste ner med tåg. Allt gick bra, dem var som vanligt jätteduktiga. På vägen ner delade vi vagn med en lapphane och han tyckte att det var väldigt jobbigt för Gaia var på väg in i löpen. I sådana situationer önskar man att det kunde finnas fler än en vagn som hade djurtillåtet. I Stockholm när jag rastade hundarna hände det också att jag råkade gå en omväg när jag skulle tillbaka till tågstationen. Jag hann då stressa upp mig rejält innan jag hitta fram i tid till tåget. Jag var ju inte vilse eller nått, men man blir lite orolig när tiden är knapp.

Elsa, Alicia och Josefin

Jag var till sporthallen och hejjade när mina duktiga kusinbarn tävlade i badminton. Även söckersöta lilla Ellen var med i publiken, hon tycker att hennes syster och bror är så duktiga. Det var jättekul att se hur allt var uppstruktuerat. Det första som jag hajjade till på som jag såg var att det var en liten knatte som dömde en match. Då fick jag veta att det är den person som vunnit tidigare match som dömmer nästa. Dem allra minsta kan få hjälp av sina föräldrar. Elsa och Adam är badmintonexperterna på bilderna. Dem kämpa på jättebra.

Min galna kusin Alicia och hennes kompanjoner Elsa och Josefin lever rövare. Varför vara tyst och snäll när man istället kan vara glad och galen. Vi har haft kul och hittat på massor med skoj. Kan man ha annat än skoj när man träffar dessa glada brudar. Spökvandring i Åsle tå blev det, där fanns en förbannelse. Det var en bra story dem hade kommit på och dräkterna var bra gjorda. Många blev riktigt rädda. Vi har gjort köttfärssås med smak av curry. Gott blev det faktiskt. Colleen smög upp i sängarna hela tiden fast hon egentligen inte fick det. Sedan låtsades hon att hon var döv för hon ville inte ner. Bio blev det då vi tjejer såg på "Bitchkram". En ganska tjejig, men ändå intressant film. Vi skulle till Skövde äventyrsbad, men fick erfara att det är ett ganska populärt ställe framförallt då barnen har lov. Vi fick en nummerlapp och såg att det var 100 före oss i kö och det verkade som att dem körde med en ut en in så vi drog till Skaras lilla badhus istället. Vi har även filmat in några roligt galna filmer där tjejerna har huvudrollerna. När vi promenerade i parken hände något läskigt. Gaia den lilla filuren sprang ut på den lilla dammen så att isen brast. Jag blev livrädd och var helt förberedd på att springa ut efter henne när jag såg att hon kunde slå sönder isen och ta sig till land. Vi skyndade oss fort in i värmen efter det.

Träff med kusinhundarna, Labrador retriver Molly och Golden Retriver Ronja. Det var mycket bus och stoj. Dock så tyckte retrivrarna att mina svarta banditer var lite för vilda. Gaia låter mycket när hon leker och det drar igång Colleen också. Retriverdamerna stod helt paffa först och titta på dem, till synes verkade dem tro att Colleen och Gaia slogs om liv och död. Labben stämnde in i leken, men Colleen och Gaia ville mest busa själva. Så det blev så att dem delade upp sig svarta för sig och vita för sig.

Colleen, Gaia och Wilma blev godkända på anlagsprovet i viltspår.

Efter viltspårskursen som vi gick bokade jag och Monica in en tid för att göra anlagsprovet i viltspår. Monica gick först med Wilma. När dem kommer tillbaka strålar hela hon. Wilma gick spåret klockrent. Hon är en väldigt duktig spårhund och hon älskar det. Redan på första blodspåret hon gick förra året kunde man se att hon har talang. Vi var på samma ställe som där vi var på kursen och när Wilma i bilen på väg in i skogen kände igen sig började hon gny av iver att få spåra igen.

Så var det Gaias tur och gud vad nervös jag var. Gaia älskar att jobba och hon är ganska intensiv, vilket bara är till hennes fördel. Hon håller farten uppe, utan att gå för fort. Hon började starkt, men så trodde jag att hon gick fel så jag stanna och höll i linan. Jag fick en knuff i ryggen av domaren så jag följde efter Gaia och märkte då att hon faktiskt gick rätt. Då känner man sig ganska dum. Det är ju trots allt hunden som har nosen. Jag blev väldigt imponerad av Gaias insats. Hon var så säker och koncentrerad på spåret hela vägen. Spåret var jättelångt, jag trodde att det aldrig skulle ta slut. Det fick mig att inse att jag gör alldeles för korta och för lätta spår till mina hundar. Det här spåret hade minst fyra vinklar och ett bloduppehåll. Gaia gick så säkert genom bloduppehållet att jag inte märkte vars det var. Den största svårigheten som kom var när vi skulle genom vatten. Gaia hade svårt att tro att vi verkligen skulle gå där och även jag tvivlade starkt på det. Hon sökte efter en alternativ väg vars spåret skulle kunna gå, men insåg att det faktiskt korsade vattnet. För mig var det bara att plumsa ut efter hunden med mina gympadojjor. Jag förstår varför domaren tyckte jag hade olämpliga skor på mig. Till slut kom vi fram till spårslutet och klöven. Aldrig att Gaia gått ett så långt och svårt spår tidigare, men gud så bra hon var.

