Idag fick vi massor med snö och jag hade inte hunnit byta till vinterdäck än. Tur är så hade pappa gjort det så jag lånade mamma och pappas VW sharan. Gaia älskar den bilen för det innebär att hon får vara lös. Självklart väljer hon då att sitta längst fram och spana ut över vägen. Hon passade även på att sno 2 chokladbollar från min väska, den lymmeln.

  Det här är Palma som jag är medryttare på. Hon är ett elvaårigt Lettiskt kallblod, jättemysig.

Igår fick Colleen följa med på en ridtur. Det gick jättebra, både Colleen och Palma gick bra ihop. Colleen har respekt för hästar. Vilket är bra för det gör att jag inte behöver oroa mig för att hon ska bli påsprungen. Då hon inte är i skogen så springer hon antingen snett framför, bredvid eller snett bakom hästen och det är jättebra.

Nu är viltspårskursen slut. Jag tycker att det har varit kul att gå den, dock vart jag lite besviken på innehållet. Tycker att det blev alldeles för mycket snack och filmer om björnjakt och hunduppfostran och för lite om viltspår. Det bästa var att det var så trevliga människor som gick kursen och vi hade det kul ihop. Bland annat så var Monica och Wilma och Georg och Rufus med. Kursen bestod av två kvällar 18.00-21.00 teori och en heldag ute i skogen med hundarna. Vår kursledare var en älgjägare som heter Lennart.

På lördagen när vi gick spåren levererade både Colleen och Gaia. Gaias spår gick bara rakt fram, det korsade en passerande skogsväg och jag lade ca 8 meter bloduppehåll. Hon gick snabbare och säkrare än hon gjort tidigare och passerade skogsvägen klockrent. Vid bloduppehållet följde hon inte spårkärnan lika säkert utan gick lite slalom i spåret, men hon följde ändå spåret i rätt riktning. Colleen var mycket lugnare och följde sitt spår sakta men säkert. Vi såg att en skoter hade kommit dit och efter en liten bit vek Colleen av från spåret och tog upp ett annat. Vi kunde se fotspår där så Colleen hade tagit upp förarens spår. Jag kallade tillbaka henne och vi fortsatte i vårat spår. Spåret gick ut på en stig och följde den en liten bit innan det vek av in i skogen igen och det klarade Colleen av lysande. Hon gick lika säkert under bloduppehållet som resten av spåret som var blodat. Lennart sa att både Colleen och Gaia är spårkänsliga och om dem går så bra i en anlagsklass så blir dem godkända, dock så får inte Colleen byta spår så som hon gjorde. Lennart tyckte att Colleen hade bättre tempo, men personligen så föredrar jag Gaias tempo. Inte för snabbt, men ändå säkert med bra fart.

Wilma som är så duktig på viltspår gjorde även hon sitt jättebra. Rufus har aldrig spårat tidigare och han tyckte det var otäckt med blodet. Han följde spåret bra, men behövde mycket stöd från sin förare.

Jag och Georg vid brasan

Wilma, Gaia och Colleen väntar på sin tur.

Den 3:e Augusti tog vi oss till Clermont-Ferrand. Det ligger ca 20 min bilkörande från Chatel-Guyon, där symposiet skulle hållas. På fredagen hölls det ett TAN-test en bit utanför Chatel-Guyon. Vi ville självklart vara med och se hur det går till. Varken Colleen eller Gaia kan vattenapportera, så vi var bara med som åskådare. Det var kul att se hur det gick till och det var många duktiga hundar med. Först testade dem om hundarna var skotträdda. Två skott sköts ganska nära efter varandra. För att se att hundarna inte är aggressiva mot andra så var det 4 hundar åt gången som gick slalom mellan varandra. Alla barbeter var jätteduktiga på det. Jag tror att det även ingick att ”bedömaren” skulle hälsa och känna på hunden för att se att den klarar av att hälsa på främmande människor. Det var några hundar som inte ville att han skulle få ta i dem. Av alla barbeter jag träffat under min resa så har jag märkt att en del är skygga och det är en viktig sak i aveln som vi uppfödare måste jobba med. När det kom till apporteringen så var det väldigt enkelt. Hunden skulle apportera både på land och i vattnet. Man hade själv med sig sin hunds favoritleksak som man själv slängde iväg. Hunden skulle komma tillbaka med föremålet och inte släppa förrän ägaren själv tog det från den. En del hundar var duktiga och klarade testet, medan andra som i ”normala” fall apporterar nu inte ville det. Vissa gjorde bra apporteringar i vattnet, men vägra hämta föremålet på land. Det var lite svårt att förstå, bedömaren pratade endast franska. Trots det att dem visste att många var från andra länder. Han gav mycket tips och råd hur man ska träna, men jag förstod inte vad han sa. En rolig sak hände när själva vattenapporteringen skulle börja. Det var några fiskare som var på andra sidan av vattnet. Vi bad dem att flytta på sig lite så våra hundar skulle kunna simma utan att riskera att få en krok i sig. Dem var då inte samarbetsvilliga och blev svinsura och skrek åt oss. Det var skrattretande, dem betedde sig verkligen som små barn. Vi fick hålla oss mellan fiskespöna.

På lördagen när klubbspecialen och symposiet var for jag och hundarna iväg tidigt. Hellre för tidigt än för sent. Jag var väl rätt nervös också antar jag, det var första gången jag ställde ut utomlands. På fredagen blev Emmi-Lie jättesjuk så hon kunde inte följa med och blev sängliggandes. Det var jättekul att träffa allt folk och det var så många barbeter att man hade svårt att veta vem som var vem. Det var ungefär 65 barbeter anmälda till symposiet och några till som inte var anmälda. För att det inte skulle ta alltför lång tid hade vi två ringar som våra barbeter visades i. Elaine var där med alla hennes hundar. Colleens kullbror Caya som bor i norra Frankrike träffade vi. Corrie var med och visade upp Broen. Broen blev jätteglad när han såg Colleen, Colleen å andra sidan vände sig bara bort från honom och suckade. Gaia tyckte att han var väldigt intressant, men han ville inte se åt hennes håll. Broens mamma Amy träffade vi. Hon var väldigt snäll och mysig och jag blev genast kär i hennes päls. Hon hade jättefina lockar av den mer storlockiga typen. Vi träffade Ulysse, en kullbror till Gaias farmor Francheska (Ulyssia). Alias som är Gaias farfar var där, tyvär hann vi aldrig gå fram och hälsa på honom. Amys pappa Arno var där. Deejee som är son till Broens syster Gadi träffade vi och hans pappa Jedi. Det var så många fina barbeter och trevligt barbetfolk som vi träffade och det var synd att man inte hann prata med alla. När vi skulle visa Colleen och Gaia i ringen fick jag hjälp av finskan Anne Keippilä. Även hon är barbetuppfödare och ägare av Rölli och Deetha. Det var varmt och båda tjejerna var duktiga, men dock rätt lata. Colleen fick bedömningen excellent och Gaia fick very good. I Avelsgruppen visades Coccolina med sina avkommor Colleen, Compay, Caya och Georgi. Vi var dem enda som ställde upp och fick första pris. I Uppfödaregruppen visades även hundar från kennel Poppenspalers, då kom vi tvåa.

När utställningen var klar började symposiet. Jag var väl rätt besviken över resultatet. Det höll på totalt i ca 5 timmar utan paus, man fick ont i rumpan av att sitta still så länge. Allt hölls på franska. Man fick hörlurar så man kunde höra när en kvinna översatte. Hörlurarna tryckte så det skavde och kvinnan hade svårt att hänga med när hon skulle översätta. När folk ställde frågor hörde hon inte vad dem sa och kunde därför inte översätta. På grund av det här så missade man väldigt mycket. Ordförandet Rene Rault hade ändå gjort ett bra jobb och sammansatt informationen på powerpoint. Det var duktiga och högt utbildade personer som forskat om rasen. Vi fick väldigt bra genomgång när det gäller epilepsi inom rasen och dem berättade mycket om genetik. Det var väldigt intressant och dem hade tagit fram tabeller som visar hur den genetiska mångfalden ser ut i rasen. Maja Holmström som blev skickad till symposiet för att representera svenska kennelklubben har skrivit en sammanfattning som jag tycker stämmer bra.

http://www.barbet.se/index.php/dokument/cat_view/47-allmaent?orderby=dmdate_published