När domaren lade ut spåren fick han slut på snitslar så Colleen var tvungen att gå Wilmas spår. Jag var väldigt skeptisk till det för det blir mycket svårare med så många spår i ett och samma spår. Colleen gick lugnt och skulle lukta på allt. Jag fick påminna henne ofta om att hon skulle arbeta, då fortsatte hon spåret. Även hon klarade spåret och blev godkänd.

Domaren var imponerad av Gaia och Wilmas insatser. Han sa att dem jobbar väldigt lika, är mycket spårkänsliga och att vi borde satsa på dem och träna mera. Att han gärna skulle döma dem i öppenklass till våren och att dem kan gå långt inom det här.

Lady och Lufseninspirerade. Gaia bjöd hem Angelica på middag och var så snäll att hon dela med sig av maten. Det blev spagetti och köttbullar så klart.

Med varandra ville dem inte dela med sig. Gaia tyckte att det här var en så kul lek att hon tog sig friheten att även norpa åt sig sista köttbullen från vardagsrumsbordet.

Grrrrrrrrrrrrr, farlig hund

Nu har jag fått några till bilder från Ida.

Eiffeltornet

Notre dame

Pantheon

Louvren

Concorde

Triumfbågen

I lördags var det 9 hundar med tillhörande hussar och mattar som träffades i Kalix. Det började med lite mingel sen hade jag en kort genomgång om viltspår som vi tänkt träna under dagen. Det finns jättefina spårskogar i Kalix. Ida och hennes föräldrar tog med oss till ett perfekt ställe med gles tallskog, verkligen jättefint område. Vi delade upp oss i två grupper för att det inte skulle ta alltför lång tid. Efter alla spåren var lagda blev det en snabbfika innan vi satte igång spårandet. Den hund som imponerade mest var Athena. Hon var den enda som aldrig viltspårat tidigare och gick ett jättebra spår. När hon hittade älgklöven i slutet bar hon den så stolt tillbaka. Wilma tog sitt spår klockrent, hon är jätteduktig på viltspår. Ida lade ut personspår till Chloris och Chomper. Båda gjorde ett bra jobb. Chloris har lärt sig att markera vittringspinnar som ligger i spåret och hon hittade alla. Även Rufus gjorde ett fint jobb. Han tog sitt spår lugnt och metodiskt, trots att han blev störd av motorcyklister så klarade han hela spåret. Cilla startade bra, men blev sedan ofokuserad på spåret och det blev inte bättre av att motorcyklisterna störde. Ozzy klarade sitt spår fint. Colleens spår hade jag lagt i ett sandtag, såg det som ett perfekt tillfälle att träna i annan terräng. Dock så visade det sig inte vara ett så bra beslut för det var där motorcyklisterna körde. Vi testade ändå att gå spåret. I början cirkla hon runt mycket, vi hade korsat en stig där motorcyklisterna passerat. Efter mycket funderande tog hon ändå upp spåret. När vi kom ut på sanden så for hon runt och luktade överallt, inte i närheten av vars spåret gått. Motorcyklarna måste ha flyttat spåret så det fanns överallt. I slutet när spåret lämnade sandtaget så spåra hon jättefint. När jag gick med Gaia så var det bara kaos. Hon var så full med energi och stressad att hon bara ville springa. I början sick sackade hon och hon tog större och större lovar för att få springa mer. När hon går så fort tappar hon spåret och börjar bara dumspringa. Jag tog in henne så jag höll henne kort och jag lät henne inte springa iväg. Då drog hon i selen, men klarade ändå spåret. I slutet när hon fick sin rådjursklöv och släpptes lös så exploderade hon och bara sprang.

Idas farfar hade gjort sin berömda köttsoppa och Susanne (Idas mamma) hade nybakat bröd som hon själv gjort. Det var så gott och perfekt efter att ha varit ute i skogen. Verkligen jättesnällt av dem att ta sig tiden att bjuda oss på något så gott. Georg hade med sig en film som vi såg efter maten. Filmen är från canis och handlar om klickerträning och vad man kan lära hunden med hjälp av det. Vi såg en till kortare film som visar ett bra sätt att träna in inkallning med klicker. Man blir väldigt träningsmotiverad av att se sådana här filmer. Det blev en fika också. Jag hade bakat chokladmuffins och det blev kaffe och te till det.

Jag och Ida ville träna en platsliggning och det var så kul att alla andra också ville komma med och träna med sina hundar. Vi passade då också på att ta gruppfoto. Det hade hunnit mörkna lite, men jag tror vi fick någon bra bild. Som alltid när man har kul så drar man ofta ut på tiden och klockan var närmare sjutiden när en nöjd och mycket stolt uppfödare for hem med sina två trötta hundar. Det var så kul att alla som kom kunde komma.

Jag hann själv inte ta några bilder. Dem här har jag fått från Monica och förhoppningsvis får jag fler bilder senare .

1:wilma 2:wilma 3: Cilla, wilma, gaia, colleen, athena, rufus 4:athena 5:athena