På söndagen var det betydligt mycket mindre barbetfolk. Då ställdes ”bara” 25 barbeter ut. Flera andra raser ställdes även ut den här dagen och det var smockat med folk och hundar som levde om. Då var det mycket lugnare på lördagen när dem flesta hundar var fina barbeter. Även på söndagen var det en trevlig finne som hjälpte mig ställa ut Colleen. Jag kommer sorgligt nog inte ihåg vad hon heter. Även hon är barbetuppfödare och äger bl a en tik som heter Piki (Gale). Jag fick se på flera bilder av hennes hundar och det var kul att se på vissa hur färgen ändras. En valp var brun tanfärgad och som vuxen så var den vit med bruna inslag. Det är inte ovanligt att det sker färgskillnader när dem växer upp, men det där var ganska coolt att se. Det var franska barbetklubbens ordförande Rene Rault som bedömde den här dagen och både Colleen och Gaia fick Excellent.

Colleen och Gaia hade snyggast halsband. Jag och Gaia påväg in i ringen, Anne och Colleen kommer också, Broen, Caya, Elaines hundar i deras bur. Alla fick burar där man kunde lämna hundarna så dem fick slappna av lite och komma undan trängseln.

Efter att ha spenderat förmiddagen med Elaine, Jennifer, Ania, Tomasz och alla härliga barbeter begav vi oss till den lilla byn Fleurville som ligger i Chardonnay distriktet. Där bodde vi i ett magnifikt slott med jättefin omgivning. Solen var fortfarande uppe och det var fint väder så jag drog på mig bikinin och gick ut för att sola. Halvt död av värmeslag släpade jag mig in på rummet till dem andra drygt 40 minuter senare. Mer sol klarade jag inte av så jag fick svalka mig på rummet istället. Till skillnad från storstäderna vi varit i tidigare så fanns det massor med natur, gräs, träd, ängar, fält, odlingar, stigar och så klart en älv här. En sak jag lärt mig om Frankrike är att det finns massor med älvar, känns som att det finns överallt vilket jag gillar. Det är fint med vatten som lite omväxling i landskapet.

Lite senare tränade jag lydnad och tricks med mina fina tjejer på den stora gräsmattan utanför slottet. Det följdes av en mysig promenad i den fina naturen. Vi blev tyvär tvingade att vända för ett åskoväder dök plötsligt upp från ingenstans. Först hörde vi åskan långt borta. I och med att både Colleen och Gaia tycker det är läskigt med åska så tänkte jag först vända, men ingen av dem reagerade på det så vi fortsatte lite till på vår promenad utefter älven. Åskan kom snabbt närmare och det började regna då vände vi tillbaka. Vi hann precis tillbaka till slottet innan det värsta började och det var ett ganska kraftigt oväder. Middagen åt vi på slottet och det kom som en chock för oss när vi såg dem dyra priserna. Men men vi hade sagt till dem att vi skulle äta där så vi kunde inte backa ur och riktigt god mat var det också minsann.

Frukosten dagen därpå höll samma höga klass som middagen. När man är på semester så måste man väl ändå få unna sig lite lyxmat. Även här stötte vi på svenskar, svenskar finns verkligen överallt i Frankrike. I bordet bredvid oss satt en svensk man och hans norska flickvän. Dem var väldigt trevliga och vi surrade lite med dem. Efter morgonpromenaden fick hundarna stanna på rummet för jag och Emmi hade bestämt oss för att gå på vinprovning. I receptionen tipsade dem oss om vilka ställen vi kunde fara till och iväg rullade bilen. Emmi var den som offrade sig och tog på sig körningen. Först for vi till vire-gården, där testade jag vita viner och köpte ett vitt vin som dem tillverkar där. Nästa gård var Aze-gården. Där var jag ute efter ett rosevin och hittade ett. Sista gården vi for till var Ige-gården där jag köpte ett rött vin. Butikerna där man köper vinerna kallas för "Cave". Så ställena vi besökte hette CAVE DE VIRE, CAVE D'AZE och CAVE D'IGE. Precis som alla andra vägar (förutom motorvägarna) i Frankrike så var dem här väldigt smala och kurviga. Omgivningen var mycket vacker med alla vin-, hö- och solrosfält. Majsodlingar överallt och mysiga små byar med jämna mellanrum. På många ställen fanns det mindre flockar med köttkor. Dem var mycket sociala och nyfikna. Bilarna kör så fort att bilvägarna inte är några vägar man vill promenera efter. Men mellan fältena fanns det fina skogsvägar att gå på. Hundarna uppskattade att få gå lösa och Gaia tyckte det var så kul att härja fritt på fälten. Colleen tog det rätt lugnt för det var trots allt väldigt varmt ute.

Vid slottet hade dem en tennisbana som jag och Emmi tänkte utmana. Det gick väl inte så direkt bra. Ingen av oss har spelat tennis så mycket innan, men det var kul att testa. Jag ville även sola igen, men jag hann bara ut till solstolen innan molnen kom och det blev kyligt istället så det vart inget med det. På kvällen gick vi allihopa på en promenad. Vi kom till en holländsk kamping, med i princip bara holländare. Det kändes som att jag var i Holland igen. För att ta oss dit var vi tvugna att passera en läskig bro. Den var så smal att bilarna inte fick plats att möta varandra. Det fanns rödljus så att dem mötandes fick vänta på sin tur. Där vi gick var det också smalt och det kändes som att bilarna skulle åka över oss. Bron hade rostat och var i dåligt skick med flera hål man var tvungen att gå över. På kampingen åt vi pizza till middag.

Chateau de fleurville betyder "Blomstadens slott". Det passade med alla omkringliggande solrosfält, annars var det inte så mycket blommor. Bilen jag och Emmi hyrde var en Nissan Qashqai.

Idag drog jag med mig syrran till brukshundklubben för att filma när jag tränar med hundarna. När vi kom dit så fanns det lagottos överallt och ett annat gäng var på agilitybanan och hade kurs. Colleen som varit så duktig dem senaste gångerna vi tränat var inte alls på lika bra humör. Men jag kan inte skylla allt på henne. Det är nog mest jag som får ta på mig skulden den här gången. Jag blir rätt nervös när annat folk ser på och framförallt om det filmas. Så Colleen var ändå rätt så duktig. En sak syrran kommentera var att det är svårt att ta kort på oss för jag går hela tiden ifrån henne och kameran. Om hon springer runt så går jag ändå bara helt om. hehe, kamerarädd    Colleen har lärt sig apportera igen. Hon kunde det när hon var yngre, men utan träning har det försvunnit. Hon är inte så snabb, men hämtar apporten och kommer tillbaka med den. I lydnadsklass 1 ska hunden hålla apporten i 5 sekunder. Colleen kan det ibland, men hon har dåligt tålamod och släpper ibland för tidigt. När hon är på träningshumör gör hon det perfekt. Colleen lyfter nästan alltid upp ena frambenet när hon håller i apporten. Vi tränade mycket på hopphindret, det gillar Colleen.

Även Gaia var rätt ofokuserad idag. Det blev inte så många bilder på henne för syrran filmade istället. Vi träna lite på inkallning som Gaia är väldigt duktig på. Från start till slut kör hon alltid på i full fart och med minimal hjälp från mig hittar hon rätt ingångsposition i slutet. Gaia har nu även lärt sig läggande. Ställande är hon inte lika bra på, men med lite träning så kommer det också. Träningen med apportbocken går sakta. Hon kan hålla i den, men bara om jag kliar henne så fort jag slutar släpper hon. När vi skulle träna hopp över hinder så sprang den lilla demonhunden iväg och hoppa på en tollare som hon försökte få igång till lek. Efter det blev det koppel på för så får man då inte bete sig.

Vi for sedan direkt hem till mina föräldrar där vi firade mamma med lax och tårta. Dem har köpt ett hopphinder som vi även hoppa över.

Hmmm, ja man kan ju springa runt också. Ibland älskar Gaia att hoppa. Hon kan springa runt som en tok och hoppa fram och tillbaka, nästa sekund kan hon totalvägra.

Det närmsta jag fick dem att hoppa samtidigt

....Och även jag hoppa såklart.

1 Augusti for vi till bourg en bresse för att hälsa på hos Elaine Fichter, Colleens uppfödare. Vi lämnade Lyon tidigt på morgonen och med hjälp av våran gps så var det inga problem att hitta rätt. På vägen dit njöt vi av utsikten av den franska landsbygden och alla majsfält.

Det var jättekul att träffa Elaine igen och alla hennes hundar. Nu har hon 6 barbeter och en papillon. Dem hundar hon har är Colleens mamma Coccolina, Colleens kullbror Compay, Hans dotter Floirac, Floiracs kullbror Froggy, Themla och Thelmas son Guyguy. Escot som är son till Colleens kullsyster Che var också där på besök. Och vi får inte glömma Jennifer, en jättetrevlig kvinna som hjälper Elaine med hennes hundar. Gaia blev helt förvirrad för hon visste inte vem hon skulle leka med, det var ju barbeter överallt. Hanarna var ganska på, men dem backade genast undan när Colleen sa till dem. Colleen höll sig väldigt lugn, hon ville inte uppmuntra killarna till någonting. Gaia flamsa runt som vanligt. Vi blev bjudna på kaffe och sedan fotade vi alla hundar tillsammans. Vi fick en jättefin släktbild. Elaine hämtade sin frusna and och hennes hundar blev helt tokiga. Elaine tränar vattenapportering med dem och dem älskar det. Mina hundar förstod inte vad allt fuss handla om. Colleen däremot hitta sin favorit. På en träpelare fanns en porslinskatt och den såg Colleen. Hon satt därunder och kunde inte slita blicken från den. Varför den där katten inte kom ner och sprang iväg kunde hon absolut inte förstå.

Escot, Floirac, Thelma, Guyguy, Coccolina, Froggy, Compay, Colleen, Gaia och Jennifer i mitten. På baksidan av Elaines gård.

Mamma Coccolina, sonen Compay, dottern Colleen och barnbarn Gaia.

Jag och Coccolina

Vi for sedan vidare för att träffa Tomasz och hans fru Ania. Dem hyrde en sommarstuga en bit ifrån där Elaine bor och där har dem en fin damm som vi tänkt träna vattenapportering i. Jag hade frågat Elaine tidigare om vi kunde träna vattenapportering så jag fick se hur hon jobbar med sina hundar. Ania och Tomasz är ägare till 2 barbeter Argo Gorki Podduchownej och Georgia de la Serve de la Chapelle d'Alexandre (dotter till Coccolina och Guyguy). Det var ett väldigt trevligt par och deras lilla Georgia var så gullig. Vi fick tyvär inte se så mycket av Argo för dem tog in honom efter att han och Colleen hamnade i slaggis. Colleen blev riktigt förbannad på honom för han var väldigt på och ville inte lämna henne i fred. Vi blev bjudna på Amerikansk frukost av Elaine och Ania. Det var egg and bacon, med "potatisbullar" och bröd till.

När vi var vid dammen så visade det sig att Floirac var bäst på vattenapportering, hon verkade aldrig tröttna. Även Georgia var jätteduktig. Mina hundar och Escot ville inte ut och simma någonting. Dem tyckte inte att det var nog spännande. Gaia tyckte det var kul att härja på land och försökte få igång sin mor. Floirac apporterade både bollar och anden gladjeligen. Georgia hade aldrig tidigare tränat med and tidigare så hon var tveksam mot den. Även Froggy simma ut efter några bollar. Guyguy var väldigt distraherad av tikarna så han satt mest i bilen, men fick komma ut och apportera några bollar. Jag visade lite lydnad och tricks som mina hundar kan.

Floirac apporterar anden.

Colleen, Gaia och Georgia vill inte hoppa i efter anden.

Elaine visar anden för Floirac. Hon älskar den.

Floirac och Georgia är efter bollen.

Jag har jobbat hela helgen som var, tolv timmar båda dagarna och därför har Gaia bott hos mina föräldrar och Colleen fick vara hos familjen som ägde Chessi. Där har Colleen haft det jättebra med massor av kel och roliga skogspromenader. Johan, Linda och deras barn tyckte det var jättekul att få ta hand om Colleen. Det var nästan så att dem inte ville lämna tillbaka henne. Colleen trivdes bra att bo hos dem och dem får gärna låna henne fler gånger när jag jobbar.

  Colleen började med att spana in huset sedan lade hon sig på sin filt som jag lämnade med henne och blev kliad. Hon var så snäll och fick gå på en kvällspromenad innan dem skulle sova. Johan sov med Colleen i vardagsrummet.

  Colleen sov gott hela natten på sin filt bredvid Johan. Under morgon tvn intog hon Tuvas rygg.

  Det var en fin dag. Colleen är glad och trivs bra. Efter skogspromenad slappar hon på gräset medan dem andra putsar fönster.

  Colleen vilar inne efter att ha varit ute hela dagen.

  Gott med godis efter promenad.

  Colleen vaknar på söndag morgon och startar dagen med en stor gäspning.

  Promenad på mattisberget.

   Att bli kliad i soffan efter en promenad på mattisberget är riktigt najs.

  Colleen har haft en trevlig dag.

  Nu vilar hon upp sig innan jag kommer och hämtar hem henne.

På väg mot Cannes hände något märkligt. En man kommer springandes ut på vägen fram till våran bil när vi väntar vid rödljus. Han börjar tvätta vindrutan och vi hissar ner fönstret och säger åt honom att sluta. Ändå fortsätter han och går till andra sidan och tvättar där också. När han är klar så förväntar han sig att VI ska betala. Aldrig att vi ska betala för det när vi sa till honom att sluta. Vi låste alla dörrar och så fort det blev grönt skyndade vi oss därifrån. Våran kirunagumma blev helt galen när vi var framme vid hotellet. Hon började tjata på oss att vi skulle åka på gågator dit man inte ens kunde ta sig med bil pga väghinder. Vi irra omkring rätt länge innan vi råkade hamna i ett parkeringshus. Less som vi var på bilen då så lämna vi den. Vi lämnade även mesta delen av packningen också. Till fots var det lätt att hitta hotellet och vi fick veta att vi inte kunde checka in först på en timme. Det var så varmt ute att vi inte kunde göra så mycket annat heller så vi besluta oss för att ta lunch. Jag tog ravioli bolognese och Emmi tog en mozarella sallad. Till efterätt åt jag en supergod fondant och Emmi hade fruktsallad. Hmm, vem kan ha varit den nyttiga här?    Efter maten fick vi checka in på hotellet och vi hämtade resten av vår packning. Hundarna var trötta så dem fick stanna på rummet medan jag och Emmi utforskade Cannes. I ett fik hittade vi svenska mackor. Det var polarbröd och som fyllning hade dem majonäs, tre olika oster och sallad, det var gott. På ett annat ställe köpte vi även varsin citronkaka- tarte aux citron. Dem är goda minsann. Jag har då ätit mer än en av dem där under tiden jag var i Frankrike. På kvällen gick jag och hundarna på en lång kvällspromenad efter stranden. Det är så stor skillnad på hur det är under dagen och på natten så det är väldigt mysigt att bara vandra runt lite. Vi såg på flera uppträdanden, det var unga killar som dansade och gjorde akrobatiska konster. Dem var jätteduktiga. Man såg även många "indianer" som sålde prylar, konstnärer som målade, dem som gjorde karikatyrer, folk som sålde lysande leksaker, folk som sjöng och spelade mm.

Den 29 var vi i Cannes hela dagen. På förmiddagen var jag på stranden för att sola och bada. Emmi kunde inte komma för hon ville inte vara ute i solen efter det att hon bränt sig och hundarna var inte heller så sugna på att bada och sola så dem stanna med Emmi. Det var så skönt att ligga i solen och bara slappa. Stranden på Cannes är mycket bättre än den i Nice för det var sand och inte sten. Vattnet var däremot inte så trevligt. Det var så smutsigt att jag måste tagit med mig minst ett ton smuts tillbaka till hotellet och man luktade illa. Jag kunde inte heller använda mina nyinköpta simglasögon för det var så grumligt att man inte såg någonting i vattnet. Jag och Emmi gick senare på en shoppingrunda. Vi hitta en klädaffär som hade massor på rea, där hitta vi båda två massor med kläder som fick följa med hem. Vi passerade även en kyrka som hade dörren öppen och det måste ju betyda "välkommen  in" så vi gick in dit och hamnade mitt i en gudstjänst och dem skulle precis ta nattvarden. Visst gratis vin är ju alltid något, men det kändes fel att dricka ur samma bägare som alla andra så vi smet ut igen. En god kulglass fick vi istället. Jag smakade även en macaron för första gången och föll pladask. Dem är ju faktiskt riktigt goda. Får se om jag kan övertala syrran att baka några här hemma. Vi spana in hamnen och alla snygga yachter. Den ena präktigare än den andra, vilken syn. En rolig sak som hände när jag rastade hundarna var att en kille på avstånd sätter sig på huk och håller ut armarna som om han vore jätteglad att se oss. Gaia blir helt glad och galen och börjar dra mot honom, sen ser hon att det är en främmande människa som hon inte alls känner, då tvärvänder hon och skäller förskräckt istället. Han går då iväg. Även den här kvällen var jag och hundarna ute och såg på killarna som uppträdde.

Jag och Emmi gjorde en liten miss här. Båda var helt säkra på att det var den här dagen som vi skulle vidare till Lyon. Allt var packat och klart och vi hade gått upp tidigt för att komma iväg före värsta trafiken började. Precis innan vi ska gå tittar vi på hotellbokningen och märker att vi ska ju stanna en natt till, så med andra ord så får vi en extra dag i Cannes. Jag och Emmi går på en shoppingrunda för hon måste hitta massa souvenirer till sin familj. Vi råkade även hamna i de rikas kvarter och där fanns så mycket som var otroligt vacker och hiskeligt dyrt. Vi trodde inte våra ögon då vi såg prislapparna. Det hände en liten incident när vi skulle betala på en restaurang. Vi hade köpt var sin fruktpaj och som alltid tidigare fick vi allt på samma nota. Vi ville bli av med våra mynt så vi betala centen med mynt och euron med sedlar och mynt. Dem hade svårt för att räkna och besluta att det var lättast att bara betala allt med min 20 eurosedeln. Det dem missade var att dem dessutom tagit 6 euro som var Emmi-Lies. Dem sa att vi fick tillbaka alla våra mynt, men 6 euro saknades. Med andra ord: Emmi betala för sitt och jag betala för oss båda = dem tog för mycket betalt och fatta det inte. Efter en del bråk och andra som fick hjälpa med översättning fick vi tillbaka våra 6 euro. Det blev rätt i slutändan, men det tråkiga var att dem inte fattade det. Den här dagen var Colleen på jättebra humör och hon fixa sig ett nytt intresse att "ställa duvor". Så fort hon såg en duva så frös hon och kunde inte släppa den med blicken. Det var jättekul för hon var på så bra humör. En annan kille kom när jag var ute med hundarna och erbjöd mig att följa med och röka hasch. Han skulle tydligen ha "bra saker", men jag avböjde det generösa erbjudandet. Jag och Emmi tog en promenad upp till berget där kyrkan Notre-Dame de l'Esperance och museet la Castre ligger. Hundarna fick stanna på hotellet för dem orkade inte gå ut mer i värmen, men det var trevligt ändå. Vi stanna på en restaurang och åt goda Cannesburgare. På kvällen blev det en katastrof. Jag var ute på kvällspromenad med hundarna och ser att det är MASSOR med folk samlat och någon som pratar på en scen. Jag blir nyfiken och försöker se vad som händer. På grund av allt folk så ser jag inte mycket och en konsert börjar. Jag vill gärna stanna, men kan inte pga det höga ljudet så vi börjar vandra tillbaka till hotellet. Nästan framme så börjar fyrverkerier. Gaia bara springer mot hotelldörren med mig och Colleen släpandes efter. Båda hundarna tycker att det är väldigt obehagligt med fyrverkerier. Jag är mycket tacksam att jag var så pass nära hotellet när det började för annars hade både Colleen och Gaia fått panik.

31 Augusti Lämnar vi Cannes. Det tog oss ca 5 timmar att köra till Lyon och jag körde hela vägen. Det gick väldigt bra att köra den sträckan, jag gillar det att hastighetsbegränsningen är 130km/h mestadels då man kör på motorvägen. Framme i Lyon gick jag och hundarna på jakt efter ett internetcafe. Vi hittade inget, men en trevlig kvinna som jobbade på ett cafe lånade ut sin dator till mig så att jag kunde skriva ut inträdesbiljetten till hundutställningarna. Min pappa hade scannat in biljetterna på datorn och mailat dem till mig. Jag hade inte hunnit få dem innan jag for. På kvällen gick jag och hundarna på en långpromenad utefter Rhone floden. Dem tyckte det var jättekul och var intresserade av alla nya dofter. Dem gillar Lyon mycket bättre än rivieran. Det finns mer gräs och träd och det är inte lika trångt med folk överallt. Colleen gick även ut i floden och simmade lite, hon kom inte så långt ut för jag vågade inte släppa dem lösa. Gaia badade bara benen.